Igår var jag på jobbet och hälsade på. Jag var där en halv dag och tyckte det gick ganska bra, men när jag kom hem fick jag sån yrsel och domningar och jag hade ont i magen och i ryggen och absolut inget tålamod alls. Ville bara att barnen skulle gå och lägga sig. Så det är väl tur att man är sjukskriven.
Nu har jag fyllt i pappren till Försäkringskassan och till AFA och hoppas på positiva besked. Hursomhelst kommer även decemberlönen att bli minimal eftersom jag bara jobbar 60% fram till den 22 december, så det blir 80% av 60%, inte mycket att leva på. Ägnade hela kvällen åt att försöka betala de viktigaste räkningarna och fylla i blanketter som ev kan ge mer pengar. Inser att det kommer att ta ett tag att komma ikapp eftersom jag går på mammaledighet sen. Inga stora inkomster väntas förrän skatteåterbäringen i juni. hehe. Får nu antagligen ägna en hel del mer tid till att se över elleverantör, telefonabonnemang o dyl där man kanske kan dra ner kostnaderna något. Många bäckar små. Tur att jag redan har köpt nästan alla julklappar utom de till mina egna barn, men det brukar ordna sig.
I morse när jag såg solen blänka i några rutor högt upp mot den gråblå himlen bestämde jag mig för att det var en bra idé att ta en promenad till ICA (ca 300 m) och lägga på breven till Försäkringskassan mm samt hämta ut ett paket som nog snart legat där i två veckor.
Hu, vad tungt det var att gå, men jag tänkte ändå när jag mötte några ungdomar på väg till gymnasiet att; det är ju tur att jag är 42 år och kan leva med att se ut och känna mig som en överviktig, överåldrig sjukling som tar sig fram ca 2 meter i minuten. Tänk om jag varit 18, vilken katastrof!!! Å andra sidan när jag var ung (35 år) och väntade mitt första barn hade jag inga som helst fysiska problem, jag tog mig fram som vilken 18åring som helst.
Jag postade breven, men kunde inte få ut mitt paket eftersom min legitimation hade gått ut. Körkortet låg tydligen kvar i scannern hemma sen jag gjort en kopia. Och det är ju knappast troligt att jag kommer ner igen de närmaste dagarna så de får väl skicka tillbaka paketet. Bara jag slipper betala. När jag skulle betala frimärkena med ICAkortet slog jag fel kod två gånger i rad (kortet är ju ganska nytt då jag lyckades förlägga det andra för ett tag sedan). Tredje gången gick det bra, men killen i posten trodde nog inte ett skvatt på mig för inte fick jag "två vadderade kuvert att skicka julhälsningar i" som det stod att man skulle få när man köpte tio julfrimärken.
Som den person på samhällets botten jag nu var, gick jag in och köpte toalettpapper samt morotsjuice, yoghurt och grädde för halva priset. Linkade hem. Känner mig låg. Ska inte glömma att lägga tillbaka körkortet i plånboken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar