Jo, jag inser det själv. Om jag inte hade så mycket åsikter skulle jag inte vara lika trött. Om jag bara kunde låta världen hända och liksom anpassa mig, stänga av och koppla in autopiloten ibland.
Men det går inte. Överallt där jag finns har jag ett engagemang. Överallt där jag verkar har jag en idé, en åsikt, en vision. Och när någonting sägs, planeras eller genomförs som jag tycker är dåligt, så säger jag det. Ibland har jag inte tillräckligt på fötterna för att få till en bra argumentation. Ibland vill jag bara gråta. Och ibland blir jag så trött.
Idag tänkte jag så, att om jag inte var en sån människa som hela tiden drevs av visioner och övertygelser, om jag inte ville så mycket med livet, arbetet, studierna, politiken etc., då skulle jag inte heller behöva vara så trött.
En visionär människas liv går i berg och dalar, i alla fall gäller det för mig. Ibland är man övertygad om möjligheten att nå en bit på väg mot en fullkomlighet, ibland stångar man sig bara blodig i en vägg. Idag kändes snarare som det senare, hela veckan har känts lite grand som det senare. Kanske går det över om man sover en stund, kanske, kanske. Om man vilar åsikterna och slickar såren.
Det är viktigt att leka, lär vi oss på utbildningen och det är det visst, men ibland blir leken blodigt allvar. Jag är inte här för att leka. Livet är blodigt allvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar