Diska, duscha, blogga och läsa handlingar. Det var de grejor jag bara måste hinna när barnen somnat. Och när man ligger och tänker på det så somnar de ju liksom aldrig. Dessutom var vi (precis som igår efter fullmäktige) sena i säng. Idag beroende på att vi varit och uppvaktat min mormor på 92årsdagen. Ändå hade jag haft tur som kommit tidigare än väntat från mötet i Stockholm så att vi han stjälpa i oss lite middag också innan jag skulle äta tårta för tredje gången samma dag. Mormors tårta var klart godast, för den var ju liksom hemgjord med färska jordgubbar på.
Förr i tiden, i slutet av 90-talet, hade jag stora problem med mobiltelefoner och de sätt de användes på. Man var ju liksom inte van att höra folk pladdra på om sina privatliv för öppen ridå. Jag vet inte om man har vant sig nu eller om det är så att människor inte skyltar på samma sätt med sina telefoner nu för tiden. Det är inte samma status i dag när var och varannan har en sån där. Men det är klart, visst får man veta ett och annat som man helst sluppit veta. Igår handlade en ung tjej av mig, ihärdigt pratande i telefonen genom en handsfree, så först visste man inte riktigt om man var tilltalad eller om hon pratade i telefon. Medan hon lastade upp diverse basvaror, bl a barnmatsburkar från 6 månader, så förklarade hon för den på andra sidan tråden att hon inte ville tjafsa med vederbörande mer, eftersom vederbörande ändå inte förstod vad hon menade. "Men Maja då?" frågar hon. "Vi måste ju veta hur vi ska göra med Maja. Du kan ju inte bara höra av dig när du för en gångs skull inte är bakis och säga att du vill ha henne."
Vårdnadstvist per telefon. Var barnet sex månader? Vad jag förstod hade den unga mamman upprepade gånger letat efter pappan på olika krogar. Hon var trött på det. Hon var trött på att han aldrig höll vad han lovade. Hon var antagligen beredd på att ta hand om deras gemensamma barn själv och lämna honom utanför. Vad han ska ångra sig, tänker jag, när han blir vuxen. Om han nu blir det.
För övrigt visar en rapport från Rädda Barnen och Socialstyrelsen som presenterades idag att samhällets stöd till barn där föräldrarna tvistar om umgänget fungerar dåligt. Det är sjutton år sedan Sverige skrev under FNs barnkonvention och det finns fortfarande stora brister i barn och ungdomars rättigheter i praktiken. Domstolar missar barnens bästa, lyder rubriken i DN. Föräldrarna missar tyvärr också ofta barnens bästa. Och vad är barnens bästa? Ska ett barn vara tvunget att träffa en förälder som det inte vill träffa? Som kanske utsatt barnet för våld? Ska en förälder kunna avgöra att ett barn inte bör träffa den andra föräldern? Vem frågar barnen och när?
Det talas mycket om barnkonventionen på alla möjliga ställen i vårt samhälle, men var praktiseras den på riktigt? Visst är det positivt att vi i Sverige kommit så långt med vår syn på barnen som självständiga individer, tänk att man tidigare trott att barn t ex inte kunde känna smärta. Men... vårt upplysta, sekulariserade samhälle ger mig dödsångest ibland och ibland undrar man om vi vet så mycket och kan så mycket, varför gror fortfarande fördomar och vanföreställningar? Vad är meningen med allt etc etc etc...
Jag hade ingen tur på SLs hittegodsavdelning idag, hittade inte dotterns keps. Och det är nog väldigt många fler som inte har så stor tur där för där fanns väldigt mycket saker och det var inte heller så lätt att hitta dit. Saker som legat där ett tag fanns ute för försäljning. Jag kunde ju ha fyndat en ny keps, men struntade i det.
Sen hade vi sjukvårdsstyrelse och jag fick tjänstgöra eftersom miljöpartisten var frånvarande. Det var ju intressant eftersom jag inte ämnade delta i det enda beslut som skulle fattas, ett beslut rörande upphandling av Kallhälls vårdcentral. Vårdcentralen som fungerat dåligt länge fick för några månader sedan en ny verksamhetschef för att komma till rätta med problemen. Nu låter den borgerliga majoriteten inte den nya chefen ens få försöka utan låter i stället vårdcentralen gå ut på upphandling för en drift som ska gälla i tre månader (oktober-december) innan det nya kundvalssystemet och auktorisation träder i kraft. Märkligt sätt att spendera pengarna.
Vad som gäller för kundvalssystemet och den gemensamma organisationen för hälso/sjukvård och omsorg i Norrtälje, Tiohundra, vet jag ännu inte. Enligt en moderat (som borde vara insatt i frågan) så är detta inte klart ännu. Jag tycker dock att det är ganska klart att ett införande av kundvalssystem i Tiohundraområdet är direkt förödande för projektet som syftar till samordningsvinster och inte konkurrensfördelar. Jag hoppas verkligen att det är så att Tiohundra kan stå utanför systemskiftet som det femåriga projekt det är.
Och visst finns det en "hemlig lista" på objekt inom landstinget som kan bli privatiserade inom kort framtid. Idag fick jag också en officiell lista på verksamheter som anmält intresse av mer information om hur man knoppar av sig. Vi får se vad som finns kvar efter valet...
Full fart på ungarna, kyckling och ris till middag, hann inte diska, upp till Statoil och köpte en pocket till mormor (Stieg Larsson) och ett par småsaker till tjejerna eftersom de skrapat ihop tio guldstjärnor var (studsboll med spindel i till Liten och vattenpistol till Storasyster). Utanför Statoil fanns det ett hål i asfalten, alltså ett. Det lyckades givetvis min Lilla skit trampa i, ramla på magen, tappa studsbollen som for all världens väg, storasyster sprang efter, bil kom, syster ett skrek, syster två skrek, mamma hämtade bollen, kånkade in Liten i bilen och pust pust. Sen höll de på att riva gammelmormors lägenhet med stort nöje innan jag tog hem dem och dunkade ner dem i sängarna. Nu ska jag bara duscha och läsa handlingar så kan man ju gå och lägga sig med gott samvete... Jag har diskat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar