Jag har inga mammaknän. Detta blev jag påmind om i natt när barnen vaknade och jag gick in och stoppade om dem och och tänkte att jag sitter väl en stund vid sängen så att de somnar om innan jag går tillbaka till min egen sköna säng. Det är ju bara det.... jag har inga mamma knän. Så fort jag ska resa på mig så ger knäna ifrån sig ett knixande ljud och alla barn som har lite svårt att komma till ro eller är lättväckta vaknar på en gång när jag reser mig upp och tittar med stora ögon på mig: Vart ska du?
Jag har nog snart provat alla möjliga sätt att ta mig upp utan att knixet ska höras, men det är nästan omöjligt. Kunde faktiskt vara någonting för dolda kameran när jag nu som en gravid elefant trixar runt, rullar och sträcker för att försöka komma upp utan ett ljud (blir ju en hel del andra ljud än just knixandet då). Bästa sättet (mot just knix) är nog att ställa sig på alla fyra, sträcka ut benen utan belastning och sedan klättra upp till stående med armarna mot någonting. Rena akrobatiken med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar