Man måste göra sig av med sina ryggsäckar. Det fick vi höra massor av gånger innan vår provisoriska förskola slogs ihop med en annan förskola som funnits i tjugo år för att bli en helt ny förskola tillsammans. Och då menade man givetvis inte de positiva ryggsäckarna med erfarenheter och kunskaper utan typ "ovanor" och inrutade, oflexibla arbetssätt. Vi tyckte väl att vi som bara funnits ett knappt år inte hunnit skaffa oss så otroligt tung ryggsäck, men chefen intygade att det går fort att skaffa sig sådana och det är viktigt att man lämnar allt bakom sig och verkligen startar på en ny kula tillsammans.
Och sen vi kom till den nya förskolan i januari har vi från ledningen fått höra att allt negativt som sker på vår avdelning har med tiden på den provisoriska förskolan att göra. Det har ingenting att göra med att 60% av personalen varit sjukskriven i stort sett hela tiden och att vi haft en massa olika vikarier av varierande kvalitet. Det har ingenting att göra med det arbetssätt vi tillämpar som innebär att vi aldrig har tillgång till tre heltider på våra 15 barn, att vi inte tar in vikarier om det inte är absolut nödvändigt, att vi inte ser till att vissa personer är mer lämpade för vissa saker; utan principen vemsomhelst kan göra vadsomhelst med vemsomhelst (vilket fungerar dåligt för små barn).
Nej, "det hänger kvar....", säger ledningen och, ärligt talat, börjar det stå mig upp i halsen. Vi har ett antal barn som "hänger kvar" och sen är det ju jag.... Det är ingen annan personal på vår avdelning som "hänger kvar....". Det var ju nästan bara jag från början och så har det ju varit i snart två år. Men om problemet är något som "hänger kvar...." eller det faktum att jag i stort sett har varit den enda ordinarie personalen på avdelningen i två år, det kanske inte jag som vanlig anställd kan förstå.
Som det känns nu kommer det att bli ett lyft för ledningen när jag går på min mammaledighet och de slipper något som "hänger kvar....", något obekvämt, någon som inte ställer sig i ledet, fyller i enkäterna som man ska och säger ja, tack och amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar