Kvällarna är superstressiga när barnen inte vill sova och lika stressiga känns morgnarna när man ska iväg till dagis. En ramlar där, en piper iväg dit, en hårborste i handen, men var är håret och ungen det sitter på? Pyjamas, klädtrasa, sko, tjoho... Och när jag äntligen fått äldsta dottern att stå still så att jag kan fläta hennes hår (på hennes egen begäran) så kommer det ett SMS.
Jag jobbar hårt med att få mina barn att förstå att ett SMS inte innebär att man måste kasta sig över telefonen och genast läsa det. Man kan till och med leva utan både SMS och mobiltelefon. Så jag förklarar åter detta för fyraåringen och ber henne stå still till jag är färdig med båda flätorna (ca två minuters arbete). Sen lägger jag ifrån mig hårborsten och går lugnt för att kolla SMSet.
Det var från jobbet, ledig tid idag mellan 10.30-16.00. Brukar inte ta tider samma dag, men eftersom vi är på väg till dagis och jag skulle kunna frigöra tid att arbeta idag, så ringer jag. Tiden är tagen. Tre minuter efter inkommet SMS. Hur ska jag kunna lära mina barn att man inte behöver kasta sig över telefonen så fort det kommer ett SMS? Det kan ju handla om överlevnad. Eller åtminstone ett par nya skor.
Nu fick jag tid att jobba med artikeln som ska vara klar på onsdag, men, livsvillkoren suger.
Läs gärna blogg om heltidsanställningar på http://ulrikafalk.wordpress.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar