Har väl aldrig varit så välplanerad som nu. Varje dag måste allting förberedas in i minsta detalj för man vet ju aldrig när det är dags att åka iväg, lämna vardagen en kort stund, men man tror att den kommer att hinna rasa samman om allt inte är förberett för frånvaron. Kläder till barnen måste alltid finnas framplockade, allt som ska göras och kommas ihåg måste stå tydligt i kalendern, soporna måste vara slängda, kaninen måste ha fullt i matskålarna, tvätten måste vara hängd (helst vikt och instoppad i garderoberna också), kylskåpet måste vara fullt, barnen måste vara rena, ytterkläderna torra, disken diskad, lägenheten städad. Det är nämligen ingen annan på detta jordklot som klarar av att göra dessa saker och om det skulle ta ett par dagar innan de blir gjorda så rasar världen antagligen samman. Så allting har varit förberett i veckor. Jobbigt blir det, för man kan aldrig slappna av.
Annars är jag sån att jag tycker man kan avsluta saker vid ett senare tillfälle, det måste inte göras allt på en gång. Jag kan ta hand om tvätten eller disken imorgon, jag kan slänga soporna när jag går ut till bilen på morgonen, jag kan duscha, plocka fram barnens och mina egna kläder på morgonen, jag kan unna mig att slappa på kvällen... men inte nu. Har svårt att gå i säng om inte allt är klart, tänk om jag inte är här imorgon bitti....
En spännande känsla som är väldigt svår för dagens människor att acceptera, att inte vara välplanerad, inplanerad, veta exakt vad som ska hända och när. Det är en utmaning. Och det har blivit en utmaning för barnen att gå och vänta och inte veta när, inte veta vem som är här när de vaknar. Men jag fortsätter planera in dagarna som om ingenting ska hända, för jag kan ju inte bara sitta här och vänta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar