Nej, det är visst den elfte, konstigt. Jag trodde i min enfald att när jag väl kommit ut i morse och fått barn till skola och dagis skulle det inte vara några problem att få hem dem igen. Det slutade snöa, det slutade nästan att blåsa och solen kom fram.
Jag skulle dra de två yngsta i pulkan hem från dagis, det gick ju bra på morgonen när snön yrde och det inte var plogat. Och det gick bra även hem, men när vi kommer hem går inte ytterdörren att öppna. Det har kommit snö mellan dörren och karmen och det går inte att vrida om nyckeln. Barnen fryser. Jag måste ringa hyresvärden...som gått hem för dagen. Ringde jouren och snart kom en kille som bultade och bankade, tryckte och vred och slutligen fick upp dörren. Nu var båda barnen frusna och lillskruttet trött och nedkissad. Men vi måste ju hämta ett barn till och Mellan proppsade på att vi skulle åka buss som jag "lovat". Jag duschar på varmvatten runt dörrkarmen, byter pulkan mot en vagn (eftersom det borde vara plogat nu) och går mot busstationen. Det går såklart inte att gå Frejgatan ner så vi får vända, ta en omväg, hoppa över en snövall och nere på busstation. 16 minuter till bussen går, Skruttet skriker. Hinner vi handla? Nej, in på Pressbyrån och köpa ett par bananer och choklad, barnen är hungriga. Inget av mina kort fungerar. Meges ej. Liksom. Eh? Har bara 20 kontanter så det blev varsin dyr banan till barnen. Skruttet fortsätter skrika, mer och mer hysteriskt. Bussen kommer och vi hoppar på.
Funderar på hur jag ska fixa biljett till Storasyster som ska hoppa på vid skolan. Fritidspersonalen ska skicka ner henne till busshållplatsen. Beställer biljett genom *Sms. 36 kronor. Skruttet somnar och jag sitter fast. Undrar om Storasyster måste vänta länge på oss. Hoppas inte snuskgubben kör förbi. Hoppas hon står vid rätt busshållplAts. Annars går vi av, tänker jag, annars går vi av och går hem.
Hon är vid rätt busshållplats, men hon ligger i en snödriva och leker och ser inte bussen. Den kör förbi. Jag plingar. Nu får vi gå från nästa hållplats upp för backen. Jag ringer fritids och upplyser dem om situationen, lyckas komma av bussen med båda barnen och det minsta fortsätter sova. Men det är snökokor runt om och går inte att komma fram. Bussdörren sopar in snö i bussen när den försöker stänga och öppnas igen och igen och igen och igen i säkert 10 minuter. När bussen åkt tar vi oss ut i vägbanan och går en bit innan vi tror att vi kommer in på en plogad gångväg...
Vi tar oss inte upp för hela backen, men när jag ser hållplatsskylten lämnar jag vagn och två barn för att reka....ingen storasyster kvar. Möter en man och frågar honom, ja, han har sett ett barn gå upp mot skolan. Vi står kvar och snart ringer fritids och säger att hon är där, att hon snart kommer. Mellan gråter, hon är trött, fryser och tycker att allt är hennes fel. Snart kommer Storasyster lunkande och gråter och tycker att allt är hennes fel. Jag lovar tjejerna pizza.
Vi går genom stan hem. Det är ganska plogat. Vi beställer pizza och struntar i att handla, knölar oss hem över snövallarna, får upp dörren och är hemma. Med två pizzor fast vi beställt tre. Tur att barnen är små och vi blev mätta ändå. Tittar på kvittot, men kan inte se om jag betalt för två eller tre pizzor. Orkar inte städa nu.Behöver inga extra gympapass. Måste handla imorgon. Och skotta fram bilen. Imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar