Ännu en jobbardag, bitarna faller på plats. Vägen hem däremot blev en mardröm. Det började redan efter ett par kilometer då jag upptäcker att spolarvätskan är slut och att jag inte ser någonting. Absolut ingenting. Stannade och torkade av rutan. Puh. Hann iväg några kilometer och allt blev bara en dimma igen. Man kan ju liksom inte bara bromsa in och stanna mitt på stora landsvägen. Och jag såg ingenting, ingenting.
Lyckades med någon slags ledsyn i sakta mak ta mig till Arninge centrum, redan nu redo att bryta ihop och bara gråta, aldrig mer köra bil. Där fanns ingen bemannad mack. Bara en massa bilar som svängde och kom från alla håll. Satt och flämtade i bilen ett tag inne på självbetjäningsmacken utan vatten, trasor och verkligen utan spolarvätska. Torkade rutan igen och chansade på att klara mig till Roslagsstoppet (trots att jag visste att den värsta mörkaste biten är mellan Gillinge och Stoppet).
Insåg redan vid Gillinge att detta inte skulle fungera, men med hjälp av sidoräcken och reflexstolpar kunde jag ta mig till Brottby. Alltså, det fanns ju ingen spolarvätska till lysena heller och dem hade jag inte torkat av, så jag trodde att lamporna pajat. Såg ingenting.
I Brottby ser jag att resan redan tagit en timma, det är nu jag ska hämta barnen på dagis och fritids. Antagligen är de sist kvar. Det blir övertid för de som arbetar där idag. Hittar efter en stund en mack med kiosk. Köper en dunk färdigblandad spolarvätska av en glad invandrare. Fyller på, torkar rutan, torkar lamporna, ringer för att fråga om mormor kan hjälpa till och hämta barn, men hon har inte kommit från jobbet än. Gasar ut på vägen och ringer fritids och dagis.
Ingen överväldigande glädje hos personalen när man 45 minuter för sent dyker upp för att hämta sitt barn som är ensamt kvar på dagis. Men jag tänkte på vägen dit att jag struntar blankt i om de så skäller ut mig för jag var så lycklig att jag överhuvudtaget tagit mig hem. Det kändes som om jag övervunnit döden denna dag.
Barnen och jag köpte pizza och åkte hem och delade på dem framför Bolibompa. Sen badade barnen med nya badkritorna (t o m Liten gick i fast hon först ville slänga kritorna för att slippa bada), vi tvättade hår och Storasyster sover nu med plastspolar för att få lockigt hår till nyår. Liten hade också spolar i, men tog ur dem för att sova med dem i famnen istället.
Jag tänkte, det är typ fredag idag, så jag kanske skulle se en DVD Morden i Midsomer som jag fick av en kompis för rätt länge sedan. Det verkar soft. Men det gick inte. Filmen lät som en Formel1bana när man stoppade den i DVDspelaren och både ljud och bild hoppade framåt i takt med bilarnas surr. Gav upp efter 5 försök och hamnade här.
2 kommentarer:
Men oj så jag skrattar... det låter som min resa hem från Norrtälje i söndags. Efter Norrköping gav vindrutespolaren upp - märk väl; efter att jag fyllt på spolarvätska. Jag besökte efter det varje mack som fanns utmed vägen hem...
Jag har flyttat min blogg... det blev en hel del påhopp på min förra om du varit inne där. Du vet vem jag är och du har hängt med till den nya. Där ska jag försöka vara en aningens mer anonym. Följa ditt exempel med en rolig blogg men utan namn...
Massor med nyårskramar...
hm, hur ska jag hitta dig då?
Skicka en kommentar