Började dagen med en fika hos syrran, innan dagis till och med. Hon var ledig och jag skulle inte iväg till Österåker på kommun/landstingssamverkan förrän på eftermiddagen. Vädret var lite olydigt, otydligt eller jag vet inte, vad ska man sätta på barnen? Igår hade minstingen fått ett par kallingar mellan blöjan och byxorna så antagligen tyckte personalen att hon hade för tunna byxor.
Syrran oroade sig för att hon igår, dagen före skolavslutningen, fått hem sonens skolböcker, tittat igenom dem och sett att han nästan inte gjort någonting. Syrrans barn går på en privat skola med pedagogik som syftar till att barnen själva ska planera och lägga upp sitt arbete och sedan, givetvis, se till att få det gjort också. Har själv haft kontakt med den pedagogiken via min styvson i ett tidigare förhållande och är inte hänförd om man säger så. Syrran var åtminstone övertygad om att sonen kunde de här grejorna, men vad har han egentligen gjort i skolan? Och så länge barnet har någorlunda lätt för att lära så tror jag inte pedagogiken innebär några speciella problem, men så fort barnet har lite problem med koncentration eller annat, så funkar det inte alls. Någon ropar säkert nu att tänk vad bra om syrrans son fått betyg nu, då hade hon ju vetat om han hade hängt med i undervisningen...
Men jag säger, tänk om syrran på utvecklingssamtalen med lärare (mentor or whatever) kunde ha fått veta hur sonen låg till i böckerna, med sin planering. tänk om utvecklingssamtalen skulle vara lite som en uppföljning, utvärdering och möjlighet till omplanering för framtiden. Men på utvecklingssamtalen hade de bara sagt att det gick bra och det känner jag också igen från min tidigare styvsons skolgång. Trots att det gick bra hela tiden, så fullföljde han aldrig ens grundskolan. Han är 26 år idag och försörjer sig efter harvande på specialprogram på gymnasiet, praktiker och dylikt på osäkra anställningar inom handeln.
Precis som jag som har tagit ut en fil. mag. på universitetet.
Grannen kollar på Care of Segemyhr idag sedan ett par timmar tillbaka. Olle Sarri i sovrummet i natt alltså. Lite stirrigt för min smak.
Tog mig med bil till Åkersberga och två timmars diskussioner kring psykiatri, integration, barnahus (nytt begrepp för mig) och ja, vi nämnde delegeringar också, men de fungerar numer bra i Österåkers kommun efter många års tragglande mellan kommun och landsting.
Barnahus är ett ställe där resurser finns samlade för att möta barn som utsatts för våld eller sexuellt utnyttjande. Då behöver barnet bara gå till ett ställe och berätta sin historia. Där finns proffesionell personal samlad och kan lyssna till polisförhör från ett rum intill. Barnahus finns bl a i Uppsala och Linköping och från Österåkers kommun finns ett intresse att starta upp ett sånt här ställe tillsammans med övriga nordostkommuner i Stockholms län.
Kommunens tjänstemän undrade också vilket stöd landstinget kommer att ge för att hjälpa kommunerna att ta emot det ökade antal flyktingar som kommer i år. Det behövs både språkkunskaper och kompetens att ta emot patienter som upplevt olika typer av trauman. Detta är en stor fråga som överhuvudtaget måste lyftas i hela landstinget.
Även vår kommun ska ta emot fler flyktingar i år. Dock vill den borgerliga majoriteten inte ta emot så många som Migrationsverket ber oss om. Man skyller på att det inte finns bostäder. Konstigt. Regeringen (också vad jag vet borgerlig) har beslutat att Sverige ska ta emot ett visst antal flyktingar, Migrationsverket har räknat på det hela och kommit fram till ca hur många varje kommun lämpligen bör ta emot, och sen ska alla kommuner börja säga Nej, vi kan inte ta emot så många. Var ska de då ta vägen? Kommuner som inte vill ta emot sin kvot borde tala om var de tycker att flyktingarna ska ta vägen istället. Likaväl som att de som inte vill ta emot kärnavfall (trots att de vill ha kärnkraft) borde tala om var de borde läggas istället. Kunde ge en intressanta konflikter. Vi har i vår fullmäktigegrupp skrivit en debattartikel i frågan och den kan ni läsa på www.vansterpartiet.se/norrtalje.
Mellan Åkersbergamötet och fullmäktigegruppen på kvällen, hann jag hämta barnen, slänga i den valda delar av olika rester som stod i kylskåpet (alltså de fick välja själva hur restmiddagen skulle kombineras). Det var spaghetti, pasta med bönor, pannbiffar med kantareller och ugnsbakad falukorv som man kunde välja på. Ingen av oss åt så mycket.
Fullmäktigegruppen sträckte sig precis över en videofilm som stora tjejen tittade på (går ju inte att se Bolibompa på partilokalen längre eftersom vi inte har någon digitalbox där) medan lilltjejen plockade ur skåpen (gardinkrokar, extra kaffekoppar, plastskedar o dyl)
Väl hemma igen hade jag bråttom att få ungarna i säng för att hinna diska, städa upp deras rum, duscha och allt vad det var och av just den anledningen kunde fyraåringen överhuvudtaget inte somna. Tog en evighet som det kändes som att jag inte hade. Nu sover de båda. Grannen tittar fortfarande på Segemyhr. Jag ska ta en macka och duscha innan sängen. Lång dag imorgon, utbildning om auktorisation och sjukvårdsgrupp i Stockholm (fredagsrusningstrafik, jippie).
Glömde nu skriva varför jag skrivit MVG i rubriken. Fick svar från redaktören på tidningen Arbetaren idag att min dagboksartikel var "skitbra". Åh, vad glad jag blir. Jag var lite orolig att den skulle bli dissad. Man vet ju aldrig. Men nu är jag glad. Väntar bara på att fotografen ska ringa igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar