Norrtelje tidnings ledare skriver idag mycket riktigt om att alla inte kan vara politiker. Ledaren drar slutsatsen att politikerkåren består av pensionärer, egenföretagare och offentliganställda som har möjlighet att gå ifrån jobbet och vara på möte. Han har både rätt och fel. Visst är det lätt för någon som är pensionär att komma ifrån när som helst och dessutom kunna ändra datum och klockslag för ett möte utan att världen går under. Det är även möjligt för vissa egenföretagare (dock ej t ex butiksägare utan anställda). Vad det gäller offentliganställda måste jag hävda att det ser väldigt olika ut. Det är t ex svårt för lärare, förskolepersonal eller arbetande inom vården att komma ifrån. Kanske sätts ingen vikarie in och man sätter sina arbetskamrater på pottan, kanske är schemat så snävt att det inte tillåter fluktuationer. Jag jobbar själv inom barnomsorgen och under förra året hade jag knappt möjlighet att komma ifrån en enda gång. Även om jag fått beviljad ledighet så blev alltid någon kollega sjuk eller någonting annat inträffade som gjorde att jag inte KUNDE vara borta från jobbet. Det är förstås annat för tjänstemän som sitter på kontor, men jag tror att det är ungefär detsamma som med friskvårdstimmen som tidigare fanns, de som arbetar på golvet har liten möjlighet att utnyttja sina rättigheter.
Andra som inte kan delta i det politiska livet är t ex sjukskrivna, som at Försäkringskassan inte tillåts engagera sig politiskt. Nu har ju ett kommunalråd någonstans norröver fått rätt mot FK och det har blivit erkänt att det inte är samma sak att sitta på ett möte som att arbeta t ex inom vården. Sjukskrivnas åsikter är mycket viktiga vid politiskt beslutsfattande, det är en stor grupp och hela samhället skulle vinna på beslut som gjorde att de mår bättre och kanske blir friska.
Att förlägga möten kvällstid som Göran Pettersson (M) föreslår tycker jag inte är en väg som erbjuder fler att delta. Det skulle istället innebära otroligt mycket arbete för fritidspolitiker, först heltid på ordinarie arbete och sedan politiska möten på kvällarna. Det utesluter alla med tunga arbeten, alla som pendlar och måste gå upp tidigt, så gott som alla småbarnsföräldrar, ensamstående m fl. En väg att gå vore förstås arbetstidsförkortning, då skulle vi alla orka mer, men innan det kommer till stånd måste vi se till att det ges många olika möjligheter att engagera sig,. Möten på dagar, kvällar, möten genom Internet, möjligheter till tjänstledigt för förtroendeuppdrag, möjlighet till barnvakt och mycket m ycket mer. Alla ska känna sig välkomna att delta i demokratin. Och alla ska känna att det finns en liten möjlighet till det, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar