Jag är rik. Inte ekonomiskt, nej, där studsar jag lite upp och ned påden relativa fattigdomsgränsen, men utbildningsmässigt och rent trygghetsmässigt tillhör jag överklassen. Jag har en magisterexamen och är på väg mot en till, på något sätt har jag alltid lyckats hanka mig fram då jag fick min första fasta heltidsanställning vid 40 års ålder. Och inte var det nåt välbetalt arbete precis. Min släkt har inte mycket pengar, men de står på båda benen och jag vet att om det riktigt kärvar så hjälper de mig. Jag har betalat mina lån själv, men det har hänt flera gånger att min mamma får gå in och skriva på som garant. Min ekonomi räcker inte till detta. På så vis kan jag ta mig fram på vägar som den som är ensam aldrig skulle kunna gå. Det är en enorm trygghet. Och det är en rikedom.
Det är också en rikedom att kunna göra kloka val och att kunna ge sina barn en trygg och bra uppväxt. Det är en trygghet att veta vad barnen ser på TV (Barnkanalen. utan reklam), vad barnen gör när de är utomhus, vad de får i sig och hur det påverkar vår planet och andra som lever här och vad de har på sig. Det är en rikedom att kunna förklara för barnen hur det ser ut på jorden, att kunna förklara för dem vad som är rätt och fel och vad man kan göra för att försöka förändra det som man tycker ät fel. Det finns alltid en oro för hur barnens framtid ser ut, men det skänker en viss tröst att veta att jag gör vad jag kan för att vara med och påverka framtiden.
Härom morgonen, strax efter åtta när mina barn landat med sin fullkornsvälling framför Bolibompa och jag var ute och hämtade Svenska Dagbladet som jag skulle läsa till frukosten var några barn ute själva och lekte. Den minsta, ca 3 år, sprang på gatan och hojtade och tjoade. I lägenheten där de bor var gardinerna fördragna. Jag gick in och satte på min yngsta en ny tygblöja och ekologiska bomullskläder och kände mig som en snobb. Åt min ekologiska a-fil med hemgjord müsli och kravbanan, läste Svenskan (som jag visserligen sagt upp eftersom jag inte har råd med den) och kände mig som en snobb.
Sen tog jag med barnen på teater, biljetterna köpte jag innan jag betalade räkningarna, annars hade det aldrig gått. Utbildning, nätverk, kritiskt tänkande, självständighet, traditioner och kultur - faktorer som ger rikedom utan att den nödvändigtvis ligger i plånboken. Och den är svår att ta på för när man ska berätta om den är det lätt att man låter som en översittare, en snobb, någon som tror sig vara förmer än andra. Jag är oerhört tacksam att besitta en förmåga att göra vad jag tror är bra val för mina barn och för mig själv; att jag kan välja och prioritera trots en knapp kassa, ekologiskt, kravmärkt, rättvisemärkt och kvalitet. Och jag kan förklara för mina barn varför. Jag kan ge mina barn traditioner och förklara för dem vad som är viktigt med tradition och kultur och vad som bara är trams. Jag känner att jag har möjlighet att hjälpa dem att se vad som är viktigt och inte så viktigt i livet. Och att vara ett stöd vilken väg de än väljer. Det är rikedom. Och jag känner mig som en snobb när jag beskriver det. Därför vill jag ogärna ta fram exempel på motsatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar