Man blir trött av att skapa hela dagen. Idag har vi målat, försökt samarbeta, målat igen (med modellera), gjort handdockor och försökt sätta ihop en skapelseberättelse (men det där sista blev bara placenta och Gudrun och kommunistspöket och krocka med ägg och... vad svart din är, har den bränt sig? Äh, vulkanutbrott, eller det är väldigt kallt eller varmt eller svart där jag bor). Eftermiddagar är kanske inte den mest produktiva tiden på dagen, särskilt inte med blodbrist och förhållandevis lite kaffe och socker i kroppen.
Lämnade in den stora datorn (alltså den som typ fyller upp ett rum och kan svara på alla frågor) på lagning eftersom den bara startar om hela tiden. Killen lovade att han kunde ominstallera allting utan att mina bilder och dokument gick om intet (vilket de med all säkerhet hade gjort om jag försökt själv). Nu har jag bara den lille hemma och den går inte att skriva ut med och det finns inga bilder i och jag vill inte heller ladda något eftersom jag vill ha den för snabb service om man uttrycker sig på det viset.
De ringde från jobbet och berättade att min kollega ramlat i trappan och spräckt något i axeln och nu skulle vara sjukskriven helt i tre veckor. Min andra kollega är som bekant sjukskriven från och till hela tiden, så jag var efterlängtad på jobbet. Försökte koppla bort det och koncentrera mig på skapandet.
Sen tog det evigheter att ta sig genom stan i trafiken (vi måste få kläm på det där med cyklingen i påsk så att jag slipper bilen), vi var hemma vid halv sex och jag gräddade goda härliga pannkakor med rivna morötter i. Barnen åt tills det var tomt och sen ville de måla (och jag hade ju lovat). Samtidigt insåg jag att det var nog dags att bada eftersom jag vill ut till landet i påsk.
Sagt och gjort, de fick måla i badet, lite målade de på kartong, sen började de måla på sig själva. Puh, så de såg ut och det kan ni inte få se nu eftersom jag bara har den här lilla datorn utan bilder... De sover nu, fortfarande svarta eller med mörka fläckar överallt på kroppen inklusive ansiktet. Puh igen....
Läxan från skolan var inte att färglägga barnen utan att tillverka ett instrument och en handdocka av gratismaterial. Man ska också tillsammans Wanja Lundby Wedin, Kjell Jansson eller någon annan hög häst, men jag skippar det idag och håller vår lärare Moonkee högt eftersom hon tyckte att min kombination av utbildningar är helt perfekt för framtiden, den stora framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar