tisdag 3 november 2009

Discriminate me

Har idag (samma dag som jag själv uppsökte läkare) hört hur fyra kvinnor som försäkringskassan nekade sjukskrivning p g a olika problem till följd av graviditet fått upprättelse. Jag tycker det är helt snett att inte bevilja sjukpenning för t ex bäckenuppluckringsproblem när man gör det för ryggskott. Det är väl inte lättare att röra sig för att man är i ett s k naturligt smärtläge? Det gör lika ont.
För min del tror jag att jag kunnat klara av att arbeta betydligt längre i ett annat yrke. Ett yrke som tillät att man tog en paus, lade sig en stund, ett arbete där kollegorna inte drabbades av att man inte kan lyfta, att man kanske måste gå hem tidigare någon gång. Ett arbete som inte krävde total närvaro och engagemang och uteslöt irritation p g a värk.
Hade arbete på en småbarnsavdelning på Förskolan räknats som ett tungt arbete hade jag kunnat få havandeskapspenning fr o m den 23 november och kanske hade jag då kunnat hålla ut tills dess. Men nu menar man att det inte är ett tungt arbete, att man inte "behöver" lyfta. Det är helt otroligt. Den som bestämt det kan aldrig ha varit på en småbarnsavdelning. Jag kräver inte heller att man ska springa runt och kolla alla arbetsplatser för att se hur tungt arbetet är, bara att man lyssnar till de som är i proffessionen. De vet. Och det går inte att jobba på en småbarnsavdelning utan att behöva lyfta barn, behöva hjälpa barn med på och avklädning, behöva hjälpa barnen att städa upp på golvet, sätta upp stolar på borden mm Och det är tungt!!!
Och ett hur naturligt skede som helst i livet kan ju ändå vålla smärta, illamående och besvär. En förkylning är fullt naturlig, skulle det innebära att man inte ska vara hemma från jobbet om man är förkyld? Mår man inte bra och känner att man inte kan utföra sitt arbete så bra att det inte drabbar verksamheten, kollegor och brukare, så ska man inte heller vara på arbetet. Egentligen kan ingen annan än man själv avgöra hur man mår, men har man en läkares medhåll så verkar det märkligt att en högre instans ändå ska blanda sig i och ändra i beslut. Någonstans måste gränsen gå.
Vem tar ansvar om någonting händer den blivande modern eller barnet p g a arbetet? Är det försäkringskassan?

Inga kommentarer: