Familjen och politiken - familjepolitiken

ALLT ÄR POLITIK. Ja och familjepolitik är det när politiker blir tvungna att lämna sina politiska uppdrag för att klara av att ha en familj. Sorgligt. Inte tycker jag att Kristina Axén-Ohlin är sympatisk rent politiskt, men nog tycker jag att det är synd och skam att en kvinna inte kan få både vara med i maktens korridorer och kunna ha ett fungerande familjeliv. Men det är klart, det blir hårt när man måste stryka gubbens skjortor också...

I morse hade de någon slags inringning till radion där folk fick säga vad de tyckte om Kristinas avhopp från politiken. Ett par kvinnor ringde in och tyckte att hon gjorde helt rätt som satsade på familjen (d v s: en kvinnas plats är i hemmet) och gratulerade henne till ett klokt val. Naturligtvis ska valet vara familjen om man tvingas välja, men varför ska man tvingas välja? Varför kan inte demokratin vara utformad så att alla kan delta? Varför har efter så många år samhället inte kunnat bli så jämställt att både en kvinna och en man kan ha möjlighet att kombinera viktiga uppdrag med ett gott familjeliv?

Både min mor och min mormor har upplevt orättvisorna i det ojämställda samhället och båda två har de trott att det ska bli bättre tills deras döttrar växer upp. Likadant tror jag. Och visst är mycket mer tillåtet för oss tjejer idag än det var på mormors tid, men är det praktiskt möjligt?

Jag är helt övertygad om att vi behöver ett samhälle och en demokrati där fler kan delta. Där kvinnor, arbetslösa, sjukskrivna, invandrare och andra grupper som inte självklart har en plats i demokratiutövandet har en plats och en aktiv roll. Vi behöver en verklighet där barnen är en tillgång och räknas som ett plus när vi har åsikter, när vi söker jobb, när vi deltar i utvecklingen av närområdet och i världspolitiken. vi behöver ändra vår syn på hur och av vem demokratin ska utövas. Vi behöver ta makten över vår vardag och vår framtid.