Tog med tjejerna och besökte badplatsen efter dagis och nu var den betydligt mer befolkad än förra veckan. Hade svårt att föreställa mig hur jag legat på en strand hela förra sommaren och tyckt att det var avkopplande. Nu var stranden överbefolkad av ungdomar mellan tio och sexton år som sprang runt runt bryggorna och skrek och stänkte och knuffade i varandra. De verkade inte vara medvetna om att det fanns andra på stranden, t ex små tultor i strandkanten som knappt kunde gå och som inte var överdrivet begeistrade i att bli rundade med en centimeters vingelmån och nedstänkta av kallt vatten om och om igen. Volymen var som på ett dagis utan personal och ingen hade reagerat om någon hade drunknat. Skrämmande.
Förra sommaren räddade jag och min äldsta dotter en dagiskompis till henne från att drunkna. Jag skulle gå ner och säga något till dottern när hon står och pekar ut och skriker kompisens namn. Där ute ser jag bara en liten mun som kippar upp, sjunker, kippar upp. Naturligtvis rusar jag ut och sliter upp ungen som börjar gråta och pappan (som låg och pratade i mobiltelefon) rusar upp och tror väl att ungen är ledsen för att en galen kärring sprungit ut och hämtat upp henne. Min dotter är mest ledsen för att kompisen tappat sin klubba där ute i vattnet. Hon pratar mycket om det här än idag, men inte om klubban längre, den har hon glömt nu. Hade inte hon stått och tittat på sin kompis, hade ingen sett att hon gick rakt ut i vattnet och försvann...
Hade jag stannat en kvart längre på badet idag hade jag antagligen klippt till någon eller börjat skrika och gorma. Så det var bäst att packa och åka hem. Göra räkwok, slänga ut mattorna i köket, göra rent spisen, bordet och handfatet i badrummet, diska. Lilltjejen somnade i min famn framför Bolibompa så hon får klart guldstjärna. Storasyster var också trött efter att de extra långa sommarbarnprogrammen var slut så det blir guldstjärna där också.
Har funderat på det där med otidsenliga dagisöppettider som jag skrev om häromdagen. En gång la jag en motion i kommunfullmäktige att man skulle se över behovet/önskemålet om barnomsorg på kvällar och helger i kommunen. Detta var ett hemskt förslag enligt bl a Kristdemokraterna som tyckte att "det bästa för barnen måste vara att föräldrarna är hemma med dem, åtminstone på natten". Jag kontrade med att "det bästa för barnen måste vara om deras föräldrar kan försörja sig". Och jag känner faktiskt människor som blivit av med sina jobb för att de inte kunnat ordna barnomsorg på obekväm arbetstid och därför inte kunnat jobba då. "Du får väl flytta närmare dina föräldrar", var t ex Täby kommuns råd till en ensamstående mamma som arbetade inom deras hemtjänst för några år sedan.
Min motion fick avslag. Man ville inte ens undersöka behovet av barnomsorg på kvällar och helger. De kommunala förskolorna har öppet mellan halv sju och halv sju. På många privata förskolor har man inskränkt de tiderna, ibland är det föräldrar eller personal som kommit överens om hur öppettiderna ska se ut. Jag har även en tidigare arbetskamrat som då var ensamstående med sin dotter på en privat förskola som stängde klockan halv tre på fredagar. Det var ett gissel för henne, men hon kunde inte gå emot de andra föräldrarna och personalens önskan. Hon var den enda ensamstående föräldern på den förskolan, så alla de andra hade det betydligt enklare att pussla ihop så att en av dem kunde sluta tidigare och hämta barnen på fredagen. (jag jobbade inte inom handeln när den här kvinnan och jag var arbetskamrater. Då hade nog hon också fått sparken).
På våra kommunfullmäktigemöten (som är förlagda kvällstid) har vi däremot tillgång till barnvakter. Det är nästan bara jag som utnyttjar den servicen. Eftersom mötena ofta drar ut på tiden tycker väl de flesta att det ändå är enklare om man har någon hemma som kan se till att barnen kommer i säng i tid. För de flesta jobbar ju dagen efter. Men mina barn (eller min äldsta dotter kanske man ska säga) älskar barnvakterna och fullmäktigemötena och vill inte missa dem för allt smör i Småland. Och för mig är det toppen. Det har nästan blivit så att jag inte går dit om barnvakterna är sjuka eller bortresta. Med barnen runt fötterna är det svårt att hänga med i debatten och än svårare att själv ta till orda i talarstolen, men med barnvakterna går det smidigt. Jag brukar ändå se till att gå hem vid niotiden om det inte är något speciellt ärende jag vill vara med på senare. För som sagt, barnen måste i säng.
Känner mig hungrig. Kanske blir te och macka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar