konsumtion

Framsidan av dagens lokaltidning talar om en ny galleria som ska öppna i stan. Baksidan skriver om köpfesten som kom av sig....

Visst vill man ha en levande stadskärna, visst vill man att människor ska ha jobb, tillgång till allehanda olika produkter och en viss valfrihet när de väljer att äta ute. Men själv är jag ju ingen storkonsument och konstaterar krasst att jag nog aldrig kommer att gå in i den där gallerian. Jag vet knappt vad butikerna på stan heter eller var de ligger. Att min gamla katt Humlans pappershandel slagit igen för gott och blivit privat apotek har gått mig förbi. Jag har aldrig köpt någonting på Åhléns och aldrig besökt Åtellet.

Och som gammal lanthandlardotter så vet jag inte riktigt om jag ska skämmas för att jag inte när min hembygd (jag handlar ju lite via nätet ibland...) eller om jag ska vara stolt över att jag överhuvudtaget inte är en konsumtionsmänniska utan istället klarar mig på mindre och på så sätt förhoppningsvis lämnar ett mindre ekologiskt fotavtryck.

Jag handlar i någon av stadens ICAbutiker 2-3 gånger i månaden, sen gör jag vissa inköp av t ex studielitteratur via nätet, gärna begagnat. Ekologiska frukt och grönsaker kommer per leverans utanför dörren en gång i veckan. Jag gillar inte att shoppa, min plånbok gillar det inte heller och jag vill övertyga mig själv om att inte heller miljön är så särdeles intresserad av att jag spenderar min a pengar på mer konsumtion av varor.