JOBB

Jag har fått jobb! Tro det eller ej, på fredag ska jag åka till Vaxholm och skriva på en heltidsanställning som barnskötare. Jo, det finns de som tror att jag är galen som tänker sitta och åka till Vaxholm för att arbeta som barnskötare. Men det var ju där jag fick tjänsten; den första heltidstjänsten i mitt 40åriga liv. Okej, det är provanställning på sex månader, men hur mycket kan jag tabba mig? Sen är det en fast tjänst.

Jag kan erkänna att det är tillbaka till ruta ett, det var inom barnomsorgen jag började för 22 år sedan och jag gjorde ett tappert försök att ta mig någonannanstans, men kanske var det aldrig meningen. Jag är mycket äldre och klokare idag, men jag älskar barn lika mycket. Jag kan erkänna att det blir långa dagar för mina egna barn också, så på det viset är det ju bra att det är en provanställning, jag får prova om det funkar. Sex månader grejar man ju i alla fall och jag får semester och lediga helger och dessutom har jag föräldrardagar kvar som jag inte tvingas att ta ut. Och, absolut inte minst, jag får en bestämd summa in på kontot varje månad. Jag vet att jag kan betala mina räkningar. Det är underbart.

Är det då den borgerliga regeringens politik som givit mig jobb? Nja, snarare den unga borgerlighetens benägenhet att flytta till Vaxholm. Hit flyttar barnfamiljer i stora lass och flera nya förskoleavdelningar öppnas. Och här ska jag vara med och bygga upp en trygg och inspirerande verksamhet för de små liven födda i optimismens tecken. Det ska bli roligt.

Ja just det, någon kom på det, det var ju ett jobb till jag sökte och var på anställningsintervju. På det skulle jag få skriftligt svar på onsdag. Blir det positivt kommer jag ju i ett litet dilemma. Men jag ska inte fundera på saken, nej, jag ska inte ligga vaken hela natten och fundera på hur jag ska göra om jag får det också, jag ska inte. Jag ska i alla fall försöka att inte... Från drömjobbet har jag inte hört ett ljud...