Det är roligt att vinna, således är det också viktigt

Jag vet inte om det är för att jag själv har så positiva minnen av fotbollsträning eller om det är för att jag tyckte att det var så väldigt bra förra året då Storasyster tränade fotboll, men det är någonting som stör mig hela tiden i år. Jag känner mig liksom inte nöjd.

Igår var det så stressigt också, mycket trafik och jag slängde upp Storasyster på planen fem över sex och drog som en avlöning för att hämta Liten på förskolan innan den stängde. Flåsande uppe igen efter ca en kvart.

Det var matchomgång, det var så förra året, att varannan gång gjorde man olika träningsmoment och varannan gång spelade man match mot varandra. Det är nog så nu med. En av skillnaderna var att nu fanns ingen tränare med utan det var en förälder som "verkade" vara lite ansvarig (delade in lagen). Sen skötte hans 12årige(?) son domarjobbet. Utmärkt domarjobb, men det blir lite mycket för ett barn att också ta det pedagogiska ansvaret.

Förra året hade vi en kvinnlig fotbollsspelare som var med vid flera tillfällen och peppade tjejerna. Hon pratade också enskilt med oss föräldrar och talade om att vi skulle skrika positiva saker till barnen och att det var bannlyst att svära och skrika bu och sånt där. Hon tog också upp det där att det inte är viktigt att vinna utan att det viktiga är att det ska vara kul.

Tillbaka till igår. Otroligt ojämna lag där alla de minsta som aldrig spelat förut var i samma lag (i Storasysters lag har ni väl redan listat ut). Det andra laget vann efter en knapp timmas spelande med 13-1. De glada tillropen var många från vinnarlagets föräldrar (även den förälder som jag trodde var lite ansvarig). Frågor som "Hur många mål gjorde du egentligen?" och många många upprepningar av resultatet.

Alla barn var inte lika glada. Storasyster sa: "Jag vet att det inte är viktigt att vinna, att det viktiga är att ha roligt, men mamma, jag tycker det är roligt att vinna. Jag tycker inte att det är roligt när man inte vinner."

Så sant. Och fotboll är väl ett spel som går ut på att vinna? Naturligtvis vill man vinna. Och om det funnes en ledarroll i träningspasset så skulle man kanske ha bytt lag efter halva passet? Kanske hade några till fått uppleva glädjen av att vinna. Kanske hade man i större utsträckning glömt de olika resultaten.

Att enbart förlita sig på att föräldrar ska klara av att sköta träningen tror jag blir tokigt. Alla vill ju att sitt eget barn ska få vinna och känna sig lycklig. Sen gäller ju det där andra om att bara ha roligt för alla andra.

Fotbollsnördsmamman stannade kvar på planen med tjejerna i 40 minuter och körde privatdrillning. Vi tränade dribbling, skott, bredsidor och nedtagningar. Sen kunde jag åka hem med två glada och trötta tjejer, varav den ena nästan glömt att hon förlorat med 13-1.