Även om man bestämmer sig för att ta det lugnt så verkar midsommarstämningen smitta av sig och stressa upp situationen. Ungarna var ju värre än på julafton. Vi skulle vara vid stången strax efter ett så det borde ju vara lugnt, men ack så stressigt det var och irriterad blev man. Och inte blev det bättre av att storasyter efter dansande inte var nöjd utan krävde någon att leka med. Hela vägen hem i bilen satt hon och kastade blomrester och spint på sovande lillasyster och när vi kom ur bilen hemma tog hon två pinnar och gick efter mig (med sovande liten i vagn) och bankade hårt på allt som lät.
Efter en stund lugnade det ner sig och jag satte på Djungelboken på videon. Skyndade skyndade skrapa potatis, tända grillen, duka lite mysigt i trädgården innan Liten skulle vakna. Pust, det var på håret. Dags att äta. Lillasyster skrek och gormade och var inte nöjd med någonting. Världsastressaäta. Även om vi hade gjort det enkelt med bara sill, potatis, vinbladsdolmar och grillkorv så blev det en pers. Ungarna fick inte i sig mycket alls.
Sen gjorde vi en ansträngning till och lekte kasta ringar och frisbee och det blev faktiskt lite uppskattat. Vi höll på med det en stund för att alla skulle bli lite trötta och sen försökte vi med efterrätten; ostkaka, turkiskt youghurt och jordgubbar, men då började gnället igen och jag orkade inte tjata på ungarna för att få dem att äta upp efterrätten. Vi plockade in disk och leksaker och ungarna lekte faktiskt lugnt och stilla inne medan jag diskade upp mastodontdisken som en enkel middag för fyra hade orsakat. Sen var det äntligen dags att knuffa barnen i säng.
När jag nattat tjejerna sov även fadern i soffan. Jag slängde ihop en sats muffins (eftersom sambons äldre barn skulle komma och fika under morgondagen då jag jobbade) och smet ut och hängde tvätt. Liten vaknade och bölade en sväng men somnade snart om. Jag gick och la mig med muffinsarna på eftervärme i ugnen.
Vaknade två gånger under natten av mardrömmar. Puh. Inte kul, svettigt och jobbigt och Liten vaknade också flera gånger så vid två orkade jag inte springa upp och ner mer utan la henne i min säng. 06.30 ringde klockan. Sista dagen på jobbet idag.
Från början var det lite folk och lite att göra. Segt. Men efter min kvartsrast (man får inte längre när man bara jobbar fyra timmar) så var det helt plötsligt överbefolkat vid kassorna. Köerna slingrade sig bort mellan frysdiskarna. Och eftersom något snille flyttat snabbkassan utan att ta bort den gamla skylten så trodde alla att snabbkassan var stängd och var jättesura. Nu var det inte kunderna som var överraskade över hur många kunder det var utan personalen och alldeles säkert den som planerat bemanningen. Det var skönt att bli avlöst vid ett och få gå hem.
När jag kom hem var sambons barn kvar och det luktade kaffe i hela lägenheten. Min minsting kom genast rusande och gnällde och skulle vara i mammas knä hela tiden. Sur blöja hela tiden och röd stjärt. Men hon dricker ju som besatt. Skjutsade fyraåringen till en kompis och när gästerna gått (och lillstumpan däckat) så dammsög jag både barnens rum och vardagsrummet samt hängde ut mer tvätt. Den jag hängde igår hade torkat trots regn så det kan inte ha kommit så värst mycket.
Om en timma ska vi till mamma och äta och det är nog bra, för jag har inte hunnit äta lunch idag.
Annars påminner den här midsommar vädermässigt om midsommar för 21 år sedan, den dagen min pappa fick sin första hjärtinfarkt. Fint väder på midsommarafton och uppvaknande på midsommardagen i regn. Fast då var skillnaderna tydligare. Det var precis det året det var ett trendbrott för hjärtinfarkter hos män. Det hade ökat i många år, men just 1986 vände det och började minska. Men kvinnornas hjärtinfarkter ökar vad jag vet fortfarande. 1986 då Palme blev skjuten och det blev härdsmälta i Tjernobyl. Och pappa fick en hjärtinfarkt och blev aldrig riktigt sig själv igen. Det var ett år då allting ställdes på huvudet och som jag tror påverkade mig många år framöver. Jag var 19 år då, mitt i ungdomens yra (om det nu finns någon sån). Nattsvart och man trodde att livet var över när man var 40. Men hoppet segrade.
Efter en stund lugnade det ner sig och jag satte på Djungelboken på videon. Skyndade skyndade skrapa potatis, tända grillen, duka lite mysigt i trädgården innan Liten skulle vakna. Pust, det var på håret. Dags att äta. Lillasyster skrek och gormade och var inte nöjd med någonting. Världsastressaäta. Även om vi hade gjort det enkelt med bara sill, potatis, vinbladsdolmar och grillkorv så blev det en pers. Ungarna fick inte i sig mycket alls.
Sen gjorde vi en ansträngning till och lekte kasta ringar och frisbee och det blev faktiskt lite uppskattat. Vi höll på med det en stund för att alla skulle bli lite trötta och sen försökte vi med efterrätten; ostkaka, turkiskt youghurt och jordgubbar, men då började gnället igen och jag orkade inte tjata på ungarna för att få dem att äta upp efterrätten. Vi plockade in disk och leksaker och ungarna lekte faktiskt lugnt och stilla inne medan jag diskade upp mastodontdisken som en enkel middag för fyra hade orsakat. Sen var det äntligen dags att knuffa barnen i säng.
När jag nattat tjejerna sov även fadern i soffan. Jag slängde ihop en sats muffins (eftersom sambons äldre barn skulle komma och fika under morgondagen då jag jobbade) och smet ut och hängde tvätt. Liten vaknade och bölade en sväng men somnade snart om. Jag gick och la mig med muffinsarna på eftervärme i ugnen.
Vaknade två gånger under natten av mardrömmar. Puh. Inte kul, svettigt och jobbigt och Liten vaknade också flera gånger så vid två orkade jag inte springa upp och ner mer utan la henne i min säng. 06.30 ringde klockan. Sista dagen på jobbet idag.
Från början var det lite folk och lite att göra. Segt. Men efter min kvartsrast (man får inte längre när man bara jobbar fyra timmar) så var det helt plötsligt överbefolkat vid kassorna. Köerna slingrade sig bort mellan frysdiskarna. Och eftersom något snille flyttat snabbkassan utan att ta bort den gamla skylten så trodde alla att snabbkassan var stängd och var jättesura. Nu var det inte kunderna som var överraskade över hur många kunder det var utan personalen och alldeles säkert den som planerat bemanningen. Det var skönt att bli avlöst vid ett och få gå hem.
När jag kom hem var sambons barn kvar och det luktade kaffe i hela lägenheten. Min minsting kom genast rusande och gnällde och skulle vara i mammas knä hela tiden. Sur blöja hela tiden och röd stjärt. Men hon dricker ju som besatt. Skjutsade fyraåringen till en kompis och när gästerna gått (och lillstumpan däckat) så dammsög jag både barnens rum och vardagsrummet samt hängde ut mer tvätt. Den jag hängde igår hade torkat trots regn så det kan inte ha kommit så värst mycket.
Om en timma ska vi till mamma och äta och det är nog bra, för jag har inte hunnit äta lunch idag.
Annars påminner den här midsommar vädermässigt om midsommar för 21 år sedan, den dagen min pappa fick sin första hjärtinfarkt. Fint väder på midsommarafton och uppvaknande på midsommardagen i regn. Fast då var skillnaderna tydligare. Det var precis det året det var ett trendbrott för hjärtinfarkter hos män. Det hade ökat i många år, men just 1986 vände det och började minska. Men kvinnornas hjärtinfarkter ökar vad jag vet fortfarande. 1986 då Palme blev skjuten och det blev härdsmälta i Tjernobyl. Och pappa fick en hjärtinfarkt och blev aldrig riktigt sig själv igen. Det var ett år då allting ställdes på huvudet och som jag tror påverkade mig många år framöver. Jag var 19 år då, mitt i ungdomens yra (om det nu finns någon sån). Nattsvart och man trodde att livet var över när man var 40. Men hoppet segrade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar