I år var första året Storasyster tittade på Melodifestivalen. Med nöd och näppe höll hon sig vaken medan bidragen framfördes sen ville hon verkligen gå och lägga sig. Under omröstningen. Men då tvingade mamma henne att vara vaken en stund till så vi fick veta vem som vann.
Det har alltid verkat som om alla andra barn älskar Melodifestivalen och snabbt lär sig alla låtar utantill. Så, av någon anledning, blir man överlycklig när ens dotter äntligen vill se Melodifestivalen och tjatar programmet igenom om vilken låt hon gillar bäst. Till sist känner hon sig tvungen att svara något och väljer Nordmans bidrag för hon tycker tjejen i elden är så häftig. Okej, alla nöjda så långt.
Sen en dag hör hon en låt på radion som hon gillar. Mamman känner igen den som ett bidrag från Melodifestivalen och lovar genast att fixa en CD med alla låtarna (drömmer väl om att slippa barnskivorna i bilen någon vacker dag).
Och så igår kommer moster med CDskivorna. Storasyster har glömt att hon vill ha dem. Vi lyssnar ändå i bilen och genast kommer frågan: Mamma, vad menar de med "i vågornas sken"? Kul kul, nu ska jag alltså förklara för den där känsliga lilla människan allt om häxbränningar? Hur ska hon då kunna sova, hon som redan drömmer mardrömmar om jättar som knatar omkring i skogen och kastar stora stenblock omkring sig? Kanske ska vi ta Sjörövarfabbe en gång till i alla fall, den är ju bara lite läskig?? Jag minns med fasa hennes reaktion när jag lite kort försökte mig på en snabb resume av Jesu liv och död. Okej, häxbränningar. Hm...
Hon tar det ganska coolt ändå. Orättvist, är hennes kommentar, varför brände de bara tjejer?
Annars har jag fått fyra mail/sms idag där jag uppmanas tända ett ljus för den mördade tioåringen och hennes familj. Alla utformade som kedjebrev. Ett med en text som insinuerade att om jag inte skickade meddelandet vidare så bryr jag mig inte om andras barn och vad som händer i samhället. Jag avskyr den här typen av kedjebrev. Jag skickar dem inte vidare utan tar genast bort dem för de gör mig illa berörd. Däremot tände jag ett ljus i fönstret. Det som hänt är avskyvärt och väcker hatiska känslor i varje normal människa. En vidrig man (i min egen ålder) som plågar livet ur ett oskyldigt barn som han inte ens känner. Sånt skulle kunna få den frommaste människa att tänka mördartankar. Givetvis vill jag vara med att bygga ett samhälle där den här typen av sjuka människor inte kan utgöra ett hot mot våra barn.
Själv plockade jag hem två mycket trötta barn från dagis idag. Storasyster bara grät och grät och trodde att hon var sjuk. Mamman försökte trösta och förklarade att bästa medicinen var sömn, så direkt efter bolibompa blev det sängläge och välling för båda tjejerna. Sen har mamman gjort en jättefruktsallad att ta till jobbet imorgon för att fira sin födelsedag samt bakat havreflarn att ha att bjuda på till kvällsgäster. Så ska det ju bli födelsedagsfika i bilen till jobbet också, hej och hå. Börjar en kvart tidigare imorgon för kollegan är sjuk. Måste nog sova snart.
Får säkert ge mig in i en längre diskussion om häxbränningar och lågor imorgon. Och hjälp, snart är det ju valborg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar