Fy, dagen har varit tung. Gick upp vid sex, åt frukost, läste blaskan och klädde på mig. Liten vaknade fast hon var ledig. Storasyster fick som vanligt väckas. Körde henne till skolan, köpte bröd på vägen hem och hurrade för att min parkering fanns kvar....
Röjde julen ur köket innan kompis kom och drog ner Liten och mig på stan för en fika (det var ju tur det annars hade jag inte fått sitta en sekund på hela dagen). När vi kom hem var det bara att fortsätta röja barnens rum och sovrummen. Julkartongerna skulle baxas ut i förrådet. Försökte få tag på ett par begagnade skidor till Storasyster som har bestämt sig för att välja längdskidor på friluftsdagen (trots att hon inte har några och aldrig har åkt´). Jag tänkte att det var bra att ha dem till helgen eftersom hon kunde hinna träna lite... Hade inget vidare flyt i sökandet på förmiddagen.
Åkte och hämtade Storasyster och en unge skrek: "Vad glor du på tant?" när jag stod och väntade på skolgården. Först tänkte jag ignorera honom, men när han skrek flera gånger var jag ju tvungen att näbba tillbaka(?), så jag ropade: "Värst vad du var trevlig, har du inte varit i skolan och lärt dig nåt hyfs idag?". Kanske inte så lämpligt, men ungen försvann.
När jag kom hem fanns ingen parkeringsplats, puh, runt runt kvarteren, men ingenstans. Jag ställde mig så att jag blockerade vår infart (grannen känner ju igen min bil). Barnen fick mellis och sen skulle vi gå ut och leka i snön och då fick Liten sitt första utbrott och skrek och grinade och ville inte gå ut. Blev lite jobb att få på henne kläderna, men ute hade vi kul och lekte kurragömma. Värre blev det när vi kom in. Sambon var upprörd över någonting och barnen bara var i luven på varandra hela tiden. Jag städade och lagade mat. Middagen blev ett kaos utan like och när Liten hällt ut juicen två gånger fick hon gå från bordet och somnade nästan omedelbart framför Bolibompa.
Tja, jag har troligtvis fått napp på skidsökandet, måste bara flytta bilen innan dagen är slut. Måste alltså, sen är det väl en massa annat.
Kroppen, knoppen och själen känns nu bortom alla gränser av trötthet. Hur ska jag kunna föda barn, jag har ju inte ens en minut för mig själv att känna efter om jag har några värkar? Just nu är det iofs lugnt, men då får jag ett sms att mormor ligger på intensiven. Skönt i alla fall att veta att hon blir väl omhändertagen där. Förhoppningsvis blir det varmare och bättre luft tills hon kommer hem igen så hon slipper sitta instängd i sin lägenhet för att klara hälsan.
Undrar om jag orkar fixa ett fotbad när Storasyster somnat. Det skulle nog behövas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar