Rubriken är namnet på den kurs vi läser nu, och det innebär att vi målar, dansar, sjunger, spelar och bjuder på oss själva, något som vållar stort obehag för många av kursdeltagarna, det har jag förstått. Frågan är varför. Är det det svenska klimatet? Är det en stel och likformad uppfostran som inte tillåtit att bjuda på sig själv? Ingen av dessa förklaringar är tillfredsställande. Kanske är det helt enkelt så som det står i böckerna att det är en träningssak. De som känner obehag skulle, om de vill, kunna träna bort sitt obehag genom att helt enkelt sjunga, dansa, måla och spela mer. Jag tror att det är tvunget för dem att göra det om de vill jobba inom förskolevärlden, om de vill jobba med barn som sjunger, dansar, spelar och målar. Då kan man inte sitta tyst och känna obehag.
Själv tycker jag ju att sånt här är jätteroligt, kanske är jag estet... hahaha, estet låter liksom mer som någon som diggar finkultur. Estetisk naturvetare, det är jag. Just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar