De gamla kommunistskällsorden har florerat idag, men det är för en gångs skull inte jag själv som blivit påhoppad. Jag var ruskigt snabb i morse och lyckades få tid att promenera till dagis med ungarna. Lämningen funkar också perfekt till skillnad från igår då lilltjejen inte alls ville att mamma skulle gå. Tidsoptimisten jag själv rusade då in en sväng på kommunhuset för att dryfta ett par "medborgarlyfta" frågor som jag tyckte att sossegruppen kunde diskutera inför bygg och miljönämnden. Själv kunde jag ju inte vara med för jag var dubbelbokad och hade valt att delta i Tiohundras sammanträde nere på Folkets hus. Skyndade dit. Skönt ute, svettigt efter språngmarsch genom stan. Man har vant sig av...
Dagen var späckad av föredragningar och de närvarande nämndsdeltagarana späckade med frågor och funderingar. Tidsramarna började brista redan innan vi börjat. Som vanligt lyste nämndsledamöterna från Stockholm med sin frånvaro. Endast trogen sosseBoel från Solna och dryg moderat från Danderyd som brukar antingen sova eller springa ut och svara i telefon under sammanträdena, var där. Så vi norrtäljebor då. Och visst har vi lite lättare att vara överens om saker när stockholmsfolket inte är där. Lika sugna på konkurrens och utförsäljningar av vården är inte norrtäljemoderaterna.
Det var nog bara Danderydsmoderaten (som anklagade sossarnas gruppledare för stalinistmetoder) som inte var helt nöjd med dagens omformuleringar och kompromisser. Han tyckte oppositionen kunde lägga en egen skrivelse om de inte var nöjda med det som majoriteten föreslog. Han har inte förstått samförståndsandan som Tiohundra skulle drivas i och som de flesta faktiskt försöker leva upp till trots vitt skilda politiska åskådningar. Men som sagt, detta samförstånd är lättare att driva utan stockholmare.
Sen fick Danderydaren (vet inte ens vad han heter) sista skrattet ändå, eftersom förvaltningschefen avslöjade att Förenade Care lagt in en utmaning på Hemtjänst, Hemsjukvård, Korttidsboende och Geriatrik i Norrtälje. Utmaningen hade hamnat i landstingshuset, vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är där man påbjuder denna typ av beteende. Moderaten jublade och gladdes åt att våra stalinistiska metoder att försöka hålla verksamheten samlad i Tiohundra AB skulle gå i stöpet. Förvaltningschefen sa att det återstod att ta reda på om dessa verksamheter verkligen låg öppna för utmaningsrätten. Tydligen är det inte helt bestämt att verksamheterna inom Tiohundra ska ingå eftersom de redan ingår i ett femårigt projekt med att försöka samordna vården och sudda ut stuprören. Men hyenorna står i dörren.
På lunchen bestämde några sossekvinnor att vi skulle gå till ett fik och äta macka/bakad potatis/soppatyplunch. Den manlige gruppledaren rynkade på näsan, men följde med. Sen var det idel klagomål. Bakad potatis med glass åt människan. Och sen kaffe. Och detta kostade 93 kronor. Ja, det var dyrt. "kommunistrestaurant", svor det före detta kommunalrådet flera gånger. "Ingen riktig mat har de." Jag förklarade att om det hade varit en kommunistrestaurant så hade det funnits en pianist anställd på heltid. "Trångt", var det också, "som på en kommunistrestaurant", men jag sa att kommunistrestauranter ofta är både stora och statliga. Sen klagade han vidare över att han inte blev mätt, men någon tårta till eftermiddagskaffet det skulle han ändå inte ha, det förstod han inte alls hur vi kunde moffa i oss. Han hade ju ätit den dyraste lunchen i sitt liv. Och han har varit kommunalråd.
Försenad från mötet som drog över ca en halvtimma småsprang jag så mot dagis igen. Två trötta tjejer med sig hem som genast började grina för att det inte fanns någon juice hemma. Festis och mjölk gick ner men fick dem inte på bättre humör. Stekte på rester från veckans alla dagar i en salig mix och försökte äta. Telefonen ringde. Prat prat. Ungarna griniga. Lilltjejen i knät mest hela tiden. Och inte blev de glada när jag erbjöd mig att åka och köpa juice heller, men under Bolibompa (då jag egentligen har min dagliga komastund) åkte jag och slogs med midsommarkunderna på ICA. Köpte mjölk, juice, festis, läsk, fil, toapapper, tvättmedel, potatis, sill och blöjor. Nu klarar vi oss till efter midsommar. Puh.
Kom hem och Liten hade slocknat i pappas famn. En seger. Jag hann plocka upp varorna, hänga tvätten, diska och ta hand om storasyster en liten stund innan även hon skulle däckas. Nu är jag helt slut. Och imorgon väntar en av de värsta (bästa?) dagarna om året inom handeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar