Hallå, hej, här är jag igen. Inte en chans att blogga igår med sjuk Liten. Här har man gått och funderat på att ringa doktorn för att Storasyster låter som en skördetröska och får andningsuppehåll på natten utan att vara förkyld på dagarna, så är det Liten som helt plötsligt är hängig och rasslig i halsen. Igår sa hon nästan inte ett ljud förutom när hon ätit en glass, då pratade hon lite. Nu ligger de här intill och rasslar båda två. Liten är bättre idag, mycket bättre, ingen feber (förutom kanske nu på kvällen) och har snackat och gått på nästan som vanligt idag. Men hon är hes, äter dåligt och nu på kvällen när hon somnat i mitt knä vaknade hon för att hosta upp en massa slem. Hon får bli hemma i morgon också.
Och det är väl typiskt, när man för en gångs skull har en 7-dagars vecka full av jobb och möten, då ramlar sjukdom in och sätter käppar i hjulen. Och bilen på lagning. Så Liten och jag har bussat ut till landet två dagar i rad nu. Igår fick vi hjälp att köra grejor och då körde vi igång innan jag upptäckt hur dålig Liten var, så det var bara att fullfölja. Idag var vi själva och röjde. När Liten var trött slumrade hon i vagnen. Funkade jättebra.
Alltså, igår skulle jag börja min blogg; Jaha, imorgon blir det krig då.
Nu undrar ni förstås varför det. Jo, så sa min sambo innan han drog till jobbet. Det är inte första gången så jag reagerar så där halvt, men ändå, idag nämnde de i alla fall samma ärende på svenska nyheterna. Annars är det som om vi lever i olika världar. Han läser sina turkiska nyheter via nätet och jag bläddrar i lokalblaskan på morgonen, lyssnar någon gång på radio och försöker ibland se TV-nyheter på någon kanal (jag har ju bara DN på söndagar nu och förresten har jag hört att inga vänsterpartister läser DN nu för tiden. Vi läser tydligen Svenskan, så jag får väl skärpa mig).
Jo, men nu ska alltså det turkiska parlamentet ta beslut om att låta militären gå in i irakiska kurdistan i sin jakt på PKK-terrorister. USA är mycket kritiska och försöker stoppa beslutet. Kan ju kännas lite dubbelt när man tänker på Bush i sin kamp mot terrorismen; de som inte är med mig ä r mot. Och för USA är det okej med vilka omänskliga ingripanden som helst i kampen mot terrorismen.
Turkiet är illa drabbat av terrorism och ilska och frustration frodas bland befolkningen. Man kan förstå att de som styr vill visa på handlingskraft. Jag tror att landet hade en förhoppning om hjälp från omvärlden när kampen mot terrorismen sades bli global. Jag tror man är besviken på omvärldens stöd mot den inhemska terrorismen. Jag tror man är än mer putt på USAs och tidigare Frankrikes beslut om att en hemsk historisk händelse i Turkiet var ett folkmord av armenier begått av turkar. Sanningen är sällan objektiv vad det gäller historien och blir inte mer eller mindre den enda sanningen på p g a politiska beslut nästan hundra år senare. Det blir bara något som sticker i ögonen på en kompis som har svårt att ta kritik som det är ändå.
En kompis till mig berättade att hon hade svårt att umgås med israeler för de (= de hon hade träffat) hade så svårt att ta kritik, personligt, men speciellt mot sitt land. Jag skulle säga samma sak om turkar (alltså de jag har träffat då). Enligt dem har turkar aldrig gjort någonting dåligt, de är snälla människor som hela tiden blir utnyttjade. De är till och med snälla mot sina motståndare när de krigar. Andra däremot är väldigt dåliga på att visa sin tacksamhet gentemot turkarna och Turkiet.
Vet inte om det hör ihop, men en undersökning om vilket förtroende vi har för andra människor visar att det högsta förtroendet har svenskar (kommer inte ihåg procenten nu) och det absolut lägsta förtroendet för andra människor finns hos turkar.
Jag har som sagt inte hunnit sitta vid datorn någonting på ett tag och nu behöver jag både söka jobb och göra morgondagens kansliarbete eftersom jag ska vabba imorgon också. På landet har jag hunnit en hel del som ni kan se på bilderna (nej, det kan ni inte för det går inte att ladda upp just nu. Får ta det senare). Liten har antingen hjälpt till eller sovit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar