Pedagogisk stress mm

Det är superjobbigt att vara pedagogisk och låta barnen hjälpa till hemma, att över huvud taget låta barnen göra saker själva är ju oerhört enerverande. Det går fortare och blir bättre om man gör det själv, helst när barnen inte ens är närvarande. Men ibland tvingar jag mig själv att låta mitt bättre jag styra, så tjejerna fick diska. Jo, Storasyster diskade även häromdagen, men då sov Liten så då var det så mycket behändigare. Nu blev det blött överallt. Och halvrent. Och proppen till diskhon försvann så nu kan jag aldrig diska mer. Jippie!!!

Jag hämtade barnen strax efter tre, vi gjorde blodpudding och vitkålssallad med morötter och russin. Vi skulle på medborgardialog kring barn och ungdomars hälsa på kvällen, men jag var osäker på om barnen skulle orka, om jag själv skulle orka. Drabbades som vanligt av koma efter maten och trodde inte jag skulle orka ett dugg. Men Storasyster tyckte att vi orkade, så jag paltade på dem kläder, packade en ryggsäck med pennor, målarblock och leksaker och traskade iväg.

Det var rätt mycket folk, barnen var någorlunda lungna, men det blev lite för mycket föreläsningar och lite för lite dialog jämfört med tidigare dialoger jag varit med på. Lite för mycket sitta tyst och lyssna så sent på kvällen. Jag måste få gagga om jag ska hålla mig vaken. Nåt nytt fick jag lära mig i alla fall: 60 % av oss är varken morgon eller kvällsmänniskor. Jag tillhör nog det flertalet. Från jag föddes tills jag fick barn så sov jag nästan aldrig eller alltså, väldigt lite. Fick också höra att man växer när man sover så där har man förklaringen till varför man blev så kort... Sen jag fick barn kan jag somna stående, jag somnar när jag läser saga, när jag sjunger, mitt i sången, vaknar till igen och fortsätter. Jag kan somna framför TVn, ja nästan var som helst. Och jag är tacksam för att långa, mörka nätter utan sömn med för mycket tankar är borta, hoppas de aldrig kommer igen. Det är så skönt att lägga sig på kudden och somna. Snart dags för det nu.

Jag hade turen att få ett SMS till från jobbet idag och då gällde det en tid imorgon, ringde upp och fick den, kors i taket. Så nu är jag bara glad att jag inte stressade på i morse och tog en tid som jag hade en halvtimma på mig att klä mig och barnen, äta frukost och lämna på dagis. Då hade jag ju varit sönderstressad vid det här laget. Och vi pratade mycket ikväll om hur man ska kunna undgå att göra barnen stressade. Det finns idag trettonåringar i Sverige som visar på åderförkalkningar till följd av stress! Det är verkligt skrämmande.

Jag är väl medveten om att jag stressar mycket. Och jag blir superstressad när barnen gör någonting helt annat än vad jag säger till dem. Särskilt under PMS-perioden. Min äldsta dotter är också långsam och sävlig av naturen. Jag skulle vilja att hon förblev sån, men hur ska jag kunna tackla det? Jag som är en bråttom, bråttom, nu, precis nu och inte sen-människa. Men det börjar iofs gå över lite, jag blir ju äldre jag med. Men det är ju inte bara en tidsstress, att hinna till jobbet, dagis eller vad det nu är; det är också en ekonomisk stress; att hinna svara på SMS, att få ihop jobbtider så att det blir någon lön i slutet av månaden, att jaga jaga jaga hela tiden. Apropå jaga ska jag kolla begagnade overaller på nätet nu. De overaller Storasyster haft passar inte Liten. Korkat att skaffa ett barn i september och ett i februari, då passar ju inte vinterkläderna........

När barnen har somnat och jag får sitta i lugn och ro vid datorn på kvällen då är jag i alla fall alldeles lugn. Det är då jag varvar ner, samtidigt som jag jobbar lite, betalar lite räkningar mm mm. Sen sover jag sött. Hinner aldrig sätta på TVn, det har blivit mer av ett helgnöje som jag tvingar mig själv till. JO, det finns program jag gillar, och program jag halvgillar, så jag kan tvinga ner mig själv i en fåtölj, men helst inte utan något att smaska på; då blir jag otålig av att bara sitta sysslolös. Konstigt det där. Nej, nu ska jag kolla overaller och jobb. Återkommer. Imorgon alltså.