Jag vet inte om kvinnor över 30 har någon specifik benägenhet att titulera sig själva eller andra som Karin Karlsbro (Fp) menar i en kommentar till ett tidigare inlägg på den här bloggen då jag kallade henne, mig själv och Hanna StymneBratt (S) för välutvecklade tyckarkärringar. Titeln, eller vad man ska kalla det, var ju mest ett sätt att sätta en rubrik som talade om att vi var unga politiker då och att vi fortfarande inte givit upp.
Jag kallar mig inte tyckarkärring i vanliga fall (även om jag är det, det går också att läsa tidigare i den här bloggen bl a i inläggen "Visionären är trött" och Textbas förstamaj"). Jag brukar inte heller kalla mig heltidsarbetande. Trots att jag nog drar hem långt över heltid med arbete, studier och hemmet. Mamma är okej, det brukar jag kalla mig rätt ofta.
Karin Karlsbro har rätt när hon skriver att det går tydliga skiljelinjer mellan oss idag, det gjorde det även förr. Och jag är bara stolt. Ju tydligare jag skiljer mig från Folkpartiets marknadsliberalism, desto stoltare är jag.
Vet inte om det är typiskt för kvinnor över 30 att rada upp uppdrag, sysselsättningsgrad och antal barn i slutet av ett inlägg, men jag struntar i det. Idag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar