48 timmar - en actionvabdag

Bestämde egentligen redan när jag kröp ned bredvid tjejerna i dubbelsängen igårkväll att de båda två skulle få vara hemma idag också och i morse kändes det bara som rätt beslut. Jag var så trött så när jag plötsligt såg Litens stora bruna ögon titta på mig och höra hennes röst prata om TVn så ville jag bara vända mig om och sova mer. "Den har inte börjat än", mumlade jag trots att klockan redan var tjugo i åtta.

Storasyster var så gott som frisk igår, men efter magsjuka gäller ju vad jag förstår 48 timmar efter sista spyan eller diarren innan man är smittfri. Och det är också det vi säger till våra föräldrar på jobbet. Storasyster, som ju i stort sett aldrig blir sjuk, spydde en gång och var sedan dålig i magen hela söndagen, sen verkar det ha varit över för hennes del. Liten, som blev dålig natten mellan fredag och lördag, var till synes frisk under söndagen, men led av jordens explosionsdiarré under måndagen. Det kanske är därför det är bäst att vänta 48 timmar.

Hur som helst är man ju helt slut (har väl haft en diarrésväng själv också och sen äter jag ju fortfarande medicin) och man blir ju också väldigt trött av att bara gå inne. hade tänkt ta mig ut en sväng med tjejerna igår, men när Liten var tvungen att ha blöja för att inte bajsa ner sig hela tiden så tyckte jag det kändes riskabelt.

Men idag tog vi en sväng förbi stugan i solskenet. Det är lustigt att tjejerna blir som nyutsläppta kalvar när man kommer dit. De hoppade och for och skrattade i snön. Så blir det liksom aldrig hemma på gården i stan. Jag hade kokat korv (hot dogs, som jag aldrig köper men 5 paket för 20 kronor kunde jag inte låta bli, barnen äter det ju åtminstone) och tagit med. Liten tuggade i sig en halv och Storasyster åt tre stycken med bröd (jag hade två roslagsgrillare med till mig...). Vi tog en promenad till stranden och barnen åkte rutschkanan från den stora stenen.

Vi var väl ute två timmar och jag fick den där känslan av att det blir jobbigt att vara hemma med Liten imorgon när hon är "frisk". Man vet ju att man behövs på jobbet och det är som något dåligt samvete gnager inom en. Men när vi kom hem var Liten helt slut, hon fick i sig en banan, en liten pannkaka och några russin och hon var trött och lättstött ända tills hon äntligen fick komma i säng. Så det var rätt tungt för henne.

Sen får jag ju erkänna att jag säkert hade skippat de där 48 timmarna för Liten om det inte varit för att jag igår fick veta att dagis stänger 16.00 imorgon och jag inte har någon som kan hämta henne den tiden. Själv har jag arbetstide till 16.00 och det tar minst en timma att ta sig till dagis. Så jag håller på reglerna och har henne hemma en dag till. För att vila. För att inte smitta.

När jag ringde jobbet fick jag veta att de skickat hem ett barn med magsjuka idag igen. Det hände ju flera gånger förra veckan då jag jobbade också. Så, har man otur blir man väl sjuk direkt igen när man kommer tillbaka på torsdag. Och jag känner bara att jag vill inte ha en sjukhelg till. Det är minst fyra helger på raken nu som vi inte mått okej här hemma. Och det är ju därför vi aldrig kan vara på landet och njuta som vi gjorde de där timmarna idag. På lördag vill jag ligga framför brasan på landet, äta chips och se på andra deltävlingen i melodifestivalen. Inte vara sjuk.