Idag skulle vara den lediga dagen mellan tentan och nya kursen. Och oj, vilket program. Började dagen med att vara ett par timmar med Storasyster i skolan. Det gillade hon. De håller på med mycket intressanta och roliga saker i klassrummet, men man kan samtidigt konstatera att det finns mycket utrymme för händelser som ingen vuxen ser och som kan göra att barn mår dåligt. Bara vägen från klassrummet ut på skolgården där några "rastvakter" i gula västar finns. I korridoren eller trapphuset finns ingen förutom en massa barn som dröjer sig kvar eller inte hinner med/vågar sig ut eller vad det nu kan vara. Det är långt ifrån möjligt för de vuxna som finns i skolan att kunna se varje barn och vad som händer.
Strax före lunch drog jag vidare till barnmorskan och förklarade att jag trodde att jag led av högt blodtryck eftersom det bultar och dunkar i hela kroppen, och speciellt i huvudet. Vid en kontroll konstaterade hon att blodtrycket var 85 genom 59, eh....? Nej, hon hämtade en annan apparat och lite mer i stil med mitt vanliga blodtryck visade den 100 genom 67. Inte högt alltså, så det är väl nåt annat somdunkar i kroppen.
Snabb lunch med systeryster på stan och sen psykologen. jag börjar väl se ljuset i slutet av tunneln. Frågan är bara hur jag ska orka krypa de sista hundra metrarna. Utan att bita någon. Husläkaren ringde. Tid imorgon hos ny läkare eftersom den gamla gick i pension.
Hämta barnen, snabbdricka kaffe, laga mat, äta, fotbollsträning, en fröjd att se ett lyckligt, svettigt barn, hem och kasta barnen i badbaljorna, plocka fram pyjamasar, lämna över till pappan och mamman springer till möte med Lärarförbundet och diskuterar skolpolitik. som suger. Hem, lägga barn, läsa saga, sjunga vaggvisa, trycka på Chopin på CD och luta sig tillbaka i fåtöljen i barnens sovrum en liten stund. Planera för en ny dag. Inte ledig längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar