PMS till döden skiljer oss åt

Läste i kvällstidning på jobbet att en kvinna mördat sin man under påverkan av PMS. Man blir ju lite skärrad. Fakta om PMS, var tionde kvinna drabbas av en PMS som påverkar deras vardag negativt, var tjugonde kvinna lider av en speciellt elakartad variant som kallas PMDD. Sympton kan vara aggressivitet, värk, ångest, depression, impulsivitet och personlighetsförändringar. Vissa antidepressiva läkemedel kan hjälpa vissa kvinnor med besvären. I England och Frankrike är det vanligt att PMS åberopas som förmildrande omständighet vid våldsbrott utförda av kvinnor.

Jag måste nog fråga doktorn om jag kan få någon hjälp med min PMS. Jag känner igen symptomen och det värsta är att det nästan alltid går ut över familjen. Jag kan inte förklara varför jag så plötsligt blir så arg och jag kan inte bli kvitt ångesten av att bete mig som en schizofren hysterika som i ena stunden skriker och gapar och i nästan stund kramar och gråter. Att det kan gå så långt att man slår ihjäl någon har jag aldrig hört, men på något sätt har jag inte svårt att förstå det. Under PMSperioden svartnar det, det blir kortslutning när man stöter på en motgång eller mindre problem. Det är som om någon sitter och enträget pickar en på axeln om ni kan tänka er in i den situationen.

Hämtade barnen halv sju på dagis idag, ensamma kvar. Hem och försökte få ihop något att äta på två röda medan Storasyster såg slutet på Bolibompa och Liten klängde på mig. Vi var alla tre trötta och att få till Fredagsmys önskat av Storasyster liknade en omöjlighet. Gjorde ett tafatt försök med popcorn innan vi alla däckade i dubbelsängen. Smög upp strax före tio, måste duscha och dra ut lite papper till konferensen imorgon. Ska vara på kursgården klockan åtta.

Mångfald = privata utförare?

Suttit i nämnd hela dagen och nästan allting handlade om att få fler privata utförare på vårdområdet. Förmiddagen ägnades till stor del till att lyssna på reklaminslag från Carema och Aleris (undrar just vad Ralf Ledel gjorde i rummet, förstod aldrig det riktigt. För er som inte vet vem Ledel är kan jag tala om att det var han som raserade ekonomin i Stockholms läns landsting för ett par mandatperioder sen). I nämndens verksamhetsplan (som inte togs eftersom mötet ajournerades till den 6/9 p g a att handlingarna inte var utskickade i tid) sägs att medborgarna vill ha mer att välja på. Och då skulle det syfta på fler aktörer, enligt allianspartierna betyder mångfald så många privata entreprenörer som möjligt. Jag är tveksam till detta. Jag tror inte att medborgarna bryr sig så mycket om VEM som utför hemtjänsten, mer om innehållet, att de kan få en stunds fika och samtal med någon istället för dammsugning en dag, att de kan få en promenad istället för diskat en dag etc. Och att personalen har tid för brukaren, att personalen lyssnar och är engagerad.

Förra sommaren kom det in en rad klagomål från ett äldreboende drivet av Attendo Care. Nämnden kallade då representanter för företaget till sig så att de fick förklara sig och tala om på vilket sätt de skulle åtgärda de brister och problem som uppstått på boendet. De kvinnor som besökte nämnden verkade väldigt ambitiösa och visade upp ett program för utbildning av personal, uppföljning och tidplan. Ingenting att säga om det.

Idag levererades företagets verksamhetsberättelse för boendet 2006. Där står "Under år 2006 präglades sommaren av oro och anmälningar från anhöriga. Klagomålen gällde bemötande. sommaren var fullt bemannad men hade en del arbetspass där sjuksköterska gick helgbemanning. Detta gjorde att arbetsledning och handledning påverkades negativt. Dessutom kom några avhopp från sommarvikarier i juli månads början vilket saboterade hela sommaren."

"Saboterade hela sommaren"? På vilket sätt? Man använder starka ord, men förklarar inte hur detta påverkade personal och boende eller vad som gjordes för att minska eller åtgärda sabotaget. Att ledningen kallades till nämnden och fick förklara sig samt redovisa ett åtgärdsprogram nämns inte i verksamhetsberättelsen. Inte heller att man fick betala 200 000 i skadestånd till nämnden för att man inte levererat det som beställts (alltså god vård). Under övrigt skriver man att två anmälningar enligt Lex Maria gått till Socialstyrelsen och att samtliga inblandade friats. Man skriver inget om att även anhöriga anmält boendet till HSAN (även om samtliga blev friade där också).

I verksamhetsberättelsen låter det så trevligt så och på aktivitetslistan finns "Kaffe med glass under björkarna". Konstigt att behöva ha med en sån sak på aktivitetslistan. Borde ingå i det dagliga arbetet. Men så är det väl när man har för kort bemanning. Vid mina senaste besök på boendet (sommaren 2006, den saboterade sommaren) såg jag mest ensamma gamlingar som satt vid frukostbordet långt in på förmiddagen och sov. En av dem jagade mig och ville ha sin medicin. Jag är tacksam att min farmor fick förflyttning därifrån och fick tillbringa sina sista månader på ett ställe där hon fick ett värdigt omhändertagande.

Även om nämndsmötet ajournerades drog vi över tiden (oj, vad man undrade varför vi suttit och lyssnat på reklaminslag i flera timmar på förmiddagen) och jag var tvungen att springa hem och hämta bilen, hämta barnen och åka direkt till partilokalen för styrelsemöte och fullmäktigegrupp. Barnen fick yoghurt och banan till middag och själv åt jag en chokladkaka (ojojoj, verkar inte bra det här). Vi kom hem vid åtta och jag lade barnen med en gång, hängde tvätten från i morse och diskade.

Barnabonnemang

Läste kvällstidning på jobbet om vilka barnmobiler som är bäst. Konstigt, barnmobiler, trodde jag var något man hängde över spjälsängen, inte telefoner. Arbetskamrat informerar då om att Telenor erbjuder barnabonnemang. Hon tänkte ringa och fråga vilka olika typer av barn man kan abonnera. Ungefär som Madonna och gänget eller?

Flight 844 har kraschlandat, svarta lådan ej hittad

Efter ännu en usel natt så började jag dagen med en snabb kopp kaffe tillsammans med en väninna i fiket på jobbet. Klockan tio skulle vi träffas i fackklubbstyrelsen (det var ju därför jag tackade nej till betalt arbete idag). En (av oss fyra som är kvar) aviserade sin avgång (en annan slutade på arbetsplatsen i våras och försvann då naturligt) och med den situation vi har i det fackliga arbetet idag så kände vi andra att det inte finns någon möjlighet för oss att fortsätta. En (av oss tre som är kvar) har en heltidsanställning, en är halvtidssjukskriven och jag med min anställning på tre fasta timmar i veckan + extratimmar. Vi får bara betalt för att träffas eller delta i utbildningar och konferenser om vi är schemalagda precis den tiden. Jag är bara schemalagd varannan fredageftermiddag så där är det ju kört. Är det utbildning i Stockholm mellan 9-16 en dag och man är schemalagd 15-21 så får man bara ersättning för en timma + att man måste jobba återstående timmar (hur man nu tar sig från stockholm till arbetsplatsen på en pisskvart) om man inte vill ha avdrag på lönen. Ingen är beredd att ta på sig att jobba fackligt under dessa omständigheter. Vi är alla tvungna att arbeta för att betala våra räkningar. Dessutom riskerar man ju att bli impopulär och få ännu färre tider att arbeta om man är fackligt aktiv och kanske lite obekväm för arbetsgivaren.

Att Flight 844 (som vår fackklubb heter) nu har kraschlandat är ändå inte ett fullständigt nederlag där vi lägger oss för arbetsgivaren och säger: Okej, ni kan fortsätta anställa folk på tre timmar i veckan, okej, ni kan fortsätta vägra anställda mer än tre veckors semester i sträck på sommaren, okej, ni kan fortsätta att töja på regler och avtal till bristningsgränsen, vi ger upp. Nej, nu blir arbetsgivaren tvungen att förhandla med facket centralt, tvungen att skicka in alla årsarbetsscheman till facket centralt och det lär bli mycket mer omständigt. Vi har slängt ut en boll. Nu är det upp till arbetsgivaren att anstränga sig om de vill ha en fackklubb lokalt (vilket de säger sig vilja ha). Vi måste ges reella möjligheter att utföra ett arbete samt rekrytera nya aktiva. Vi är trötta på att bli utskrattade så fort vi åker på kurs i Stockholm och andra fackligt aktiva får höra hur vi har det på vår arbetsplats. Nu behövs ansträngningar från såväl arbetsgivaren som facket centralt om vi ska kunna få igång en klubb och ett seriöst arbete på vår arbetsplats igen.

Innan vi hunnit avslöja vårt beslut för personalchefen (som var på lunch) så var jag tvungen att avvika för att gå till ett ställe där jag fick betalt, nämligen skattenämnden. Där avhandlade vi allehanda försenade deklarationer och avdrag för bilresor till och från arbetet. Det känns inte så politiskt att sitta i skattenämnd, men man lär sig rätt mycket, både om folk, och om regler och lagar. Vi hade få ärenden så vi slutade tidigt och jag promenerade till dagis för att hämta barnen.

Redan när jag hämtade överlycklig Liten på "småbarnsidan" så hörde jag en gråt som trängde in i mitt huvud och gjorde att jag inte hade ro att prata med fröknarna. Rastlöst ville jag bort till "storbarnsidan" där jag mycket riktigt fann min äldsta dotter i tårar. Hon hade fallit från klätterställningen och slagit i ryggen och huvudet. Jag avskyr såna där ställningar. De är livsfarliga. Liten började sympatigråta och vi fick sitta och kramas en stund. Kom mig inte ens för att fråga varför Storasyster inte hade någon lugg kvar. Det fick jag dock förklarat för mig. Hon hade gjort sig fin inför semestern och klippt av håret. Jojo. Hon gjorde som hon sett mamma göra i somras. Satte upp håret i en tofs och klippte av. Tack för den. Nu får vi försöka fila till det hela så att det ser lite normalt ut. Tur att hon är så söt i ansiktet att man kan klippa av håret utan att det egentligen gör något.

Skulle på miljöstudiecirkel och träffa författaren till boken "Hundra sätt att rädda världen", Johan Tell, tror jag han hette, men det började inte förrän sju och eftersom vi alla var jättetrötta (Litens fröken informerade mig om att hon somnat mitt i lunchen och fått äta på eftermiddagen i stället) så såg jag ingen möjlighet att delta. Istället tillmötesgick jag Storasysters önskan om att få leka med kompis och åkte upp till en väninna och fikade en stund. Vid sju var vi alla helslut och begav oss hem och direkt i säng. Inga problem att få töserna att somna.

Ska sova nu. Lite irriterad att det inte går att få tag på en gynekolog på telefon. De borde ha drop in. Tio veckors väntetid eller åka akut till Danderyd och sitta där och vänta i timmar (eftersom det inte är akut). Det kan inte vara hälsosamt. Måste vara många som missar mycket. Ska kolla Platsbanken.se innan jag däckar. Natt.

Krusbärspajsbak

Jobba, stressa, kallt, baka, stressa och förhoppningsvis sova

Hur kan det komma sig att barnen helt plötsligt slutar sova när man börjar jobba? Vet inte hur många gånger jag slets ur mina djupa drömmar och studsade in för att stoppa i napp, trösta liten, lägga vetekudde i mikron och sedan på ben för att lindra växtvärk, hämta vatten, byta kisslakan... ingen ände på eländet. Och sen fick jag Liten i sängen (bättre det än att ligga i hennes hårda säng med tunt täcke) och vips har man stel nacke redan innan man sätter sig i kassan.

Och på ännu en natt med på tok för lite sömn följer superstressig morgon. Tio minuter innan avfärd sprang jag fortfarande runt i pyjamas och försökte få rutinerna att fungera. Vi hade i alla fall krusbärskräm till frukost, som jag kokat igårkväll på krusbären stugsäljaren plockat av åt oss. Jag, Liten och sambon åt. Storasyster får inte i sig annat än välling på morgonen.

Idag fick jag en annan kassa, vänd åt andra hållet som tur var för min axel som faktiskt tog rejäl stryk igår i snabbkassan. Men långa pass på nästan två och en halv timma. Det är tungt när man inte sovit ordentligt. På slutet fick jag stå i självskanningen en stund också och det är betydligt lättare för kroppen. Det är mindre stressigt också. Hela miljön i de vanliga kassorna stressar upp både kassörskor och kunder tror jag. Det piper och plingar och kunderna trängs för att se till att inte varorna blir pressade eller rent av stulna av någon annan kund. Kassaledaren ringde och frågade om jag kunde jobba imorgon och jag (dumskalle) tackar nej för vi har styrelsemöte i fackklubben. Varför skriver jag dumskalle om mig själv? Jo, vi har inte betalt för att gå på fackmöten om vi inte är schemalagda den dagen. Jag ska alltså vara på jobbet utan att få betalt imorgon, istället för att tacka ja till betalt arbete. Begriper jag inte att jag behöver alla pengar jag kan skrapa ihop?

Jobbade till två och det var svinkallt och regnigt ute. Sånt väder som betecknar en dålig sommar (alltså sånt väder har det inte varit i sommar). Jag skulle ha barnen på dagis till fyra eftersom jag hade en del partiarbete att klara av. Ringde några samtal inför helgens överläggningar på kursgården och passade också på att ringa banken (om stuglånet). Försökte också få tag på sotare och gynekolog, men var inte lika framgångsrik på den fronten.

Hämtade ungarna som var trötta och klängiga. Liten ville bli buren hela tiden, men när mamman till sist satte ner henne för att kunna laga mat gick det även bra att sitta i knät på storasyster och gosa. Det gick dock bara en liten stund eftersom Liten nyper rätt hårt i halsen när non gosar...

Vi åt spaghetti med köttfärs och kidneybönor, såg på Bolibompa och sedan bakade vi krusbärspaj av de krusbär som var kvar. Vi hann även smaka den innan Sänggåendecirkusen satte igång. 20.37 sov båda barnen och jag hann bädda rena lakan i storasysters säng, lyfta över dem från dubbelsängen till sina egna sängar samt poppa popcorn i mikron innan Morden i Midsomer började. Förra veckan såg jag det på ett hotellrum i Östersund. Låg bättre i sängen där än i fåtöljen hemma. Usch så mörkt det är ute. Nästan läskigt att se deckare alldeles ensam. Jag hoppas verkligen jag får sova i natt. Styrelsemöte i fackklubben imorgon (obetalt), sen skattenämnd (betalt) och på kvällen studiecirkel i miljöfrågor (om jag inte däckat då). Nej, allvarligt, det är väl inte så att jag däckar, men ungarna har lite jobbigt med omställningen från helt lediga i nio veckor till fullbokade dagar utan fikapauser med mamma, bad och allmänt tråk hemma. Nu söka några jobb och sen kudden.

Snabbkassan en lönedag och stuginstruktioner

Trodde väl aldrig att dagen skulle bli så här lång utan större kontroverser vid fyratiden i morse då jag märkte att Liten inte kunde komma till ro igen efter att hon flyttat över till min säng. Hon gnällde och sparkade och jag trodde att nu kommer reaktionen på sprutan hon tog i fredags. Den skulle ju komma 3-10 dagar efter spruttillfället, lagom tills jag skulle börja jobba igen. Var nästan gråtfärdig när hon äntligen slappnade av och somnade in igen vid halv sex och det var dags för mig att gå upp. Surt och inte ens fanns det sylt till gröten.

Fick sitta i snabbkassan hela dagen och eftersom det var folk sjuka och lönedag (och lite halvtaskig planering) så var det kö bort mellan frysarna nästan hela förmiddagen. Vänster axel domnade nästan bort före första rasten och inte en möjlighet att vila den ett par sekunder någon gång. Puh. På eftermiddagen började det dessutom gå riktigt hett till; två kunder höll på att råka i slagsmål (vet inte riktigt om vad, men jag tror jag fick båda på gott humör igen i alla fall genom att verka vara på "deras sida"). Sen var det en kvinna som var så nedrans otrevlig att man borde ha stoppat nåt ner i halsen på henne... När det är hennes tur böjer jag mig ner för att ta fram en påse eftersom jag ser att hon ska köpa strumpor och keps. Det är en vana som hänger med sen vi sålde kläder i butiken att vi alltid lade dem i en separat påse för att de inte skulle blandas med matvarorna och kanske bli kladdiga eller smuliga. "-Ska du gå på lunch nu eller?" snäser hon när jag ska ta fram påsen. "Nej då, det är ingen fara", kvittrar jag och börjar lägga ned strumporna i påsen. "Jag har inte sagt att jag ska ha någon påse", fortsätter hon i samma otrevliga ton. Jag förklarade för henne att vi brukar lägga kläder i påse och då kom hon av sig lite grand och såg sedan till att leta fram jämna pengar. Men visst undrar man vilken sida vissa har vaknat på.

Efter dryga sju timmar i snabbkassan med två halvtimmas raster så kände jag mig rätt mör, men stressade på upp i omklädningsrummet. Killen som har hand om stuglånet på banken hade ringt två gånger. Jag måste ringa ABFs ordförande och förklara att jag råkat dubbelboka eftermiddagen (trots att jag lovat komma på styrelsemötet). Försöker nå banken och ordförande på väg ut från jobbet, in i bilen, hämta sambo och döttrar, tanka och åka ut till stugan för att träffa säljaren (Gunnar) som skulle visa oss hur vattenpumpen fungerar, var årorna finns, var elledningen går, hur vi ska kompostera vår latrin mm mm.

Vi blir som väntat kvar på landet i flera timmar och blir lotsade såväl genom huset, tomten och området. Vi blir presenterade för kassören i samfällighetsföreningen och får oss till livs diverse historier om vad som hänt i området de senaste 300 åren. Nog för att han är gammal, Gunnar, och nog för att det var nästan ett halvt sekel sedan han byggde sin stuga, men 300 år... ja, spännande är det i alla fall. Den trettonde oktober är det städdag i föreningen och då måste man ju vara med och lära känna grannarna.

Trötta, griniga och hungriga kom vi tillbaka till stan strax före sju. Hade mutat äldsta tjejen med ett besök på McDonalds och det var bara att åka dit. Slapp vänta fem minuter eftersom jag tog cheeseburgare istället för hamburgare till ungarna. Äpplen och morötter bad jag dem behålla och ge till någon annan även om de förklarade att det ingick och att jag fick betala för det i alla fall. Morötterna är som tidigare beskrivits i denna blogg förenade med livsfara och något ofräschare än förpackade skurna äpplen har jag svårt att tänka mig.

Har sökt ännu ett lokalvårdarjobb idag. Det var det enda nya på tapeten idag. Imorgon ska jag sitta i kassan igen. Och sen ett par timmar i partilokalen. Nu ska jag sova alldeles snart.

Kort uppdatering av verkligheten

Igår dammsög jag (trots min värkande rygg) vardagsrummet och barnens rum och bakade lite fler muffins innan vi begav oss ut till stugan, satt i trädgården och fikade och sen provade vi den andra stranden i området (den första provade vi ju när vi var ute på visning på den första stugan). Vilka härliga vågor det var, nästan som vid havet. Vi blev kvar till strax före tre då vi var tvungna att stressa iväg, köpte färdigmarinerat kött, dricka och glass till barnen som var duktiga och väntade i bilen. Hem och dra igång grillen, skala potatis och hacka sallad. Sambons barn och barnbarn var i antågande.

Vi åt och fikade och när de gått var det dags att städa och diska igen. Jag var jättetrött och däckade framför en deckare på tv när barnen somnat.

Idag tog tjejerna och jag en promenad med mormor. Visst var det kyligare luft ute, men solen sken och det var skönt (jag som svettats i en vecka njöt). På vägen hem köpte vi vegetabiliskt margarin eftersom jag lovat baka veganbröd också till barnklädesvisningen hemma hos mig på eftermiddagen.

Barnen åt varsin risifrutti och jag sövde Liten. Sen bakade Storasyster och jag veganska syltkakor med äpple. Hann precis färdigt tills klädvisaren (som också är min väninna och detta var hennes första visning och vi var liksom försökskaniner) kom. Strax kom även min syster med barn, en annan väninna med bebis och lite senare droppade tredje väninna med större dotter in. Lite nervöst för demonstratrisen första gången, men eftersom hon kände oss alla gick det bra. Eller så var det de som var mest nervöst. Hur som helst gick det bra. Alla handlade och jag fick rabatt. Sen var det städa och diska igen.

Och steka upp resterna av gårdagens middag till middag idag. Bolibompa. Mamma trött som vanligt. Ungarna på tjafshumör. Nu sover de. Så gott som alla räkningar betalda (kommer inte in på bankens hemsida för att sluföra idag), låneansökan till JAK inskickad (för att flytta mitt billån) och ekonomin under kontroll (vilket känns skönt inför husköpet). Imorgon ska jag jobba tidigt och sen åker vi ut till stugan hela familjen för att träffa säljaren och bli runtvisade och instruerade om det ena och det andra. Blir spännande.

Ledig (`?) dag, kontraktskrivning och BVC

Runt halv sex i morse gick jag in och lade mig bredvid Liten för att få henne att somna om, men det var inte lätt eftersom hon nöp mig i halsen och sparkade hela tiden. Själv vaknade jag mer och mer och kände att jag bara måste besöka toaletten snart. Vid sex lyckades jag smita, puh, och gick efter toalettbesöket och lade mig i min säng, men där fick jag inte ligga länge förrän Liten upptäckt att jag smitit. Nu tog jag henne till min säng där hon fortsatte med sitt nypande och sparkande, upptäckte pappa och hade svårt att koppla av. Plötsligt ser vi skuggan av Storasyster i dörren, men hon vill inte stiga fram.

Efter den här veckan vet jag direkt vad det är frågan om. Det är tredje gången hon kissar i sängen och hon vill absolut inte att pappa ska veta. Jag säger åt henne att ta av sig pyjamasen och komma och lägga sig i vår säng. Strax före sju blir vi tvungna att stiga upp, stoppa tvättmaskinen full (finns massor av tvätt som inte hunnit bli tvättat eftersom vi varit borta och korgen har fyllts på snabbt av skrymmande täcken och kuddar).

Plockar rent på leksaker i ungarnas rum (som att jag tänkte dammsuga liksom), diskar gårdagens disk, plockar ihop tidningsinsamlingsmaterial, byter blöja, gör välling, hänger tvätt, plockar in tvätt, klär på barnen (och mig själv) gör frukost. Kvart över tio är vi på BVC. Liten väger nu 13 570 gram och är 86,2 cm lång. Hon är ett stort barn, precis som sin syster. Pappan och Mamman är inte alls så stora. Hon klarar alla uppgifter med glans och vi fortsätter till Folksam för att prata reseförsäkring och fritidshusförsäkring. Storasyster är sur för att dagis har stängt. Hon är också sur för att alla hennes kompisar går i skolan.

Åker och fikar hos en kompis, men det är så varmt och hon pratar i telefon hela tiden. Åker till stranden. Kompis kommer efter. Massor av ouppfostrade skolbarn som tydligen är där med vuxna även om det inte märks. Innan vi har satt oss ner har jag fått en boll på mig två gånger och ryter till som värsta Häxan Surtant. Jag svettas så kroppen håller på att klibba ihop och huvudet dunkar. Måste vara övergångsåldern. En gång blir Liten nerstänkt rejält av en snorunge som stänker vilt omkring sig och en gång sprutar en unge ner henne med en vattenflaska. Surtanten är i explosionsläge. Som tur är avlägsnar sig skolklassen (alltså ungarna är i 12årsåldern) innan något hemskt händer. Jag slår vad om att det var en sån där friskola där eleverna tar eget ansvar... fördomar? kanske, men det hade varit intressant att veta.

Kompisen erbjuder sig (inte ont anande) att ta hand om mina barn på stranden medan jag åker ner på stan och skriver kontrakt på stugan. Liten sov när jag åkte, men vaknade kort efter på ett uruselt humör (som tur är gick det snabbt över). Och att skriva kontrakt med en pratglad, informativ, regisserande 80årig man går inte på en pisskvart. Nu vet jag att möblerna i sovrummet är inköpta av hans föräldrar när de förlovade sig, att vi har en aluminiumbåt, att stegarna hänger bakom boden och mycket mycket mer. På måndag ska vi ses ute vid stugan så att han kan visa mig lite mer. Tillträdesdag blir först efter semestern (nästan så man längtar tills man kommer hem).

Rush rush, hämta barnen på stranden, hem, stresslaga mat idag igen. Lax med kokosmjölk och morötter och quinoa. Kaffe. Moppa och torka golv i kök och hall, bada barnen, tvätta storasysters hår, ta in tvätten, diska, natta barnen, betala räkningar och nu ska jag gå och baka muffins. Imorgon kommer sambons barn och barnbarn och vi ska grilla och på söndag har jag fika och barnklädesbjudning så så, jag får avsluta nu. Hinner söka jobb i helgen (sökte två igår också). natt.

Jobba, jobba, äta lunch

Jahaja, första dagen på jobbet avklarad. Det gick ju bra. Men det var tungt att hämta ungarna på dagis först halv sju, försöka få i ordning nåt att äta när de var trötta och griniga och bara klängde. Och hemma stod Litens badbalja kvar i badrummet efter tvångstvätt av håret i morse och en laddning nerkissade lakan låg kvar i tvättmaskinen, en laddning hann jag få ut innan jobbet i morse. Tvättkorgen ändå ohjälpligt full. Äpplen (som ska bli muffins imorgon) har legat några dagar på bänken och luktar mer och mer mogna. Känns som tiden och kraften att hålla efter hemma när man jobbar också blir svår att få till. Får väl prioritera om och anställa någon som städar hemma istället. Men eftersom jag inte tjänar 46000 i månaden ens om jag viker mig dubbel så får jag väl ta ledigt och städa själv eftersom det blir billigare. Imorgon är det ju planeringsdag på dagis så jag får väl passa på då.

Men först ska vi till BVC och väga och mäta och ta spruta på Liten. Jag tror hon väger mellan 13 och 14 kilo, 86 cm lång. Vi får väl se imorgon. Spruta gillar hon säkerligen inte. Hon gillar nog inte alls att någon ska klämma och titta på henne över huvud taget.

Är det fint väder måste vi till stranden också, tänker inte låta någon av de fina dagarna gå mig förbi. Men det ska bakas muffins och grejor också för på söndag har jag bjudit hem fikagäster/barnklädesspekulanter. En kompis ska börja sälja barnkläder och då måste hon ha ett visst antal visningar hos värdinnor (alltså jag då). Man får ju ställa upp även om det verkar vara en körig tid att få ihop folk (både vad det gäller politiska och andra ärenden). I partiet har jag blivit tvungen att ställa in två möten i augusti p g a att folk inte hade möjlighet att komma helt enkelt. Nästa vecka drar dock höstsäsongen igång vare sig folk har tid eller inte.

Tänkte skriva något om vårdnadsbidrag, men plötsligt blev jag så trött. Nöjer mig så här. Ska skriva kontrakt på stugan imorgon. Nervöst, ja visst, nu får man ju jobba skiten ur sig för att få det att gå runt, men förhoppningsvis är det värt det. Jag har en plan. En idé. Det kommer att funka. Ha det tills imorgon nu och handla inte för mycket dessertostar (om de inte kommer från svenska glesbygdsföretag förstås) och italienska skinkor (samma där) till helgen nu.

Förresten läste jag ett intressant inlägg i Aftonbladet (vi har bara såna tidningar på jobbet) om förpackade ekologiska produkter. Jo, för det är nämligen helt rätt att förpacka vissa produkter eftersom den mest energikrävande produkten är just grönsaken så vill man ju minska svinnet av densamma. Och genom att stoppa den i en bra förpackning så minskas svinnet och energi vinnes. Krånglig, men tänkvärd notering.

styrelseresa till Östersund mm

Hemma igen efter två fullmatade dagar i Östersund. Liten och jag lämnade Storasyster på dagis och for för att lämna bilen på ett av mina favoritföretag Lindskrogs parkering vid Arlanda och sedan bege oss mot Östersund. Var ju lite nervös för hur Liten skulle gilla att flyga "Hooka" som hon själv säger och mer nervös blev jag när jag klev på och hon verkade drabbas av panik. Men jag tog henne i famnen och innan vid lyft så sov hon som en stock och gjorde så hela flygningen.

Själv letade jag kvickt upp min sista tjuga, jag bara måste ha en kaffe annars skulle huvudet sprängas. Kaffe med påtår 20 kronor stod det, annars hade jag beställt två kaffe. Slurp, kände hur det började röra sig i hjärngångarna igen, men påtåren dröjde nästan till landning. Tänk, när man har det där kaffesuget så tycker man att det är det godaste kaffe man någonsin druckit hur det än smakar...

Ja, jag har alltså varit ute och sabbat klimatprofilen igen och nu börjar den bli ordentligt nedgjord, tre flygningar inom Sverige på ett år och om två veckor flyger vi till Turkiet. Och sen alla bilresor till stranden denna sommar... nej, det känns ungefär som när man börjar banta/slutar dricka/börjar träna eller vad man nu gör efter semestern. Snart är det slut på ledigheterna, nu får det bli ordning och reda på klimatkontot!!!

Nu ska jag återigen göra en långsökt jämförelse i den här bloggen och nu gäller det politikertyper, det finns olika typer och de finns överallt, eller om man säger så; samma personer finns i olika gestalt på olika ställen (det gäller inte bara politiker, men just i det här fallet rör det sig om det). I glesbygdsverkets styrelse finns tre personer som heter Håkan, Kjell och Bengt. Det är som om man har känt dem länge. De är mellan 55 och 65, erfarna, slipade politiker som sitter ordförande eller liknande i kommunstyrelser, regionalförbund etc. Det är svårt att bedöma vilket parti de egentligen tillhör. De finns nog i varje svensk kommun. Sen har vi två yngre förmågor som egentligen heter Christer och Nina, men jag tror alltid att de heter Mikael och Helena (konstigt, de måste påminna mig om samma gestalter någon annan stans fast med olika namn). De sitter båda i riksdagen och en är moderat och en är folkpartist. Det tar man inte miste på. Och sen är det jag, den enda i röd tröja och lila byxor, den enda som "bara" har ersättaruppdrag i verkliga livet och den enda som ständigt släpar på barn i tilltagande storlek. Och medan jag försöker underhålla min dotter i taxibilar och på flygplatser så pratar de andra i sina mobiler eller knackar på sina laptopar och beställer resor till Shang Hai och Japan, skapar kontakter och nätverk och pusslar med almanackorna. Själv hade jag inte täckning på mobilen på hela dagen igår när vi reste runt i Jämtlands glesbygd. Jag känner mig viktig, jag tror jag bygger broar mellan politiken och verkligheten. Det känns så.

Eftersom jag inte hade täckning på mobilen blev jag förstås bestört när jag plötsligt fick täckning ett par sekunder och det kom ett SMS som talade om att jag hade fått ett samtal och att jag skulle ringa telefonsvarartjänsten för att lyssna av. Kul. Det gick ju inte. Inte förrän nio på kvällen när vi närmade oss Östersund igen och Liten sov sött i bilstolen bredvid mig hörde jag att mäklaren sökt mig. Jag ringde genast upp och nu är det bokat en tid att skriva kontrakt på fredag klockan 16.00. Och och och,,, ev. ingår en båt i husköpet också! Jag blir alldeles lyrisk. Nu ska döttrarna och jag glida omkring i en roddbåt och fiska gädda och nöta på flytvästarna hela nästa sommar. Underbart.

Det bästa med att bo på hotell är att man bara går in, lägger sig i sängen och glor på TV tills man somnar och igår var det dessutom Morden i Midsomer (hade bara hållt på ca 19 minuter när vi kom hem). Avkopplande att inte kunna göra någonting annat.

Vi flög hem efter styrelsemöte och salladslunch på Glesbygdsverket. Dottern somnade åter under tiden planet lyfte. Skumt, värsta dånet, rundgångssnack i högtalaren och smällande luckor till bagageutrymmena. Men hon verkar tro att det betyder sovdags. Hoppas det blir likadant under betydligt längre resa till Turkiet.

Det var jättevarmt när vi landat. Nu hade jag gått med ärm över axeln och byxa över knät i två dagar och nästan inte varit utomhus alls. Det var bryskt efter nio veckor på stranden så jag tog ungar och mackor och yoghurt och for till stranden där vi tillbringade ett par timmar innan Bolibompa, makaroner och falukorv, glass och sängen.

Bilbesiktning, stuga och jobb

Första arbetsdagen till ända och det har varit en omtumlande dag måste jag säga. Svårt att ta sig upp i morse eftersom jag inte kunde resa mig utan att väcka Liten som tydligen tagit till vana att sova nästan hela natten i min säng nu. Sen hade jag absolut inga rutiner för hur jag skulle organisera saker för att hinna i tid till dagis, men konstigt nog gick allting jättefort och vi var tidigt på plats. Det var lite jobbigt för Storasyster för att man omorganiserat barngrupper och personal, så att det var lite "fel folk" på plats när hon kom, men det löste sig väldigt snabbt när hon fick syn på ett par kompisar där inne. Med Liten var det värre; hon klamrade sig fast i mammas hals och grät hejdlöst när fröken tyckte det var dags att vinka hejdå till mamma.

Kastade mig ut från dagis med tårar i ögonen, vill inte, vill inte, vill inte... Åkte till lokalen, där jag skulle försöka få struktur på höstens partiaktiviteter, för att märka att jag glömt nycklarna hemma. Trots att det drabbar klimatet måste jag ändå säga att det kändes skönt att ha bilen då.

Jobbade en timma ungefär, sen var det dags att besiktiga bilen och det gick givetvis jättebra eftersom jag har en sån himla fin bil. Blev lite orolig när besiktningssnubben bad mig plocka fram varningstriangeln och sen fick jag betala en extra gång för de kunde inte se i sin dator att jag redan betalat via internet. så nu får jag försöka få tillbaka pengarna på nåt vis...

På jobbet gick det inte lika bra. Uppkopplingen till Internet kopplade ur hela tiden och jag tänkte att de får nog anställa mig på heltid istället för tre timmar i veckan om jag ska hinna få någonting gjort. Var redo att dunka sönder apparaten när en kompis ringde och föreslog lunch. Bra idé. Och sen kom ett SMS och jag fick ett par tider i kassan nästa vecka. Bara en tom dag kvar innan semestern alltså.

Resolut bestämde jag mig för att jobba vidare vid datorn hemma och tog en sväng ner på stan för att fronta mäklaren med senaste nytt om vår stuga; hur många spekulanter fanns det egentligen??? Och vad tyckte säljaren om vårt bud (under begärt pris)? Jag hade nämligen fått höra från en väninna att hennes granne som gått ut med ett pris på 595 000 för sitt radhus inte kunde tänka sig att sälja under 800 000. Jag ville veta om vår säljare var likadan, för då kunde man ju ge upp hoppet.

Men hopp fanns. Inga fler var intresserade av stugan och mäklaren skulle snarast kontakta farbrodern som skulle sälja för att höra vad han hade att säga om vårt bud.

Lite glatt fortsatte jag för att storhandla (glömde kaffe!!!) innan jag hämtade barnen. Fick ihop det mesta, utom kaffe då, plus tre presenter till Storasyster som snart fyller fem för 1320 kronor. Skönt. Nu behövs bara fyllas på med mjölk och grönsaker ibland (och kaffe!!!). Annars klarar vi oss till semestern.

Hämtade barnen och for till stranden. De var båda rätt glada att se mig, men mest Liten då förstås. Hon satt som ett häftplåster mot min hals resten av dagen. Barnen lekte på stranden och väninnan levererade pizza (men jag ska betala den själv). Äntligen riktigt kaffe, för det de bjöd på på bilprovningen var väl inte det roligaste. Blev faktiskt varnad av en typ 100årig man som också var där och besiktigade sin bil, men jag var tvungen att smaka ändå. Man är ju så där nervös på besiktningen, ungefär som när man går genom tullen. Den typ 100åriga mannen träffade en ca 25 år yngre bekant som också var där och besiktigade bilen och utbrast:

- Men kör du fortfarande?? Vad duktig du är. Jag trodde du hade färdtjänst.

Man skruvar lite på sig och tänker att det är ju tur att hans bil är felfri i alla fall...

På stranden ringer mäklaren (och Liten ramlar samtidigt och slår upp knäna) och säger att säljaren är villig att gå halva vägen mot vårt bud. Vi ska skriva senare i veckan. Det är magiskt. Det känns inte sant. Som syrran sa, nu fattas ju bara ett nytt jobb. Så jag sökte ett arbete som Naturvårdshandläggare i Uppsala, fast, heltid. Inget sånt jobb som växer på trän, men väl hel perfekt för mig. Och eftersom det verkar vara min turdag idag, så kanske jag får det. Ska drömma om det i alla fall.

Nu har jag sagt upp lite abonnemang och prenumerationer för att lösa ut alla extra pengar som går att få loss. Inga onödiga Omega3tabletter eller ICAkuriren. Inga fler pizzor. Färre SMS och så småningom tack och adjöss till DN. För den här gången. Om jag inte får guldjobbet förstås.

I morgon åker jag och Liten till Östersund med Glesbygdsverkets styrelse och kommer hem på onsdag eftermiddag igen. Storasyster ska sova hos mormor. Måste packa lite väskor till oss alla nu. God natt.

utbrändhet och självständighet

Många har idag reagerat på Christina Husmark-Pehrssons (socialförsäkringsminister) uttalande att hon haft "en släng av utbrändhet", varit hemma i tre dagar och sedan återgått till arbetet. Precis som flera har sagt så är det ett hån mot alla de utbrända människor som finns i vårt land och inte har någon som helst möjlighet att återgå till sitt arbete utan väldigt mycket stöd och hjälp. C H-P hade efter tre dagar (!) lyckats få sin arbetssituation förändrad så att den inte längre gjorde henne utbränd, men det måste ju höra till ovanligheterna att det är så lätt att förändra en anställds arbetsuppgifter.

Annars kommer här varning varning till alla som studerar eller har tänkte studera. Hela studielånet ska vara tillbakabetalt efter 25 år eller senast när du fyller 60 (alltså jag har nästan 400 tusen i studielån och betalar än så länge bara räntor). Om din make/maka studerat (kan också vara innan ni träffades) räknas dennes studielån in i era gemensamma skulder och tillgångar och om ni skiljer er så får du betala hälften........långnäsa, vet inte vad som gäller vid samboförhållanden, men här kan man ju se en chans att bli kvitt skulderna (skämt, skämt).

Jag börjar tro att svenska staten vill ha singlar. Ja, Sverige har ju flest singlar i världen och förut trodde jag att det berodde på att ju längre jämställdheten kommer desto mer kommer kvinnorna på hur lite de behöver männen, men nu har jag kommit på att det är en ekonomisk fråga. Som sambo eller gift (det är väl lite olika och jag kan inte de exakta reglerna) blir du tvungen att räkna ihop utgifter, inkomster, skulder och tillgångar med din respektive. Ponera nu att du inte möter Mr guldbralla; du får stå för underhållet för hans tio barn som han har innan han träffade dig eftersom du tjänar skapligt och han nada. Eller han tjänar pengar, men ni har separerad ekonomi (eftersom du är uppfostrad att stå på egna ben). Trots detta räknas era inkomster ihop och du får högre avgifter trots din låga inkomst. Eftersom det är så orättvist separerar ni och du får stå för hälften av hans studielån för studierna han bedrev 20 år innan ni träffades. På så sätt är du nu skuldsatt och kan själv inte påbörja de studier som skulle kunna ge dig ett jobb.

Det finns fler exempel på hur samboförhållanden och äktenskap gör oss osjälvständiga och beroende (alltså rent ekonomiskt) av varandra. Det gör ju att familjer och barn alltid drabbas även ekonomiskt om någon i familjen har problem med någon typ av missbruk. Vad det gäller studielån kan man alltså drabbas även när man valt att gå skilda vägar. Alltså, nu begriper ju jag att det här är till för att sätta dit dem som påstår att tiomiljonervillan är fruns och porschen tillhör yngsta sonen, själva äger de ingenting, men för dem som inte har en massa kapitalvaror att skriva över på familj och vänner drabbar det här på ett helt annat sätt. Jag tycker inte kärlek ska behöva handla om ekonomi. Var och en som är vuxen borde ha rätt att vara självständig även ekonomiskt. Gemensamma köp och gemensamma tabbar är en sak, lån som togs innan man träffades, barn som skaffades innan man träffades eller utgifter som den enskilde skaffar sig på eget bevåg bör också vara dennes skyldighet att ta hand om.

Jag och barnen har tillbringat hela vår sista sommarsemesterdag på stranden i soolen. Imorgon börjar dagis igen. Och jag ska jobba. Som tur är börjar det lite lugnt med att sitta vid datorn i partilokalen (och jag ska inte glömma besiktiga min fina bil).

Jämförelser av krämpor på ljugarbänken

Minister Christina Husmark-Pehrsson har själv haft "en släng av utbrändhet". Värt att kommentera. Påminner mig om Sven Melanders sketch från 80-talet, "nej, det där Aids, det vill jag inte ha en gång till."

elmätare, stränder och batik

Konstigt vad det händer grejor när man bloggar. I morse när vi käkade frukost knackade en kille från Norrtälje energi på dörren. Han skulle läsa av mätarna och ställa allt till rätta. Men han startade samtalet med att säga att inga av de nya mätarna i vårt hus fungerade. Undrar om jag verkligen ska behöva betala elräkningarna då. Men sen blev han förvånad när han såg att jag faktiskt hade antenn på mina mätare, då kanske de funkar... Hallå, vet de inte det efter ett och ett halvt år??? Tar de igen det på nätavgifterna sen då? Det man förlorar på gungorna ni vet...

Sen fortsatte det jättelajban när syrrans dotter (min dotters idol, 2,5 år äldre) kom och vi begav oss till stranden. Förvånades först av att glasskiosken var öppen trots att det blåste ganska mycket och stranden var tom. Blev positivt överraskad av att inte finna glasspapper, fimpar och fågelbajs över hela stranden (avsaknaden av skräp kan möjligtvis skyllas på gårdagens regn, men fåglar bajsar väl i alla väder?). Någon hade städat. När jag senare uppsökte toaletterna förvånades jag åter av att någon var i färd med att städa utrymmena och det fanns både lyse och toalettpapper. Kors i taket.

Men man ska aldrig sluta förvånas för framåt eftermiddagen, exakt 12.17, då tillströmningen till stranden ökade och solen blev intensivare, stängde glasskiosken, bommade igen och såg lika tråkig ut som alla andra dagar jag besökt just den här stranden den här sommaren. Märkligt.

Det var så njutbart på stranden att vi inte lyckades slita oss förrän halv tre trots att jag för andra gången den här sommaren tagit med pålägg och glömt brödet hemma, så att vi blev ordentligt hungriga. Jag, väninnan och sex barn köpte pizza och åkte hem för att äta och batika kläder. Den, enligt förpackningen, djupröda färgen visade sig vara rosa, men ingen grät över det. Istället blev det riktigt lyckat och alla ville göra mer mer mer... Barnens kusin ville sova kvar och så blev det också. Vi fikade och åt äppelpaj och syrran kom förbi med nattsaker till dottern.

Sen fick jag bädda rent i ungarnas sängar för de hade lekt koja därinne och min äldsta hade gömt sig i torktumlaren (hur nu det går till, men det låter livsfarligt). De stora tjejerna lekte medan jag drogade Liten till att sova och sen blev det (som jag befarat) gråt och tandagnisslan hos min äldsta. För det första hade hon varit vaken på tok för länge (nästan till halv tio) och hon var alldeles för uppskruvad och grät redan för att kusinen skulle åka hem nästa dag. Sen ville hon ju ha sin vanliga nattprocedur som jag skippade när vi hade gäster och klockan var sent. Jag läste en bok i soffan, sen fick de gå på toaletten och borsta tänderna. Hon fick sin välling och jag var tvungen att låta sänglampan vara tänd. Tror jag sprang in och ut i en och en halv timma innan de verkade sova båda två, men än har jag inte vågat knäppa av lampan.

Liten ska sova med mig, vilket kan bli kul eftersom hon rullar fortare än ett bowlingklot. Har laddat med kuddar och madrasser runt om. Grannen kom med en flaska vin och jag har tagit två glas nu, vilket faktiskt hjälper lite mot min molande mage. Imorgon ska vi fortsätta med att göra de rosa kläderna blå också, så det är nog bäst att även jag törnar in nu när barnen äntligen spänt av, släppt, vågat sväva in i drömmarnas land.

Fjärravlästa elmätare, bakning mm

Så har man idag fått bekräftat att det inte bara är jag som läser lokaltidningen (som alla vet som följer den här bloggen), någon på tidningen läser uppenbarligen min blogg också för idag fanns delar av måndagens blogg citerade i tidningen. Jag såg det inte själv utan blev upplyst av oppositionsrådet vid en studiecirkel på kvällen. Konstigt, eftersom citatet var ganska stort och befann sig på den sidan jag noggrannast studerar (debattsidan). Jag vill dock understryka att det jag skrev om pappers avd 68s lokal inte var menat som någonting illa och även om tidningen tyckte att jämförelsen med partihögkvarteret i Havanna var intressant så tycker jag att jag gjort betydligt intressantare jämförelser på den här bloggen genom tiderna.

Jag ska skriva lite mer om fjärravlästa elmätare idag. Förra våren installerades sådana hos oss. Själv bor jag ju lite konstigt och har inte bara en varmvattenberedare som måste stängas av när man tvättar utan även två elabonnemang och således två elmätare. När elmätarna byttes ställdes de om till noll. Jag var helt övertygad om att nu kommer elräkningarna att stämma exakt och inte längre bygga på beräknade ställningar. Det var ju det de sa när de installerade dem. Då skulle man alltså direkt kunna se effekten av att tvätta mindre, stänga av alla apparater i Standby-läge, sänka värmen etc.

Min ena elmätare servar den delen av lägenheten där alla elslukande apparater finns; tvättmaskin, varmvattenberedare, kyl, frys, spis, tv, mikro, fem element och antagligen mm. Den andra mätare servar två sovrum och en extra toalett där datorn används ett par timmar nästan varje kväll och ett eller två element är på under vinterhalvåret. I det proppskåpet har jag skruvat ur alla proppar som uppenbarligen inte går till någonting som vi använder. Jag har också en torktumlare som jag kör ibland på vintern på den mätaren. D v s under sommaren är det bara ett par timmars datoranvändande per dag som går på den mätaren.

Trots detta blev den räkningen dyrare än den andra sist. Och den kostar lika mycket varje månad året om trots att jag inte har värmen på på sommaren. Den andra räkningen kostar ca 1500 kronor mer per månad på vintern. Jag kontrollerade då mätarna och upptäckte att den beräknade (!) mätarställningen på Elverket i Vallentunas räkningar inte alls stämde med siffrorna på mätarna och vid ett telefonsamtal visade det sig att Norrtälje Energi (som vi betalar väldigt flexibla nätavgifter till) bara skickar mätarställningen en gång per år till elleverantören och de har inte ens anmält att de bytte mätare för snart ett och ett halvt år sedan. Jag ringde naturligtvis Norrtälje energi och ville ha detta åtgärdat, men där hade alla som kunde fixa problemet semester så det gick inte. Så att försöka spara el och ta reda på vad som ger effekt kan vara meget svårt. Det är hög tid för elleverantörerna och nätadministratörerna att erbjuda folket enklare elfakturor som hjälper oss att minska vår elförbrukning och spara pengar och miljö.

Annars har vi bakat äppelpaj och äppelmuffins idag. Äppeltider. Vi har fått jättedåligt med äpplen i år, men lite godsaker ska det nog bli. Det var varmt ute, men regnade på förmiddagen (precis när vi dukat fika ute) och därför blev vi inne nästan hela dagen med griniga barn och grinig mamma som följd. På kvällen blev det uppstart av gemensam miljöstudiecirkel mellan socialdemokrater och vänsterpartister i kommunen och det kan nog komma att te sig intressant i framtiden.

Imorgon ska syrrans ungar vara här eftersom fritids har stängt för planering. Är det fint väder badar vi, annars ska vi batikfärga kläder och lakan. Kul kul. Inga jobb att söka idag heller om man inte vill bli chefssekreterare till nya kommundirektören. Och det finns ett marinbiologjobb i Umeå, kanske jag söker det. Nu får jag nog lägga mig och vila min onda mage en stund. Det är hårt att vara kvinna.

Trött, fjärravlästa elmätare och budgivning på gång

Det här blir kort. Klockan är mycket. Trodde jag skulle få en massa egen tid eftersom Liten vägrade sova middag och då brukar törna in rätt tidigt. Det gjorde hon också, ca halv sju. Jag diskade, hängde tvätt och såg på nyheterna (vad sa de nu då?), storasyster lekte. Vi åt varsin Turkisk peppar glass.

Nattade Storasyster strax efter åtta och somnade väl själv också. Kvart över nio blev jag väckt av Liten som med sin enerverande envishet vägrade stanna kvar i sovrummet så jag fick sitta och genomlida några program på TV med henne halvsovande i knät. Inte förrän elva kunde jag lägga in henne i sin säng utan större protester. Men det fanns ju ändå inga jobb att söka idag... Funderar på att börja sälja Lingon och Blåbärs barnkläder, men då måste jag få ihop 10 visningar på 10 veckor och jag vet inte om jag har så många bekanta som liksom inte känner varandra och bjuder varandra. Ska fundera lite till. En extra inkomst. Och billiga kläder till barnen.

Nu har vi lagt ett bud på stugan också, så nu blir det väl ännu en spännande vecka. Mäklaren hade inte pratat med någon av de andra spekulanterna så vi vet ingenting. Jag är verkligen supertrött idag, så jag skriver ingenting om det där med fjärravlästa elmätare och det som de pratade om på nyheterna. Jag har samma problem. Men jag återkommer med det.

Vårdnadsbidrag, öppettider inom barnomsorgen och en lång härlig sommar

Ja, då har tydligen Sollentuna kommun blivit tvungna att avbryta sitt banbrytande projekt att "gå före" med att skänka kommunala pengar till föräldrar som är hemma och tar hand om sina egna barn. Och det låter helt rimligt med tanke på det vårt moderate kommunalråd yppade om att betala ut en premie till de som köper miljöbilar; "kommunala medel får inte betalas ut till privatpersoner". Så nu får vi väl verkligen hoppas att också Skattebetalarnas förening tar tag i den här frågan och reder ut vad skattepengar egentligen ska användas till, alltså om man ska använda dem på ett klokt sätt. I Sollentuna kunde man tydligen få ut 7000 per barn (vet inte vilka åldrar dock) och då kan det ju låta som om det kan bli en lönsam affär även för mig som bara har två barn att stanna hemma och låta bli att jobba. Men det var väl inte det som skulle vara lönsamt i Alliansens Sverige?

Under dagen har vi på stranden annars diskuterat de otidsenliga öppethållettiderna inom barnomsorgen. Igen. Vad beror det på att öppettiderna inom barnomsorgen i takt med privatiseringar inom densamma snarare går mot kortare öppethållande än mot längre som resten av samhället gör? Antalet ensamstående verkar ju inte minska och även de som är två kan ha det svårt att påverka sina arbetstider så att det alltid finns någon hemma och kan ta hand om barnen. Vad säger A-kassan om jag hävdar att jag inte kan söka vissa jobb p g a att jag inte kan jobba kvällar och helger (det får vi veta så snart mina föräldrardagar tar slut)? Det finns snart inga arbeten kvar som är förlagda till den gamla s k kontorstiden.

