Jag skulle vilja skriva en massa saker om hur mitt jobb suger känner jag, hur trött jag är på att vi aldrig aldrig aldrig är fulltalig personal, hur detta går ut över arbetet och barngruppen och hur det sen resulterar i kritik från föräldrar och ledning, hastigt och drastiskt påkomna "lösningar" som inte alls syftar till att lösa arbetssituationen på vår avdelning på lång sikt utan endast att för en stund slippa några symptom av att man aldrig lägger in något förebyggande arbete. Jag är så less på att inte kunna göra ett så gott arbete som jag´skulle vilja göra, som min ambition är att göra. Jag är så less på att bara stå och le, putsa siffror och låtsas att allt det här är okej för min del.
Men; jag ska inte skriva mer om det nu. Jag ska inte heller skriva någonting om maten.
Partiföreningsmöte på kvällen. Jag skriver ingenting om det heller.
Solen sken idag och jag slapp skrapa rutan i morse. Jag måste gå och lägga mig nu. Barnen drack massor av saft ikväll och jag får säkert stiga upp i natt och byta lakan. Imorgon är jag ensam på min avdelning, med ca 10 barn. Oj, vad det ska bli roligt.
1 kommentar:
Det är oförlåtligt av en chef att sätta sin personal och barnen i en sådan sits! Hu så hemsk situation för dej! Facket? Ta inte skit! Du är fantastisk, glöm inte det!
Skicka en kommentar