Det är som vanligt halt och mörkt, det hör liksom till. Igår när jag åkte från Stockholm på eftermiddagen hade jag en sån där näradödenupplevelse igen. Vägen försvann i snömodden, alla andra verkade ha perfekt sikt och gasade om och lämnade min bil som en sakta rullande snöhög i vägrenen. Bara sista milen verkade de andra ha upptäckt att man faktiskt inte såg vägen för då låg bort emot hundra bilar som ett pärlband i 50 km/h på motorvägen.
Idag var det bättre. Synd bara att jag bröt av antennen när jag tvättade bilen i biltvätten för nu har jag bara mottagning ännu mer ibland än vad jag hade förut och då kan jag ju inte riktigt höra sjöväderrapporten, jag menar trafikrapporten. Vägen var frusen och bitvis hal, men sikten god, både på vägen dit och på vägen hem och på vägen hem fungerade även vindrutetorkarna, något som alltid är en chansning.
Det låter som om jag har en 20 år gammal bil som snart packar ihop, men den är faktiskt ganska bra. Nu är tomgången för hög bara sen jag hade den på service för en vecka sedan, så jag får väl rulla förbi Volvo och se om de kan justera den någon dag. Någon dag då jag inte jobbar hela tiden.
1 kommentar:
du har rätt. snöhinder och halka är lite kränkande liksom. eller om det är insikten att man egentligen borde ha stannat hemma. att alla borde ha gjort det.
Skicka en kommentar