Sen diskuterades det faktum att manlighet enbart är en genetisk defekt, ett forskningsresultat som inte verkar överraska någon. Fick idag veta att man för att vara man dessutom måste kunna ett par riktigt dåliga blondinvitsar och helst tro att de är verklighetsbaserade också...

Så har idag även partidistriktstidningen talat om vilken regnig och kort sommar vi haft och med anledning av detta så har jag klurat ut att denna serie ur dagens lokaltidning egentligen handlar om mig. Och så blir jag glad för det är ju bra att jag är så positiv. Men sen tänker jag att tänk om nästa sommar verkligen blir dålig och så tänker jag att förra sommaren var ju också dålig och då låg jag på stranden hela tiden och så försöker jag göra samma och så är det dåligt väder på riktigt och jag tycker väl inte om att vara på stranden när det är dåligt väder och så blir jag jättebesviken...eller?

Det blev alltså inget möte i Stockholm för mig idag för vädret var på tok för varmt och PMSen hänger fortfarande som ett spöke runt tinningarna även om det var lite bättre idag än igår. Istället låg vi på stranden hela dagen och åkte till en kompis och grillade med alla våra barn på kvällen. Tvärskönt alternativ. Träffade brorsans ex och deras barn på stranden och garvar för mig själv åt hur otroligt lika åsikter och sätt att uttrycka sig de där två fortfarande har. Trots att de är separerade sedan länge. Märkligt.

Sen garvar jag åt äldsta tjejen som ondgjorde sig över att hennes låtsaskompis hade röjt runt i deras sovrum så att det knappt gick att sova där. "Kompisen" måste ha varit väldigt arg på henne och Liten, konstaterade hon, vad nu de kunde ha gjort för att få någon arg... Och sen blev PMSkärringen tyvärr arg på dem på riktigt när de envisades med att inte ligga ner och ens försöka sova trots att Morden i Midsomer snart skulle börja. Till sist somnade Liten och Storasyster fick somna på soffan så att inte Mamman skulle missa hela programmet. Liten fick ligga kvar i dubbelsängen och Mamma fick springa fram och tillbaka och kontrollera att hon låg kvar. I morse flög hon nämligen ur dubbelsängen i sömnen och åsamkade sitt lilla huvud ännu en blåaktig bula.

Idag fanns inga jobb att söka. Och inga nya stugor på Hemnet. Imorgon tror jag att jag badar hela dagen igen. Vilken lång härlig sommar vi ändå fick.

Möte, PMS och bad

Har sökt lite jobb som lokalvårdare, kontorsassistent om omsorgsassistent. Bara en vecka kvar innan man är tillbaka på jobbet. Nio lediga veckor som förbisprungna, vad tiden gick fort. Och den här dagen började inte så muntert. Kände tydligt av min PMS, men försökte tappert dölja den tills jag satte mig för att ta en kopp kaffe och läsa DN och äldsta tjejen skulle räkna pengar på bordet och Lilltjejen skulle kolla (och helst ta en peng) och snavade på en burk och slog tänderna i den där eländiga glasskivan som ligger på vårt köksbord (och som sambon tycker är det bästa som hänt vårt hem) och sen fick tag på en 2cents euro och storasyster får ett utbrott för hon tror det är en 50öring och plötsligt tittar Hulken fram i mamman som surt sopar iväg alla pengarna så att de flyger över hela köket... Mycket lyckat måste jag säga, sen grät alla.

vi var hemma hela förmiddagen för mamman tänkte städa, men kom liksom aldrig igång och med riktigt grinig Liten, så bestämde vi oss att åka och bada efter lunch (precis på Litens sovtid, konstigt konstigt). På stranden blev alla gladare för i den här kvalmiga, tryckande luften är det kanske inte konstigt att även en fyraåring verkar lida av PMS. ´Från början var vi ensamma med någon slags barnkoloni med ca 30 ungar i tioårsåldern och fem vuxna. Tyvärr kunde inte dessa fem säga åt snorungarna att inte kasta sand och lera in över stranden där "vanligt PMSfolk" satt och fikade med sina små barn, så PMSkärringen fick skrika och gapa och göra sin stämma hörd.

Liten vägrade sova och efter ett par timmar var vi tvungna att lämna den sköna stranden och åka hem för att stjälpa i oss lite mat innan den här vågade PMSdamen tänkte släpa med sig döttrarna på möte i norra kommundelen. In med korv och makaroner och sen spänna fast ungarna i bilen för nästan en timmas resa. Liten somnade naturligtvis nästan med en gång. Storasyster tjatade lite om när vi skulle vara framme, men började sen ägna sig åt att fråga vad alla vägskyltar betydde. Och under mötet fortsatte hon att vara jätteduktig hela tiden och Liten sov nästan hela tiden.

Att komma in på Pappers avd 68s lokal, där vi skulle ha mötet, var ungefär som en flashback till när jag var på Kuba. Ute var det varmt och kvalmigt, men i lokalen möttes man av en slående, nästan kyla, från en kraftig klimatanläggning (i stil med den på partihögkvarteret i Havanna) på väggen, svartvita bilder av män på rad. Förtäringen dock, smörgåstårta, påminde ingenting alls om Kubas torra köttbitar, svarta bönor och färska mango.

Som tur var blev det ett kort möte för när Liten vaknade var hon inte på humör. Hon ville absolut inte befinna sig på partihögkvarteret i Havanna och när jag tog ut den skrikande ungen på trappan ville hon absolut inte in igen. Hon gapade och skrek ungefär som hon gör när jag sätter på mig baddräkten på stranden och hon förstår att jag tänker bada eller som hon gör när jag tar fram schampoflaskan i badrummet. Ingenting hjälper, hon tänker inte blir övertalad, överlistad, lurad att gå med på något som hon inte vill. det är bara gallskrik så fort hon anar minsta ugglor i mossen. Hjälp, tänker jag, denna unge har jag tänkt släpa med mig till Stockholm på möte imorgon och till Östersund i två dagar nästa vecka, och shit, studiecirkel på torsdagkväll. Hoppas bara min PMS släpper tills dess...

På vägen hem stannade vi för ett kvällsdopp trots att det redan var läggdags. Det var underbart vackert och skönt (lyckades slänga mig i medan storasyster satt med liten och åt kakor på filten). Något konfunderade blev vi dock av att det verkade vara fler människor på stranden på kvällen än vad det brukar vara på dagarna. Och fler ramlade in bortåt halv nio när vi lämnade platsen för att bege oss hem och sova. Tog sin tid men vid tio sov båda två. Nu har liten vaknat och gråtit ett par gånger (precis som hon gjorde igår natt). Hoppas på lite sömn i natt. Vi har en del inplanerat imorgon.

Manlighet, stuga och sjukskrivningar

Hoj, vad varmt det blev idag då. Tänkte först låta barnen plaska lite i bassängen hemma bara eftersom vi skulle iväg på eftermiddagen, men det blev för hett, så vi kastade i oss korv med bröd och for iväg till närmsta strand för en dryg eller knappa två timmars bad och sol.

I DN bekräftades i en liten notis det jag länge misstänkt och också bloggat om; att manlighet bara är en genetisk defekt. Enligt en färsk undersökning på råttor visade det sig att endast en gen i luktorganet hos honråttor skiljde sig från hanråttorna. När den genen slogs ut började honråttorna bete sig som hanarna och bestiga varandra etc. När jag berättade detta för min mamma och mormor så sa min mormor att "det har man väl vetat länge" och jag kan inte annat än hålla med, men det känns så skönt att få det vetenskapligt bekräftat.

Vi tvåtiden tryckte vi så ihop hela familjen i bilen för att titta på stuga och visst blir man sugen. Den här stugan var både större och i bättre skick än den förra vi tittade på, ändå så tyckte resten av spekulanterna att det handlade om att köpa en tomt. De flesta var dessutom äldre, alltså; tre av dem gick med käpp. Ett yngre par och så vi, lite mittemellan, ganska gamla, men med små barn. Vi verkade klart mest intresserade. Delar av familjen kunde inte slita sig från utemöblerna (de flesta inventarierna ingår eftersom nuvarande ägare är en åttioårig jazzdiggare från Täby). Konstig kommentar, men jag menar att han knappast behöver en massa extra möbler och skottkärror och sånt i sin lägenhet.

Vi blev bjudna på middag hos en ungdomskamrat till mig och hennes mamma som har sitt hus i samma riktning som vi redan åkt en bit. De har en jättehärlig trädgård fylld av blommor och bär där man kan sitta och bara njuta. Nu var det förstås full fart på två små tjejer med dockvagnar som drogs runt runt. Och pladder pladder pladder... Just när sambon förklarat att han skulle föda upp egna kycklingar med värmelampa och ha ett växthus med elslingor så att man kan odla året runt i stugan och frågat hur det var med elförsörjningen hos väninnan så gick strömmen och efter en stund kom grannen och undrade eftersom han ström också försvunnit. Sambon fortsatte att förklara att då kan man ha ett eget dieselaggregat hemma och dra igång så har man elförsörjning hela tiden. Eller ett kärnkraftverk, tänkte jag, det krävs nog för att driva allt som han ska ha i stugan... Män, män, manlighet, en genetisk defekt helt enkelt.

I övrigt diskuteras väl förslagen till nya sjukskrivningsregler. Frågan är väl vad de ska leva på som inte kan jobba och inte får bli sjukskrivna. Så sent som denna vecka tror jag ledaren i lokalblaskan skrev att friska människor måste jobba med anledning av att ett par i Kinna nekats socialbidrag när de inte aktivt sökte jobb. Kommuner börjar kräva motprestationer för att kvittera ut socialbidrag, man får inte vara sjukskriven när man mår dåligt, hur ska man kunna försörja sig om man drabbas av en långvarig depression t ex? (det är ju inte alldeles ovanligt). Dessutom kan jag ju hålla med om att det där paret i Kinna kunde söka jobb, det är ju ändå helt omöjligt att få ett, så det kan ju inte vara så farligt att klämma ner ett par rader och skicka iväg då och då. Men det är klart, vill man inte jobba, då får man väl ett jobb.

Det har regnat på oss, PMS och strandstädning

Tena Snigel, hur mår du? Jojo, lite PMS bara, annars är det finfint i vätan. 25 mm på en knapp timma och just då befann vi oss nyligen nedkomna till parken med tunga picknickväskan och ingen bil. Det blev rush genom stan och in på ett fuktigt, varmt fik med blöta, griniga ungar. Inte alls som vi tänkt oss med fritt spring i parken och lugn fika för mammor och mostrar.

PMS-kärring.

Morgonen var inte heller någon höjdare, eller förmiddagen kanske det heter. Mamman hade PMS och var klibbig över hela kroppen, försökte göra pannkakor och som vanligt när det görs försök i den konsten och skrek och grät barnen hela tiden. När vi äntligen kom utanför dörren lättade irritationen något, och man kanske till och med borde skratta när man tänker på hur folk som stod under tak tog upp sina videokameror och började filma när vi gick förbi, alldeles dyngsura, på stan. Hade torra byxor och koftor till barnen under vagnen och en kofta till mig själv, men det blev till att fika i blöta byxor vilket min kropp inte gillar. Går knappt att beskriva känslan att äntligen få på sig torra byxor när vi kom hem sedan. Och då tittade nästan solen fram när vi slappade på filten i trädgården och innan Bolibompa började hade barnen hunnit bada i bassängen en omgång också.

Vi åt pannkakorna jag stekt till utflykten till middag istället för att grilla kycklingfiléer som jag planerat. Nu åker de in i frysen för imorgon är vi bjudna på middag hos en gammal kompis. Efter visningen på stugan. Spänning, spänning.

Igår tillbringade vi precis hela dagen på en av tätortens badplatser. Från början var vi ensamma med skräpet (som visst aldrig någon städar undan), men framåt eftermiddagen fylldes stranden på av glada badare och sol. Men glasskiosken öppnades inte (sur min). Har märkt det på fler badplatser den här sommaren, att man öppnar kiosken lite efter eget tycke, vilket inte är så kul om man räknar med att kunna köpa något. Det fanns lyse på toaletterna igår dock, till skillnad från sist, men ingen toalettpapper. Som tur är så är man småbarnsmamma och har servetter i väskan när barnet vill bajsa. annars är det ju liksom bara att åka hem.

Några badgäster smittade varandra och städade stranden ska jag tala om. Det var ett gott initiativ, men oerhört tråkigt att detta inte sköts av någon regelbundet. Jag minns att jag vikarierade ett par veckor som strandstädare i unga år. Då gick man dit tidigt på morgonen och rensade stranden från glasspapper, bananskal, fågelbajs mm, men sånt anser sig väl inte kommunen ha råd med längre.

Stängd glasskiosk
Annars kunde ju strandstädare vara ett jobb för mig. Barnen kunde bada under tiden så skulle jag spara in dagisavgifter. Skämt åsido, jag verkar inte ens kunna få jobb som piga. Bittert. Men med några svenskalektioner så kanske`...? Arbetslösheten är lägre än någonsin. En väninna till mig som sedan flera år tillbaka arbetat som personlig assistent skulle nu köpa en dator på avbetalning för att kunna söka jobb varje dag hemma. Jag undrar bara vilka jobb hon ska söka, finns det nåt enstaka i veckan så är jag nöjd (inte nöjd alltså, absolut inte nöjd, snarare desperat).

Nu ska jag sova, PMS tröttar, en vecka kvar av föräldrarledigheten. Sen börjar jakten på timmar, skräcken att missa ett enda SMS med tio sekunder. Bäst att passa på att vila.

Jorden är platt - en bra kommentar till det mesta

Jajaja, som jag tidigare skrivit i bloggen, så är jorden platt. Det säger sig självt. Annars skulle vi ramla av. Men lite konstigt är det när de publicerar den kommentaren i lokaltidningen och plockar bort namnet på insändarskribenten jag adresserar kommentaren till! Lite konstigt blir det. Ingen kan ju fatta vad jag menar. Men iofs skulle kommentaren kunna vara riktad till vilken urbota dum insändare eller debattartikel som helst i tidningen. Det har ju publicerats en del såna på senare tid.

T ex Tommy Eriksson med två hem och medlem av skattebetalarnas förening och hans envisa försvarande av orättvisa. Han anser att i länder där resurser fördelas lika stagnerar ekonomin och befolkningen får dela på fattigdomen, men han nämner aldrig några exempel på vilka länder han menar. (För jag menar, om han t ex menar Kuba, så beror ju fattigdomen där inte på att resurserna delas lika utan på att USA driver en handelsbojkott mot landet sedan årtionden tillbaka som gör att det råder brist på det mesta). Tommy Eriksson skriver också att skattebetalarnas förening anser att skattemedel ska användas på ett ansvarsfullare sätt, men jag har aldrig hört någon från denna förening ifrågasätta subventionering av hjälp i hemmet till friska människor. (För jag menar, att det inte är något som vi solidariskt ska finansiera.)

Jag skulle också kunna ha kommenterat vilken ledarspalt som helst av sommarens vikarierande ledarskribent Lars Nyborg eller dagens ledare av ordinarie Reidar Carlsson där han menar att skatten på koldioxid och andra miljöfarliga utsläpp har som syfte att skapa fler jobb. Jorden är platt.

Men nu var kommentaren till Lennart Flyborg som förra veckan just vaknat efter ca 20 års sömn och menade att klimatförändringarna inte är orsakade av människan utan naturliga och att allt annat är vänsterpropaganda. Det var honom jag ville kommentera med den stående sanningen att jorden är platt. Men jag får väl skriva en hel debattartikel i ämnet så att det framgår. Annars tror väl folk att jag gått in i väggen och har små fåglar sjungande i öronen. Eller, vilket iofs är sant, är uppvuxen med Staffan Westerberg (jorden är platt som en pannkaka).

Sen skriver en insändarskribent som är trött på gnabbet för och emot subventioneringen av hushållsnära tjänster att städhjälp handlar om prioritering av tid och pengar och att vi ska sluta lägga oss i vad andra gör med sina liv. Det måste väl betyda att den som skrivit är emot att staten lägger sig i och uppmuntrar anlitandet av dessa tjänster genom skattesubventionering?

Annars har jag mest varit hemma idag. Nya (sen ett par veckor) grannen tog kontakt och ville bli aktiv i partiet. Såna grannar gillar vi. Lovade återkomma efter första styrelsemötet med upplägg av höstens program nu på lördag.

Det var jättevarmt i morse och barnen fick bada i bassängen eftersom jag lämnat in bilen, men så fort jag tänt grillen för att grilla en enklare lunch så började det droppa från himlen och sen kunde man inte riktigt lita på vädret förrän framåt kvällen då det blev fint igen. Och temperaturen på ca 22 grader höll i sig hela dagen.

Människan och bilen och arbetslivet efter ledigheten

Idag kom bilagan Bil och Bostad med lokaltidningen. Den gör det med jämna mellanrum. I den hade de frågat folk vad bilen betydde för dem. Det var "frihet, bekvämlighet, fortskaffning, ett måste, arbete" mm. Och det är lätt att bli beroende av bil, nästan som med kaffe (jag vet nämligen att jag är beroende av kaffe för jag försökte sluta när jag var gravid med yngsta dottern och allt smakade bläha, blahä). Det är lätt att tro att jag är beroende av bilen också. Jag har svårt att föreställa mig hur jag skulle klara vardagen utan den. På helgerna låter jag den ofta stå, men då jag ska till dagis, jobb, möten etc., det skulle väl inte fungera utan bil?

Det konstiga är att det gjorde det ju förut. Visserligen hade jag bara ett barn då, men... Jag har bara haft bil sedan 2005, knappa 2,5 år och förut fungerade vardagen. Men visst tog det lite längre tid. Jag promenerade en sammanlagd timme varje vanlig arbetsdag för att först gå förbi dagis och sedan till jobbet och så samma väg hem igen. Inte konstigt man lägger på hullet nu... Under min senaste graviditet kallade jag bilen för mitt handikapphjälpmedel för då hade jag så svårt att ta mig fram utan den, men nu borde det ju vara enklare?

Att storhandla 1-2 gånger per månad var omöjligt när jag var billös. Att ta sig till stranden med alla filtar, badkläder, leksaker, fika och attiraljer var ett företag som gjorde att man var tvungen att stanna hela dagen för att uppväga arbetet att ta sig dit. Oerhört många timmar spenderades på att vänta på bussar och tunnelbanor. Sena kvällar, tidiga morgnar och mycken stress.

Jag stressar iofs fortfarande, klämmer väl in något extra under dagen. Och visst använder jag bilen mer och mer "onödigt", dvs rena nöjesresor. Den här sommaren har det blivit många badresor utanför tätorten. Det är nog så att bilen förenklar livet i dagens samhälle så pass mycket att man har svårt att låta sig själv se de skador den gör. Trots att de är så påtagliga.

Men jag använder fortfarande bilen mest för kortare resor, ska jag till Stockholm eller längre föredrar jag buss eller tåg. Det är säkrare och bekvämare. När jag arbetar varje dag och använder bilen försöker jag låta den stå över helgerna. Jag bor ju i centrum.

Till något helt annat då, jobb. Fortfarande inget svar på något av de jobb jag sökt, inga nya att söka på Platsbanken.se. För jag kan ju inte söka som legitimerad receptarie eller skolpsykolog eller gårdsslaktare... Fick mitt första SMS från mitt nuvarande jobb idag, två veckor kvar av ledigheten. Tänk om jag haft en vanlig treveckorssemester (vi får inte ta ledigt längre under sommaren på vårt jobb), då hade jag hunnit varit ledig en dryg vecka innan stressen över att inte hinna svara på SMS hade tagit fart igen. Och då har man ju inte ens hunnit varva ner. Jag ringde hur som helst på SMSet och fick (hör och häpna) en tid i vecka 34.

Jag ska ju bara jobba 2,5 veckor innan jag åker på semester, men vad händer egentligen under semestern? Ska jag sitta i Turkiet och få SMS som gör att jag är tvungen att ringa upp för att få arbetstider när jag kommer hem? Det verkar vara en dyr risk eftersom tiderna oftast är tillsatta när jag kommer fram på telefon. Dessutom är det ju så löjligt eftersom jag redan lagt in vilka tider jag kan jobba via Internet, varför ska jag ringa upp? Kan de inte bara meddela att de schemalagt mig tider som de behöver hjälp och jag uppgivit att jag kan jobba? Annars ska jag dra av telefonersättning på deklarationen tror jag. För nåt nytt jobb hinner jag väl inte få. Blir väl att satsa efter nyår igen. Då är mina föräldrardagar definitivt slut. I alla fall de man kan leva på.

jobbsök, fikanojja, billig semester och hösten närmar sig med skrämmande steg

Det finns så mycket jobb i Sverige nu, säger de, men jag tycker det duggar tunt. Riktigt tunt. Eftersom jag redan har en timanställning så tycker jag att det verkar överflödigt tungt att hålla på att söka liknande. Det är t o m så att man undrar om man verkligen ska söka vikariat till årsskiftet. Okej, det är jättebra att få arbeta heltid eller halvtid i några månader, men vad händer sen? Då har jag ju inte ens tre timmar i veckan kvar att hänga upp mig på. Och de ca tio jobb jag redan sökt den senaste månaden har jag inte sett ens antydan till något svar på. Boooooorrrrrrrring.

Istället ska jag berätta för er varför det verkar som om småbarnsmammor fikar så väldans mycket. Alltså, det inte bara verkar så, det är så. Kaffe är som bekant en drog och när man inte sovit en hel natt på snart fem år, så är det kanske inte så konstigt att det är en drog man dras till. Jag har en helt underbar termos (har tidigare förekommit på bild i bloggen) som rymmer jättemycket och som håller varmt en hel dag. Jag kan räkna upp minst tre i min närmaste omgivning som skaffat likadana termosar. Okej, den är lite dyrare än de du kan köpa på Rusta för 15-20 kronor, men den är värd vartenda öre. Man gör en stor kanna kaffe på morgonen och sen har man hela dagen. Perfekt. Och nu är det alltså Arvid Nordqvists rekokaffe som gäller. Ingår tyvärr inte i "flera för lägre pris"-rabatten på mitt jobb, men vad kan man begära? eller kan man det? Borde man inte kunna begära att handlarna (som tjänar så jävla snuskigt mycket pengar) skulle ta lite ansvar för miljö och arbetsförhållanden på jorden? Åtminstone för de som tillverkar de varor som gör dem själva rika. Svaret är jo. Det borde man kunna kräva.

Som sagt, de flesta småbarnsmammor (ja, det finns pappor också) sover inte ordentligt på flera år och när de är vakna så är de tvungna att vara så otroligt vakna. Det går liksom inte bara att sitta och slappa och säga: AAAAAAA... för det köper inte ungarna. Och dessutom har vi ju fullt upp med att söka jobb och hålla oss ajour på alla möjliga marknader.

Ja, idag har vi badat hela dagen. Och igår också. Helt plötsligt en massa folk på stranden. Trångt. Och vattnet var tydligen knappt tjänligt enligt någon rapport i någon kvällstidning. Men det var ljummet, superskönt och jättehärligt.

Förra året gjorde jag och döttrarna en antishoppingsemester i juli. Vi båtluffade i Stockholms norra skärgård. Avsikten var att vi skulle bo på ett ställe och göra olika utfärder därifrån, men eftersom det inte fanns plats fyra nätter i rad så bodde vi två nätter på ett ställe och två på ett annat, inte långt därifrån. Hela resan kostade för tre personer i sex dagar och fyra nätter med mat, resor och fickpengar 2500 kronor. Båtluffarkort till mamma 300 kronor, barnen gratis, boende på vandrarhem och maten köpt hemma på ICA i en kylväska. För 200 kronor fikade vi och åt glass.

En dag kom en väninna och hennes barn ut till ön och vi skulle promenera till andra sidan (där det fanns en strand) och bada. När vi gått ca 200 meter från vandrarhemmet hittade hon en sjöbod där hon skulle köpa glass. Efter en liten stund kommer hon överlycklig ut med ett fårskinn och ler med hela ansiktet att "de tar kort här". Märkligt, hon hade på knappa timmen på ön hunnit göra av med över 500 kronor.

Det var en härlig semester och jag planerade att när barnen är större behöver vi inte bo på vandrarhem, då kan vi campa. Liten var ju bara knappa fem månader förra sommaren.

Den här sommaren har vi bara varit hemma, men vi ska ju åka två veckor till Turkiet i september. Det kan låta som en vanlig charter, men jag tycker ändå att det känns annorlunda eftersom barnen de facto är halvturkar. Det kommer att bli extra mycket shopping just p g a det. Vi ska köpa turkiska barnböcker och kasetter med turkisk musik till dem. Sen vill storasyster ha en turkisk fotbollströja (och hon fyller ju faktiskt år under semestern). Sambon ska köpa nya glasögon och det blir väl en del annat fyndande också. Det är ju tur att man har någon med sig som kan pruta, för det klarar inte jag. Jag tycker det är pinsamt att försöka få varor billigare än utsatt pris, sån är jag, tvättäkta svensk.

Nästa sommar hoppas jag få tillbringa i egen stuga.

Ikväll inledde vi med höstens första möte, styrelsemöte i ABF. Vi diskuterade omorganisationen. På onsdag är det MBL-förhandlingar. Det är inte lätt det här. Imorgon fortsätter höstens smygstart med tandläkarbesök för äldsta dottern och på onsdag ska bilen in på besiktningsservice. Sakta men säkert drar den igång, hösten, allvaret, men var är jobben???

Shoppa för ett bättre(?) klimat

Jahaja, så har då konsumtionssamhället svarat på rapporterna om klimatförändringar. Nu lanseras nya idéer om hur vi ska handla för att rädda vårt klot, hur vi ska handla grönt, ekologiskt, närproducerat. Jättebra, eller hur? Men är det inte så att vårt klot faktiskt skulle må bättre om vi inte hela tiden handlade? Om vi inte hela tiden konsumerade? Produkter för ett hållbart klimat måste ju vara produkter med en lång livstid så att vi SLIPPER köpa nya?

Att handla på Loppis (eller byta grejor som man också kan kalla det) som många gjorde där jag var idag måste ju vara något av det som kallas för att handla grönt, grön konsumtion, återanvändning. Men vi säljer ju också på Loppis för att kunna köpa nytt. Förra veckan såg jag en båt för fem kronor på Loppis. Det tyckte jag var otroligt, men blev upplyst om att båtbranschen är på kraftig uppgång och begagnade båtar sjunker i pris för människor vill inte ha gamla båtar, de vill ha nya... då blir ju Loppisfyndet genast en del i en mindre grön kedja.

Min dröm om att köpa (handla, konsumera) en sommarstuga handlar nog mycket om Back to basics, back to nature, att kunna leva närmare naturen, kanske inte som ett med naturen, men betydligt närmare än det bekväma (?) liv vi har här i staden. Utan indraget vatten, med torrtoa, med enkla lösningar och naturen in på bara skinnet. Möjligheter att kompostera, ta tillvara regnvatten och odla grönsaker. Jag inser ju att stugan skulle innebära en hel del extra bilresor, men också en hel del minskad konsumtion.

Här i centrum är konsumtion en del av vardagen. Med nära till affärer och kiosker blir det nästan alltid något som MÅSTE köpas. När min äldsta dotter var liten brukade vi ta en promenad till Bussterminalen och köpa en glass och titta på bussarna. Och häromkvällen sprängde vi alla klimatprofiler genom att ta bilen och jaga glassbilen (dessutom utan resultat). förhoppningsvis hör man inte glassbilen i stugan. förhoppningsvis äter man röda vinbär istället och tar sedan en promenad till stranden och kvällsbadar. förhoppningsvis.

När man väl ska handla är det väl jättebra om man handlar ekologiskt, men det är inte alltid det mest ekologiska att slänga sina gamla tröjor och skaffa nya ekomärkta för att "vara rätt" bland de medvetna. Läs mer om grön konsumtion på:
http://www.monbiot.com/archives/2007/07/24/eco-junk/#more-1074

Grattis till världens främste artist, 50 år samt Överlevnad i Loppisland eller rapport från ledamot av Glesbygdsverkets styrelse

Jo, det är sant, jag sitter faktiskt i Glesbygdsverkets styrelse och det här är en rapport från mig om hur människor på landsbygden (kanske inte direkta glesbygden) överlever. Här är ren landsbygd nu, men tiderna har förändrats. För inte så många tiotal år sedan fanns här skolor, affärer, postkontor, levande hembygdsgårdar mm. Naturliga träffpunkter och arbetsplatser för de som var bosatta här ute. Nu reser man med bil till alla serviceinrättningar. Istället finns här loppmarknader i ungefär samma utsträckning. Tror jag passerade ca 5-6 olika skyltar om Loppis på den knappt 15 km långa sträcka vi färdades till den Loppis vi skulle stå på.

Och alla är de välbesökta. Och de som står där får ju ihop ett och annat korvöre annars skulle ju denna verksamhet inte bära sig. Jojo, det är kul att träffa folk och fika och allt det där, men att stå på Loppis är tungt också; det är kartonger som ska lyftas upp och ner ur källare, i och ur bilar och släp och sedan plockas i och plockas ur. Allt inom loppet av några timmar. Förhoppningsvis har man lite mindre med sig hem


Men många passar givetvis på att fynda upp hela vinsten från försäljningen på plats och det är faktiskt inte helt fel. Det är lite som att byta grejor med varandra. Och det finns väldigt många kloka fynd att göra. Själv köpte jag ingenting idag, men barnen hade fått en hundring av mormor och det räckte till en videofilm, tre påsar smådjur, en vägmaskin och en bondgård i trä. Jag var lite sugen på att köpa fönsterlampor, både till sovrummet och köket, men kände mig aningen för snål. Ibland är jag bara sån.

Under tiden vi stod och månglade så kom solen fram och sken allt starkare så efter Loppis blev det raka vägen (nåja, hem och packa ur bilen först) till stranden. Där stannade vi ända till Bolibompa, så det blev att äta i omgångar eftersom ena dottern satt fast vid Bolibompa i vardagsrummet och sambon vid V75 i sovrummet och Liten bara måste ha mat innan hon somnade osv. Idag har både minstingen och mamma haft fästing, så efter mat och bad kollades även storasyster igenom men där kammade vi noll.

Hann bara läsa ett uppslag i Kulturdelen i DN i morse och där konstaterade jag att min store, underbare idol, Marc Almond, har gått och fyllt 50. Otroligt. Det är i alla fall alltid roligt att läsa om honom. Man blir varm inombords. Han är en fysiskt liten och själsligt enorm person. Grattis grattis. Måste hålla utkik efter den nya Cdn "Dining with Panthers".