Tvärtemot vad ledaren i lokaltidningen idag menar att vi rodgrona inte har någonting gemensamt, måste jag påstå att vi har en hel del gemensamt. Ibland kanske t o m mer än vad den s k alliansen har. Det är nog bara så att vi inte vill gå ut och säga saker innan vi vet att alla är med på det. Vi vill liksom inte jobba efter principen; Ett parti talar och de andra infogar sig i vad som sägs oavsett vad det är. En sak som vi definitivt har gemensamt är att vi vill ha ett annat styre i kommun, landsting och i riket efter valet 2010, vi vill ha förändring och vi vill styra in på en helt annan väg än den som uppmanar oss att bli egoister, mycket ska ha mer, starka trampar på svagare och ekonomi och marknad är viktigare än miljö och solidaritet. Vi vet att förändring är möjlig, vi vet att ett annat samhälle går att bygga med mycket vilja, tro och framtidsanda. Vi vägrar acceptera borgarnas sanningar om den enda vägen.
Jag började som vanligt min dag med att lämna ett gråtande barn på dagis. Sen var det vidare till "lärakännasamtal" med läraren på skolan. "Vad är er föräldrars förväntningar på oss?" var en av frågorna och jag svarade som hämtat ur en lärobok: "Att ni håller hennes intresse för lärande brinnande." Det är ju rätt enkelt, det är det man vill. Har hon bara roligt och undervisningen ligger på en nivå som är avpassat för henne som kommer hon att lära sig massor. Och det är vad vi föräldrar önskar oss. Och än så länge förväntar oss. Vårt första barn i skolan och då vet vi ingenting annat än att tillvaron och lärandet ska fungera som vi önskar.
Det är väldigt skönt att ha ett barn där allting alltid bara är positivt och bra vid alla samtal. Det ger kraft.
Vi pluggade hela dagen hemma hos en kurskamrat på Björkö. Jättefint hus som de ritat själva och jättegod mat /linssoppa med saffran och hembakt bröd/. Jag lärde mig lite också, t ex att tusenskönor är ätliga och att "Lilla Snigel" framförd av blockflöjtstrio kan vara en klar hit. Varje dag en ny upptäckt.
Hämtar barn, lagar mat, levererar nyhet om att mormor kommer som barnvakt på kvällen och den äldsta jublar som vanligt och Liten slänger sig inte ner och skriker hysteriskt utan konstaterar att hon "gillar mormor". Yes!!!! Är detta ett gigantiskt kliv för mänskligheten tro??? I lugn och ro kunde jag promenera iväg till föräldrarmöte på skolan (jätteduktig är jag och tar inte på mig några uppdrag som klassförälder eller representant i rådet). Jag ligger lågt och väntar in ett annat tillfälle att gå till attack om att barnen får äta lunch redan halv elva och bara har 20 minuter på sig att äta sig mätta. Rena katastrofen om du frågar mig, stackars Storasyster som är kvar till halv sex-sex varje dag. Inte konstigt hon är trött och grinig.
Jag säger inte heller något om den förfärliga trafiksituationen utanför skolan eller det totalt obegripliga informationsbladet vi fick om detta via nån praktikant på tekniska kontoret igår. Och jag ska ännu ett tag även knipa käft om den broschyr från Anne S Pihlgren som delades ut till alla föräldrar. Ett litet tag till, sen börjar det väl pysa så smått. men jag har lite annat för mig ett tag till.
Imorgon blir det jobbet, nytt inskolningsbarn (igen), förhoppningsvis friska ovabbande kollegor, men där är läget osäkert, föräldrarledig två timmar på eftermiddagen för fika på fritids med Storasyster och sen snabbmat och fotbollsträning (säsongens sista, åtminstone utomhus). Puh. En del brukar säga att hösten är en skön lugn period efter den hektiska sommaren. Vilka rötägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar