Kommer inte ihåg när det var, men jag vet att jag bloggat på denna sida om hur alla ungdomar runt omkring mig fått jobb. Inte bara ungdomar förresten, utan alla möjliga vänner och bekanta har bytt jobb och nästan bytt jobb och varit på anställningsintervju och glada gått därifrån. Samtidigt som jag sökt hundratals jobb utan att vara på intervju.
Nu verkar vindarna ha vänt för mig. Nu hör jag om bekanta som förlorar sina välbetalda jobb, om vänner som ligger i riskzonen att för första gången i sitt liv bli arbetslösa. Samtidigt som det känns som om jag sitter ganska säkert på min tjänst, trots att jag bara varit anställd ett drygt år. Barn finns det gott om där jag jobbar och jag är inte en av de med osäkrast anställning; vi har flera vikarier, dessutom outbildade vikarier med knapp erfarenhet som måste vara de som först försvinner.
Istället verkar det som om jag har turen att kunna hoppa på en förskolelärarutbildning, gå ner i tid och erbjuda en vikarie en säkrare situation några år framöver, förbättra mina egna chanser att hålla mig kvar och utveckla min situation på arbetsmarknaden.
Det kanske är min tur nu. Livet kanske börjar vid 40.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar