Rätten att hyra sin bostad

Igår fick jag besök av en gammal väninna. Hon var mycket orolig. Boende i hennes område har bildat en "bostadsrättsförening" med styrelse och allt och nu har de kontaktat en konsult för att få hjälp att övertala grannarna om att de ska ombilda sina hyresrätter till bostadsrätter. Jag blev rätt förvånad eftersom vi bara för ett par veckor sedan talade med VDn i det kommunala bostadsbolaget och han intygade att det inte fanns något som helst intresse hos hyresgästerna att köpa loss sina bostäder. Nu är det tydligen andra bullar och de drivande i området hävdar med bestämdhet att de fått löfte av självaste kommunalrådet att detta kommer att ske, så det spelar ingen roll om andra boende försöker motarbeta utvecklingen.

Jag har full förståelse för att min väninna har svårt att sova om nätterna. Hon hyr nu sin bostad (och har så gjort de senaste 17 åren) av ett proffesionellt bostadsbolag. Genom åren har det varit problem med fukt och mögel och husen är idag gamla och i behov av renovering. Hon har ingen lust (kanske inte ens möjlighet) att ta ett lån för att satsa på att köpa loss sin lägenhet, men hon vill ju gärna bo kvar. Alternativet att hyra av sina grannar (Lekmän i en bostadsrättsföreningsstyrelse) finner hon inte det minsta intressant. Särskilt inte nu när det råder osämja mellan de som vill köpa och de som inte vill i bostadsområdet.

Området är som sagt ganska gammalt och slitet, i behov av ordentlig upprustning. Ändå är det ett attraktivt hyresrättsområde; det ligger centralt, är ganska litet och bebyggt med tvåvånings radhusliknande hus med fyra lägenheter i varje. Ett bostadsbestånd som jag tycker är mycket viktigt att bevara som hyresrätter för att det ska finnas ett varierat utbud av den typen av bostad.

Men jag pratade i förrgår med en socialdemokrat som tidigare bott i Upplands Väsby om ett radhusområde i Upplands Väsby som byggdes som hyresrätter för att ge ett varierat utbud. Det var en succé, men är nu naturligtvis ett av de första områdena som borgarna vill sälja ut. Tråkigt att man inte inser att det finns olika typer av människor och behov som ändå efterfrågar hyresrätten som objekt.

Man pratar mycket om ungdomar som ännu inte har stadig inkomst och som inte vill binda upp sig på höga lån, man talar om äldre människor som inte ser någon anledning att plötsligt köpa lägenheten de bott halva sitt liv i och man talar om de som inte är ekonomiskt solida att få ta lån i banken. Men de finns också de som vill använda sina pengar på andra sätt, de som tycker det är bekvämt att bara ringa värden när kylskåpet klappar ihop eller värmen inte fungerar. De som flyttar ofta och inte vill hålla på och förlora pengar i fastighetsaffärer. Det finns de som hellre sparar ihop/tar lån till en båt eller som jag själv; en sommarstuga.

Den som blir hotat i sitt boende mår inte bra. Särskilt inte idag när det kanske inte finns någon annan bostad att få tag i. "mitt hem är min borg" brukar man säga och att mot sin egen vilja bli avhyst eller på annat sätt fråntagen sin möjlighet att bo på det sätt man valt på ett ställe man valt gräver ända ner i själen på en människa. I bygglovsansökningar åberopar barnbarnsbarn att de är uppvuxna på just den eller den tomten i skärgården och måste få bygga sitt hus just där och det får de ofta också (vad nu det är för dispensrätt), men vad det gäller hyresgäster och de val de gjort är det inte många som bryr sig om. Man utgår från att de bor i hyresrätt för att de inte haft något annat val när det i själva verket blir fler och fler som bor i bostadsrätt med höga lån för att de inte haft något val.

Det är dumt att utgå från att alla vill äga sin bostad. Istället bör man se till att det finns ett blandat utbud av bostäder och upplåtelseformer, hindra spekulation i bostäder som driver upp priserna så att människor tar lån som de aldrig kan betala av och se till att det finns subventioner som gör att alla har råd med en bostad av rimlig standard och storlek.