Vi vill förändra

Vill man förändra så måste man börja grundläggande. Och är det som Ulrika Falk skriver i sin blogg att man i nomineringsförfarande utesluter människor p g a att de t ex har små barn så är man ju farligt ute. Det är lika illa som att sjukskrivna personer utesluts från allt politiskt arbete genom att Försäkringskassan drar in deras sjukförsäkring om de är politiskt aktiva. Vill vi förändra, måste vi släppa in människor som vanligtvis inte är de som har makten, i maktens korridorer. Endast dessa personer vet hur demokratin och medborgarnas medverkan i samhällsstyrningen kan förändras så att fler kan och vill delta.

Jag tror att det som Ulrika skriver är sant; en kvinna kan värderas lägre p g a att hon har små barn, en person värderas lägre för att den uppnått en aktningsvärd ålder, en person värderas lägre för att "vi andra" bedömer hur mycket den personen har ork och tid med. Men sällan verkar vi tycka att en man i 60årsåldern med många styrelse och föreningsuppdrag har för mycket på sin lott. Då betraktas han istället som kunnig och erfaren och ytterst lämpad för ytterligare uppdrag.

Vi måste lita på att en person som frivilligt kandiderar till ett uppdrag, är beredd att arbeta. Fungerar det inte, är det inte säkert att det är personen som sådan det är fel på, det kan också vara arbetssättet, mötesformerna, tiderna eller annat. Vill vi förändra måste vi tänka till. Vill vi förändra måste vi våga. Jag är säker på att de pensionärer, småbarnsföräldrar, sjukskrivna, invandrare eller vadan det nu månne vara, som är beredda att kandidera till samhälleliga uppdrag också är beredda till en kamp för breddad demokrati och förändrade arbetssätt i maktens korridorer.