Klimatmiddag och luciafirande

Tog egen bil till jullunchen med Bygg och Miljö för att vara säker på att komma tillbaka i tid till luciafirande på dagis. Ett par borgare ojjade sig genast och undrade om jag verkligen fick köra bil. Sen berättade moderaten att några grannar till henne skulle ha en klimatmiddag utan koldioxidutsläpp, så de hade kommit till henne och velat köpa en rådjursstek. Jag tyckte idén var kul, men hur jag än funderade på den sedan så kunde jag inte komma fram till hur en sådan middag skulle kunna tillskapas. Alla gäster måste ju komma gående. Okej, jag bor mitt i stan så det kanske funkar. Men hur ska jag få tag på maten? Jag odlar visserligen lite i trädgården, men det är mest kryddor. På landet kommer jag att odla mer, men då måste jag räkna med att gästerna ska cykla dit och det kan nog bli lite kinkigt. Dessutom måste väl middagen ske på sommaren, så att man kan stänga av värmen. Och att äta kött på en klimatmiddag skulle jag nog inte ens drömma om, även om det nu rörde sig om vilt.

Jag tror inte att en middag utan koldioxidutsläpp är möjlig, men givetvis kan man försöka göra sin middag så miljövänlig som möjligt. Det gör jag och många med mig varje dag, inte bara som en kul grej.

Som ni vet har jag knappt tid att följa med nyheterna på TV, men jag hörde på radion i bilen att man befarar att klimatmötet på Bali inte ska komma fram till någonting. Det är ju tragiskt. Då har folk alltså bara rest långväga med flyg och förpestat miljön utan att komma fram till någonting? Vilken miljökatastrof.

Lucia på dagis var också en katastrof för Liten. Jag försökte smita in utan att hon såg mig, men det gick inte och från första sekund hon sett mig så tjöt hon som en mistlur. Hon ville absolut inte gå med de andra barnen och fröknarna, hon tjöt när de släckte ljuset, när de stängde dörren och när de började sjunga sångerna som hon så gärna ville vara med och sjunga. Ett par gånger släppte hon mammas hals med nyporna och begav sig mot kompisarna, men varje gång kom hon på sig halvvägs och började tjuta igen. Vilken pärs.

Bättre gick det för Storasyster. Där var alla barnen koncentrerade på att göra bra ifrån sig och trots att flera föräldrar trotsade fotoförbudet under sången så höll de sig lugna och tappade inte bort sig i sångerna. Nu var även Liten glad och pekade glatt på storasyster. Efteråt blev det fika och alla andra barn och föräldrar försvann snabbt iväg. Jag sa att de lika gärna kunde ge mig nyckeln så att jag kunde låsa eftersom jag alltid blir sist kvar med mina barn.

Till slut kom vi i alla fall iväg och åkte hem och gjorde köttbullar. Julköttbullar alltså, men vi smakade dem till middagen tillsammans med quinoasalladen från igår. Tyckte de var för mjuka som vanligt, men många blev det. Och efter maten satte vi ihop pepparkakshuset. Jag brände mig bara två gånger på det varma sockret. Dekoreringen får vi göra imorgon.

Barnen somnade och jag städade köket grundligt, lekrummet grovt och pyntade i hallen och farstun. Försökte klippa av en sladd för att sticka ut genom ett hål i väggen och sedan skruva fast igen för att kunna ha till motorvärmaren, men jag hittade ingen sladd som ville fungera till detta (köpte en förra veckan men den gick inte att skruva isär). Jag får väl köpa en till.

Förresten träffade jag den enda hyresgästen som bor kvar i huset där vi bodde förut igår och han hade inte hört någonting om att huset skulle rivas. Hyresvärden (kommunen) har över huvud taget inte hört av sig till honom. Så han trodde att det som vanligt var rykten. Men tyvärr tyvärr så hittade jag handlingarna bland kommunstyrelsepappren och enligt dem ska rivningen påbörjas i december 2007 och vara slutförd i april 2008 så visst är det anmärkningsvärt att den som bor där inte har en aning...

Imorgon skriver jag anställningskontrakt.