lördag 24 april 2010

Vilka krav ställer du på din medkvinniska?

Idag var jag med på flighten med den suveräna Bitterfittan airlines. En vecka på solkusten med funderingar. Funderingar kring tyskan i kukrosa fodral med alkismun och hennes tyste make, funderingar kring den hysteriska danska mamman som skrek åt barnen medan pappan stod och hängde i baren och funderingar kring det egna förhållandet, jämställdeheten, var tog den vägen liksom?
Min tanke som jag lyfte efter att vi landat hemma på Arlanda igen blev hur vi kvinnor gör för att upprätthålla ojämlikheten.... jag undrar t ex varför en framgångsrik, stark och självständig kvinna som jag känner måste städa och baka paj hemma när hennes man har bjudit hem sina poesivänner. Jag undrar varför en annan lika färgstark och självständig kvinna med många viktiga uppdrag måste baka bullar och städa när mannen bjuder hem styrelsen i den lokala partiföreningen. Ingen av kvinnorna ska ens vara hemma kvällen det handlar om.... Och så säger vi andra: "Han kan väl städa/baka själv? Det där behöver du inte göra."
Fast vi vet att det "kan" han inte, eller han kommer inte att göra det. Gästerna som kommer dit kommer att tänka att kvinnan i hushållet inte klarar av att hålla ett hem rent och snyggt och kvinnan kommer att känna skuld. Hon kommer också att känna skuld p g a våra frågor. Hon kommer att känna sig misslyckad som inte har valt "rätt" man, som inte lyckats få sin man jämställd. Ibland känns det som om vi kvinnor skäms lika mycket över att ha ett ojämställt förhållande som vi gör för att vi t ex blir slagna (vet ni att var tredje kvinna på jorden blir misshandlad av sin man?). Och sen skäms vi för att vi inte kan välja "rätt"- det är så pinsamt att inte vara jämställd så vi låtsas...., vilket i förlängningen leder till att andra kvinnor tror att alla andra har jämställda förhållanden, alla andra kan få sina män att städa, alla andra kan välja "rätt". Och så skuldbelägger vi oss själva igen.
Det är rätt makalöst att vi inte kommit längre. Och det är sorgligt. På flighten får vi höra om ett gäng föräldralediga pappor som fått tröjor av försäkringskassan som det står "pappaledig" på som en uppskattning. Men som mammaledig får du sällan uppskattning, då halkar du istället efter med lönen och karriären och pensionen. 99% av världens tillgångar ägs av män. Män orsakar 90% av alla dödsolyckor i trafiken (man vill ju inte köra som en kärring), tja, lite av fakta vi fick idag. Förutom att kvinnor gör två tredjedelar av allt arbete på jorden och får betalt för 10%. Den tillfälliga flygvärdinnan frågar sig när hon blev en bitterfitta och hur nyttigt det är att vara en bitterfitta. Till alla frågor finns tre svarsalternativ, det ger oss något att fundera på under veckan på hotell Hora i Spanien, alltså Hora på spanska här och inte det andra som några kostymklädda män kallade flygvärdinnan i hissen en gång när hon var sjutton eller som någon granne sa att hon såg ut i sin fina klänning hon fått av moster när hon var elva.
Det är mycket man tänker på när man har tre döttrar, en mamma som trodde att saken skulle vara biff innan hennes döttrar blev vuxna. Men vi står och stampar och vi måste höja våra röster för att höras. Kom igen tjejer, skyll nu inte på biologin eller att era döttrar ÄLSKAR rosa. Som det sas under flighten, om det är fritt att välja, varför väljer alla likadant? Och likadant som kvinnor gjort i generationer. Varför väljer man 84% av den manlige kollegans lön? Kom igen tjejer, vi måste höja våra röster för att höras!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Höjde rösten på jobbet häromdagen, då det skulle delegeras fler arbetsuppgifter. Mycket viktiga och ansvarsfulla sådana. Jag frågade då vad det ger oss? Vad vi får för ersättning för att utföra de nya arbetsuppgiterna.Jag påpekade också att om det varit en samling män hade det inte tyst nickats i hörnen, utan högljutt protesterats! Jag tystades då ner av (manlige)chefen. "var och en får fundera på sin kammare" "Alla får ju en personlig utveckling" "Alla kommer må bra av att utvecklas och få nya uppgifter"

Mår illa av skiten. JAG mår så jädra mycket bättre om jag dessutom får betalt för det viktiga jag gör!! JAG som är längst ner i näringskedjan ska helt plötsligt utöra uppgifter andra studerat minst tre år ör att få utföra, jag ska dessutom göra det gratis och vara glad och tacksam för det!

Så mycket fick jag för att jag "höjde min röst"

Suck!

Catarina sa...

mmmm, otacksamt är det att sticka ut hakan. Vi måste stötta varandra. Alla pratar i fikarummet, men när man står där och höjer rösten för att säga det alla tyckte för en liten stund sedan är de alldeles tysta.