Idag känns det som om jag sagt typ fel saker hela tiden, som om jag klippt in repliker från jag vet inte var och alla bara har snurrat på skallen och undrat varför jag över huvud taget drog efter andan. Varför blir det så vissa dagar? Varför klickar man inte? Känner mig som frå¨n en annan planet.
Ungefär hela dagen i skolan gick ut på diskussion och jag envisades med att räcka upp handen och göra märkliga inlägg. Skrutttet ogillade utebliven långpromenad och fick ingen ordentlig sovstund under dagen. Efter att ha ätit rester till middag för 451a dagen i rad (känsla) så ville jag åka och storhandla, men styrde om till sovpromenad med bebis. Traskade ner på stan och då¨jag gick på en smal trottoar upp mot Stora torget ropar plötsligt några barn "pling pling tut" bakom mig och vill fram på sina cyklar. Jag försöker väja men trottoaren är smal- Istället talar jag surt om att trottoaren är till för gående och att cyklar ska köra på körbanan.
Tjejerna som är i 8-9årsåldern vinglar förbi och stannar ca tio meter fram. Vad händer sen??? Helt otroligt. De båda tjejerna cyklar precis bakom mig genom hela stan, den ena kör upp bredvid och stirrar på mig. De säger nåt som jag inte hör. Jag blir obehaglig till mods och går fortare, tar vägen över Stockholmsvägen och blir av med dem, troligtvis får de inte korsa den stora vägen.
Sen går jag hem med världens ångest. Trots att jag inte gjort nåt fel. Är man så ung att man inte kan cykla bland bilarna (som är ganska få i stadskärnan) ska man inte vara ute och cykla utan vuxen i trafiken. Och inte känns det bra att känna sig hotaD av två barn, i min dotters ålder. Tänk om de känner henne, känner igen mig och nu får hon lida för detta. Meh....jag har ju inte gjort nåt fel...som sagt, verkar bara haspla ur mig helt fel grejor idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar