Familjen kommer först?

Rubriken har jag stulit från en bilaga som fanns i SvD igår (hela bilagan är en annons från Smart Media, whatever that is). Bilagan heter Vår Familj och ledarskribenten Göran Hägglund (ja, den Göran Hägglund som också är partiledare för Kristdemokraterna hur nu någon vettig människa kan låta honom skriva en ledare i en tidning om familjen, vilket hån!)

I sin ledare skriver Hägglund att det bästa politiker kan göra är att lämna familjen i fred. Ändå är han inte villig att låta människorna själva bestämma hur en familj får se ut. Kristdemokraterna motsätter sig ju bl a samkönade äktenskap och att homosexuella ska få adoptera barn.

Vidare skriver Hägglund att familjen är samhällets viktigaste grundsten som ger grundtrygghet till individerna. Ingen miljö kan ersätta en uppväxt i en fungerande familj, skriver han, men bara för att man är en kvinna och en man med två biologiska barn så är det inte med säkerhet en fungerande familj Göran! Och många familjer ser dessutom ut på helt andra sätt och för en ensamstående är det svårt att se funktionen i det politiska beslutet att dra ner på kvaliteten i den för henne livsviktiga barnomsorgen för att ekonomiskt välbeställda familjer ska kunna välja att låta en förälder vara hemma med barnet för 3000 kronor i månaden.

Familjen sätter gränser menar Hägglund, visar vad som är rätt och fel. Föräldrarna har ansvar för barnen och politiker ska inte styra dem att göra "riktiga" val när det gäller omsorg och hemmavarande. Meh!!!???

Jo jag förstår att Hägglund syftar på den individualiserade föräldrarförsäkringen som skulle "tvinga" fäder att ta större ansvar för barn och markservice, men hela föräldrarförsäkringen är ju ett politiskt grepp, kanske ska vi helt enkelt skippa den enligt Hägglund, och låta dem som har råd vara hemma med sina barn utan "bidrag"? Vad de andra ska göra? Tja, kanske finns några frikyrkliga välvilliga tanter som kan förbarma sig över deras barn medan de arbetar...

Hägglund avslutar med att familjen är en "lättstörd ekologi", familjepolitiska bidrag ska inte villkoras, det kallas tvång (nej, det finns ju inga villkor alls i vårdnadsbidraget...IRONI). Han menar att familjer betalar så mkt i skatt att de inte kan göra annat än att rätta sig efter de tvingande villkoren. "Familjefrihet ska gälla", skriver han, men problemet för de flesta är nog inte att de betalar så mkt i skatt utan att de tjänar så dåligt och att det inte finns heltider som är anpassningsbara efter barnomsorgens öppettider. Att vara hemma för 3000 kr i månaden är en frihet som de flesta familjer barA kan drömma om (men då är det ju också villkorat att inget barn i familjen tar del av den kommunala barnomsorgen och att ingen av föräldrarna är sjukskriven eller arbetslös). "Familjefrihet" ett begrepp myntat av en ledare för ett parti där många medlemmar inte ens vill att kvinnan själv ska få bestämma om hon är redo att bli familj eller inte (läs abortmotstånd).