För oss som brukar ha fullt upp att fixa här hemma under helgerna, var det annorlunda att åka iväg och umgås med vänner. När vi kom till kedjehuset i Hässelby var det överfullt av utländska besökare; en amerikansk kvinna som ledde kurser i självkännedom runtom i världen, en amerikansk man som jag aldrig fick pejl på, en brittisk äldre man som bodde i en gammal viktoriansk skola i Cambridge, en amerikansk kvinna som bodde mellan Seattle och Vancouver och en argentinsk chaufför som sedan 30 år bodde i Sverige. Därtill den västgötska, operasjungande socionomstuderande värdinnan och hennes smått antroposofiska sambo, värdinnans dotter, våra döttrar, jag själv och min turkiske, ickeengelsktalande sambo.
På ett väldigt amerikanskt sätt började Seattlekvinnan fråga mig om den förestående förlossningen, om jag tänkt mig en hemförlossning och vilka möjligheter det finns att välja alternativa förlossningsmetoder och smärtlindringar. Jag svarade att jag nog tänkte mig det hela ganska traditionellt på ett sjukhus. "Well", svarade hon, "there´s tradition and then there´s medical tradition", varpå jag svarade att jag nog valde medical tradition. Tja, vad ska man göra som sjukvårdspolitiker och försvarare av den offentliga vården? Den tanken fick jag tänka flera gånger under helgen.
Det gästande sällskapet (förutom vi) lämnade oss efter ett par timmar och sambon och värdinnans sambo for iväg för att leverera en bil på andra sidan stan. Sen åkte de tunnelbana tillbaka. Och på tunnelbanan träffade de nån herre som förklarat för dem att man inte behöver, eller för den delen bör, vaccinera sig mot svininfluensan, utan det räcker att äta vitlök,spenat och broccoli så håller man sig frisk. Låter ungefär som kvinnan i lokaltidningen som för någon månad sen tyckte att man kunde undvika stress och sova ordentligt istället för att vaccinera sig. Och det stämmer väl? Klart man har mer motståndskraft om man är frisk, äter hälsosamt och sover ordentligt, men den enda motståndskraft de här två männen verkade ha fått var mot att vaccinera sig. Och dt är väl upp till var och en? Eller är det det? Jag tycker inte att det har varit upp till mig om jag vill vaccinera mig, jag har två barn och ett tredje på väg, det är inte mitt val om jag vill bli sjuk, eller tror att jag kommer att bli sjuk, nej, för barnens skull är det min förbannade skyldighet att skydda mig och att inte smitta ner dem. Jag kan inte se att jag har haft ett val. Och det retar mig att den andre föräldern då tycker att han har det valet.... jag kommer att byta lås om han inte vaccinerat sig när bebisen kommer. Hur kan man tycka att man har rätt och komma hem och sprida smittor som kan döda oskyldiga barn? Nu har jag väl blivit riktigt gravidnojjing, men ARG var jag, och fortsatt ivrig förespråkare för vad det offentliga beslutat att råda befolkningen till; nämligen att skydda sig själv och andra.
Trots att männen tagit ett av oss kvinnor sett helt felaktigt beslut så firade vi dem grundligt på Fars dag med tårta till frukost, obligatoriska strumppaket och några timmar i Akalla by där barnen red på ponnyer och provade drejning. Barnen somnade i bilen hem och sen blev det en relativ lugn kväll i väntan på morgondagens budgetfullmäktige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar