måndag 24 december 2007

En nykter jul


Efter några dagars vabbande var jag så åter på jobbet igår kväll, dan före dopparedan. Och det var rätt byst med folk, ända till halv nio, sen dog det ut med ett kort andetag. Jag slutade nio, sprang in i butiken och inhandlade den sista julklappen och sen hem. Liten hade slocknat, men Storasyster väntade förstås på mamma. Dock var det inga större svårigheter att natta henne eftersom hon sovit så dåligt natten innan och varit på helspänn hela dagen.


På jobbet läste jag en insändare i en kvällstidning som jag gärna vill vidarebefordra i detta medium. Den handlade om julen som en av våra stora sprithelger, Systembolaget har en av sina absolut bästa veckor på året före jul. Flera hundratusen barn i Sverige lever i familjer med missbruk. Av solidaritet med dessa kan vi fira en nykter jul. Men även vi andra som ska fira jul tillsammans med barn bör tänka oss för. Inga barn tycker att det är speciellt roligt när de annars så förtroendeingivande föräldrarna blir högljudda och yviga. Det är ett orosmoment för barnen som kan undvikas. Julen är ju framför allt barnens högtid och tusentals förväntningar ska på något sätt bemötas. Vi vuxna gör det bäst nyktra. Vi får det också roligare själva om vi kan umgås med våra barn utan att vara bakfulla och trötta och lukta illa.


Själv vaknade jag tämligen illamående vid tretiden i natt och illamåendet höll i sig rätt starkt tills barnen körde upp mig vid åttatiden i morse. Magen är i olag, det är den, men jag fick i mig lite fil till frukost, kaffe och lite köttsoppa till lunch. Jag klarar väl en jul utan ätande, haha, min stora mage är nog i behov av lite julbantning. Så länge jag slipper spy så funkar det. Det värsta är nog att jag är så trött så att det känns som om jag skulle kunna somna stående. Och ryggen är slut efter gårdagens stående jobb. Illamåendet liksom kommer och går och är inget större problem, men hur ska jag hålla mig vaken?


Lägger mig och vilar en halvtimma innan Kalle Anka. Ville bara tipsa er om en nykter jul innan det är alldeles för sent.

Inga kommentarer: