Ja, hälsonivån här i familjen är rätt låg. Precis som jag ordade härom kvällen, så blir det sällan som man tänkt sig. Natten därefter blev het och snorig och nu har jag vabbat i två dagar. Liten fortfarande väldigt snorig och hostig. Själv känner jag mig inte heller 100% frisk, snor, lite ont i halsen och tryck över bröstet. Kan iofs vara PMStecken, men är nog lite förkylningssymptom också.
Trots sjukdom var vi ner med Liten till dagis för fotografering i morse och på kvällen har barnen varit hos mormor så att mamma kunde åka till jobbet och delta i föräldramötet. Så, man får pussla. Nu får vi se om det blir något jobba imorgon. En del i kruxet är väl att det blir så långa dagar, tidiga morgnar och sena kvällar. Kanske Liten skulle orka dagis från nio till tre, men från sju på morgonen till halv sex på kvällen, det känns inte som någon hit.(just nu lappar mitt schema lite över p g a att jag fortfarande håller på med inskolningar, men vissa är klara och därför gäller ordinarie schema. Svårt att förklara, men det innebär att jag måste vara på jobbet åtta varje morgon även när jag egentligen börjar nio).
Storasyster har varit i skolan, men inte på fritids och hon verkar tämligen nöjd med detta upplägg. Idag kom fröken fram när vi hämtade och berättade att Storasyster varit låg under dagen och känt sig ensam och utanför. De hade bl a gjort en övning där de skulle skriva ett namn på någon som de ville gå med hand i hand vid utflykt och Storasyster hade skrivit sitt eget namn. När jag frågade varför hon gjort det så sa hon att "jag känner bara S (kompis från dagis) och han håller så hårt i handen, så jag vill inte gå med honom."
Hur som helst var det en låg dag och Storasyster trodde att det var den värsta dagen i hennes liv. Trots att vi gjorde klart inbjudningskorten till kalaset och de fick åka till mormor. (tror det var bättre när jag hämtade dem vid åtta, men Storasyster undrade vad det var för möten som höll på mitt i natten.)
Pratade med en väninna i telefon som sa att hon fick ångest när hon såg ett spädbarn för hon tänkte direkt på hur det skulle bli när barnet började skolan och jag måste instämma i hennes oro/ångest. När Storasyster föddes var min största oro skolstarten och åren genom skolan. Antagligen påverkar det mig att jag 90% av min egen grundskoletid (och då ska vi inte tala om gymnasietiden...)så ekade frasen: Jag hör inte hemma här, genom mitt huvud. I do not belong here... Det behöver inte vara så att man är direkt mobbad eller utstött, men det är så lätt att inte känna sig hemma i en skolmiljö, så lätt att känna sig fel, utanför, längtande efter någonting annat. Och det påverkar givetvis studiebenägenheten och resultaten. Och livet.
Jag trodde på något sätt att det skulle vara lättare att börja skolan när man gått på dagis. Jag trodde att det skulle vara lättare när man är social och utåtriktad. Men tydligen är det svårt ändå. En låg dag - trots att Storasyster var dagens Hjärtebarn i klassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar