Lämnade barnen på dagis. När jag kom ut i bilen hade jag fått SMS från jobbet, hade glömt mobilen i bilen. Lämningen hade tydligen tagit 20 minuter. Ingen idé att ringa, men jag kände ingen panik för det, jag har tider så det räcker nu. Åkte hem och började sortera bland politiska papper som skulle läsas och skrivas och telefonsamtal som måste ringas. Ett par timmar senare kände jag mig mör och gick ner på stan för att ta en lunchfika. Det kan ju bli en av de sista nu eftersom heltid i Vaxholm inte lär tillåta några dylika utsvävningar,. De ringde från jobbet och jag fick en ytterligare tid nästa vecka. Det är ju julvecka. Jag jobbar sju dagar nästa vecka.
Efter lunchen hann jag inhandla presentpapper, tejp och snöre också. Köpte fem rullar eftersom jag blir så sur när de tar slut direkt. Åkte hem till sambons dotter och tittade på en soffa som hon vill bli av med. Kanske inte världens smartaste med ljusbeige soffa och två chokladmonster hemma. Tja. Hämtade barnen. Besökte kommunfullmäktiges barnvakt eftersom vi glömde att ta med oss julkorten de skulle få igår på fullmäktigemötet. Där blev vi kvar på fika i två timmar innan vi åkte hem och gjorde pannkakor.
Jag tuppade av totalt framför Bolibompa och fick verkligen sega mig upp igen för att pyssla med barnen innan läggdags. Sambon ringde och hävdade att jag lovat köpa den ljusbeiga soffan, pust, och att jag skulle tänka mig väldigt noga för innan jag tog ett jobb så långt bort hemifrån. Tänk att det är en så vanlig reaktion. Istället för att bli glada börjar folk beklaga resvägen, barnens långa dagisdagar osv. Vad tror folk? Att man får ett välbetalt halvtidsjobb som stämmer helt överens med ens utbildning och dessutom ligger snett över gatan? Jag tycker man läser i tidningen att människor blir beordrade att ta med sig sin familj och flytta typ 50 mil för att ta jobb, annars blir de av med akassan. Nu har ju jag inte akassa ännu, men det hade bara varit ett par månader bort och jag hade ställts inför såna ultimatum. Så sex mil är väl ingenting?
Och när barnen somnat slog jag in julklappar. Jag är supertrött. Vet inte hur jag ska klara ett heltidsjobb, men de flesta gör ju det, eller hur? Och de pendlar och de tar hand om familjen. Det ska nog gå. Och så får jag ju semester och månadslön och allt sånt där som jag bara drömt om tidigare. Nu måste jag nog sova.
1 kommentar:
Så som jag tjatar om semester så förstår ni nog att jag egentligen tänkte bli lärare med påsklov, jullov och sommarlov
Skicka en kommentar