tisdag 12 juni 2007

Vad vore världen utan SMS och privata lösningar?

Tänk vad annorlunda allt är nu jämfört med när man växte upp. Läste i en artikel i DN idag att när vi var små (vi som tillhör generation X och är födda mellan 1965 och 1976) så såg en majoritet av familjerna minst en nyhetssändning på TV varje kväll. 1990 var den siffran nere i 30%. Så det är klart att bilderna av världen är annorlunda idag. I människors medvetande.

När vi var små hade inte var och varannan snorunge samt nästan alla vuxna en mobiltelefon. Vi kunde inte ringa från affären och fråga vad det var vi skulle handla, vi kunde inte MMSa bilder från provhytten och fråga om klänningen satt bra, inte meddela att bussen var försenad mm mm. Det skulle vara helt otänkbart att ha ett arbete som gick ut på att man först skulle anmäla intresse för arbete via en websida och sedan få ett SMS som man skulle svara på så snabbt som möjligt för att få arbete. Inte undra på att stressen sprider sig längre och längre ner i åldrarna.

Redan när vi var små försökte föräldrarna skydda oss från TV. Ögonen kunde bli fyrkantiga om man tittade för mycket sa de. Jag var tolv år när vi fick vår första video och så värst mycket att se på TV för barn fanns det väl inte. Alltså inte så man skulle behöva oroa sig tycker jag. Sen var det ju videovåld som var farligt, men idag har de flesta familjer ett antal TVapparater som rapar ut ett hundratal kanaler med allt möjligt på. Och föräldrarna ha r noll koll vad barnen tittar på inne i sina egna rum på sina egna TVapparater.

Mobbing sprider sig via internet och mobiltelefoner och vi vuxna vet ingenting. Men på ett sätt känns det som att bli mobbad att få ett SMS om lediga tider på jobbet kl. 08.09, kasta sig över telefonen och ringa upp 08.09 och få veta att tiden redan är tillsatt. Det är ungefär som när de annonserar ut jobb på Arbetsförmedlingen som egentligen redan är tillsatta. Man känner sig snuvad på konfekten. Man har gjort en ansträngning, en uppoffring av sig själv för ingenting.

Läste dessutom i DN att hälften av läkarna på den privata cancervården i Täby, driven av Förenade Care, har hoppat av eftersom de inser att det är omöjligt att driva en värdig vård för de pengarna. Tappert gjort, tycker jag. Förenade Care är ju också det företag som driver det kritiserade äldreboendet Ekbacken i Stockholm samt de äldreboende som vår familj anmälde för vanvård av min Farmor. Och orsaken är; för lite personal. Och orsaken till detta; man har antagit ett för lågt bud för att försäkra sig om att få uppdraget. En följd av konkurrens istället för samverkan.

Och idag har Stockholms läns landsting tagit beslut om ökad mångfald inom hälso- och sjukvård och tandvård, samt auktorisering och kundval inom primärvården. Landstinget ska bl a underlätta för olika vårdenheter att gå över från landstingsregi till fristående regi. Detta ska bl a ske genom etableringsrätt och avknoppningsrätt, samt ett auktorisationssystem. Auktorisationen innebär att vårdverksamheter som uppfyller vissa krav ska auktoriseras som möjliga vårdgivare inom landstinget. Både privata och landstingsdrivna mottagningar ska kunna auktorisatiseras. Det nya systemet innebär att landstinget inte kommer att behöva tillämpa lagen om offentlig upphandling.

När vi var små så var nästan inga samhälleliga uppgifter drivna av privata entreprenörer. Nu ökar det stort och på många sätt ökar då också problemen. T ex pågår just nu en tvist mellan kommunen och ett privat badhus. Badhuset kommer att stänga ner verksamheten om man inte får de pengar man begär från kommunen. Och man kan ju inte kräva att kommunen går in och betalar dubbelt så mycket för ett badhus i en kommundel än vad man gör i de andra. Men de privata ägarna provar med utpressning och vill ha de boende i kommundelen på sin sida. För det är ju dem de drabbar. De blir utan badhus. Barnen måste köras till annan ort för simundervisning. Överbelastning på badhus på annan ort p g a detta. Tråkigt faktum. Tråkig episod som inte uppstått om badhuset drevs i kommunal regi från början.

Hur blir det i framtiden om större delen av offentlig service drivs i privat regi? Privata skolor hotar lägga ner om de inte får igenom sina krav, privata sjukhus stänger igen om de inte får mer pengar? Känns bakvänt, känns ungefär som när min fyraåring börjar ställa ultimatum till mig. Okej, generation X måste sova nu, vi börjar bli gamla, men tyvärr ännu inte mogna för en fast heltidsanställning.

Inga kommentarer: