I fredagens nummer av LO-tidningen läser jag en alldeles underbar krönika av Ann Charlott Alstadt. Citat: "Varför måste vi älska budgettaket? Det är tragikomiskt att den stora frågan för vänsterpartierna inte är hus man ska reglera den destruktiva marknaden, utan huruvida politikerna ska fortsätta vara bakbundna för att inte oroa den.
Kapitalismens irrationalitet, kortsiktighet och sjuka incitamentsstruktur har återigen blottlagts i all sin absurditet.
det är helt enkelt drömläge för massor av systemkritik och lite hederlig socialism. Istället är Mona Sahlin mallig för att hon står upp för budgettaket, alltså att politikerna är fjättrade av utgiftsrestriktioner för välfärden.
Politikernas medberoende till kapitalismen borde vara en borgerlig åkomma. Men socialdemokratin har som vanligt fegat från att gratissurfa på den folkliga vrede som nyliberalismen väcker.
Häromveckan hörde jag till och med en företagare med anställdra säga "att nu är det för helvete på tiden att man förstatligar alla banker" Inte så dumt tänkt.
Men en sådan bank, med endast kundernas och samhällets bästa för ögonen, är fortfarande lika omöjlig som en seriemördarpedofil anställd på dagis." slut citat.
Visst är det bra? Och på slutet kommer också en förklaring;Citat: "Men sossarnas passivitet handlar förstås om EU och om det tänkta inträdet i EMU. Det socialdemokratiska partiet har sålt sin själ till en union vars främsta mål är att underlätta för kapitalet att profitera och parasitera på så många områden som möjligt på samhällskroppen." slut citat.
Det är ord och inga visor. Så nu kära socialdemokrater, får ni samla er och visa att ni är på de vanliga människornas sida. Fredrik Reinfeldt lyckas ju lura folket att t o m han är det, då borde ju ett parti bestående av en stor del Svenssons kunna fixa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar