Jo, de har ju varnat i flera dagar för att det skulle regna idag och jag tog faktiskt in tvätten sent igår kväll. Men just idag var ju dagen vi flyttat vår sommaravslutning med partiföreningen till. Inget annat att göra än att packa picnicen och bege sig till partilokalen på utsatt tid. Ingen kom. Nej, det trodde jag väl inte heller med regntunga moln så långt ögonen kunde se. Försökte ringa några polare, men alla var upptagna. Barnen började bli otåliga i baksätet och till sist fick jag tag på mamma och mormor som jag lurade med till Färsna som är en gård strax utanför centrum där en stiftelse sköter några djur som man får titta på och så kan man äta sin picnic inomhus. Det var jättemysigt, lilltjejen fortfarande inte speciellt förtjust i annat än kaninerna, men vi gick ändå runt en ordentlig sväng och var rejält blöta när vi kom hem.
Ungarna busade i sängarna ett tag och sen somnade lillan. Stora tjejen lekte så fint, men kom ändå ihåg att jag sagt att kanske kanske kunde vi få tag på någon kompis till henne till eftermiddagen. "Är det eftermiddag nu?", säger hon rätt vad det är. "Du lovade mig att få leka med en kompis på eftermiddagen." Shit, hur ordnar man nu detta?
Äntligen var syrran hemma och skulle precis fika, så vi kastade oss in i bilen och åkte upp dit en timme för att leka och fika. Sen hem efter sedvanliga protester och gjorde tortillas till middag.
Igår skrev jag ju om hur Stockholms läns landsting nu erbjuder blivande mödrar att få både resa och hotellvistelse betalda om de väljer att föda sina barn på annan ort i sommar. Det måste ju vara en idé från landstingsrådet Filippa Reinfeldt, som ju kommer från Täby där man sedan flera år tillbaka skickar äldre till äldreboenden i Spanien, där man inte längre har någon kommunal barnomsorg över huvud taget. Kanske funderar man även på att skicka de hundratal barn som står i dagiskö till någon annan ort eller varför inte annat land. Man kanske kan ge föräldrarna någon extra bonus om de väljer en förskola i en annan kommun?
I vår kommun borde vi kanske tänka över det där med att skicka iväg våra gamlingar, för vi har ju inte på långt när boenden så det räcker åt de som behöver särskilt boende. En partikamrat till mig har en granne som är 93 år som ansökte om särskilt boende och fick avslag. Hon överklagade och har nu fått beviljat, men är det inte otroligt att det inte är självklart att en som är 93 år ska ha rätt till ett särskilt boende om hon så önskar? Nu bodde dessutom den här tantan i en villa ute på en ö och det måste ju kosta en hel del att ha hemtjänsten rännande där ute titt som tätt.
Frågan är var är valfriheten? Du ska kunna välja vilken privat entreprenör som ska sköta hemtjänsten du är beviljad, men om du inte vill ha hemtjänst, om du inte vågar bo hemma längre? Hemtjänsten är trots allt inte där dygnet runt och bor du ute på landet kan det dessutom ta ett bra tag efter det att du larmat tills de kommer.
Jag vet att det finns någon kommun längre norrut i landet som har byggt ut det särskilda boendet för äldre så att alla som är över 75 år och så önskar (inte biståndsbedöms utan själva väljer det) får plats. Kommer nu inte ihåg vilken kommun det var, men ska googla lite på det inför morgondagens fullmäktigemöte där bristen på äldreboenden kommer upp. Den som en gång berättade om detta berättade också att kommunen bara behövde hålla sig med ca 5 boendeplatser fler än vad den gängse planeringen var för att kunna erbjuda detta. Och dessa platser måste ju ändå kunna användas som t ex korttidsplatser under tiden de står "tomma"? En sund idé med lite verklig valfrihet tycker jag.
För en gångs skull så kvällsfikade vi med familjen. Kakor och Turkish delight, kaffe och saft. Båda barnen badade och pyjamasar på. Mamma fick läsa boken Kropp, Knopp och Blodomlopp om kiss och bajs och pruttar. Jättekul. Grannen är förhållandevis tyst och båda barnen sov vid halv nio. Yes, yes, yes. Det var skönt.
Jag har sett nyheterna idag också. Och läst DN. Men orkar inte ens kommentera det som händer i Palestina. Eller hur livet gestaltar sig för de familjer som flyr från Irak. Med barn utan ben, barn med explosionsskador över hela kroppen. Jag är bara så innerligt tacksam att mina barn har det så bra. Och de är så söta. Och särskilt när de sover. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar