Idag vill ledarskribenten i lokaltidningen slå ett slag för de duktiga eleverna som får sitta av tid och vänta på sina "mindre snabba" kamrater i skolan. Han anser att hela skolväsendet går ut på att utjämna skillnader mellan barnens begåvningar, lite så där lagom "sossekommunistiskt".
På fler punkter har dock ledaren fel i detta inlägg. T ex finns det inte människor som föds "duktiga i fotboll eller annan idrott". Det handlar om träning, träning och motivation. Det handlar också om föräldrars engagemang och hur föräldrar möjliggör och uppmuntrar träning för barnet. Enligt många experter är även sång och musikalitet någonting som vi övar upp och den omusikalitet vi många känner är bara en påklistrad egenskap som vi accepterar eftersom vi inte ger oss tillfälle att träna tillräckligt.
Att skolan misslyckas med att stimulera och utveckla elever beror inte på att det inte finns elitklasser, det beror snarast på för stora klasser och för lite personala resurser att tillgodose varje elevs specifika behov.
I en sjätteklass kan det finnas barn på utvecklingsnivå från förskoleklass till universitet. Med en sån spridning räknar man med att en pedagog kan klara av att tillgodose rätt nivå på undervisningen för max 12 elever. Hur många sjätteklasser med tolv elever har vi i kommunen?
Sen är det väl lite konstigt att jämföra med Eurovision? Det är ju människor som tränat, blivit framröstade att representera sitt land, så någonting kan de väl? Det är ju inte som att se en otränad skolelev uppträda i alla fall. Själv tyckte jag årets bidrag höll hög klass. Endast Grekland och ett par till var väldigt slätstrukna och tråkiga (kommer inte ens ihåg vilka det var nu, men det var max 3).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar