Smyger in i sovrummet. Ser i det halvskumma morgonljuset hur två små kroppar ligger helt avslappade under täckena i dubbelsängen. Andas med öppna munnar, drömmarna långt bort från det gråa utanför, det kalla, blöta, blåsande.
Åh, vad jag skulle vilja låta dem ligga kvar där, sova tills de vaknar, sätta mig på en stol och bara betrakta deras stillhet, deras lugn. Strunta i att fäkta på kläder och trycka ut dem i kylan, springa genom regn och halvsnö till en ouppvärmd bil och knuffa in dem halvt om halvt sömndruckna bland livliga kamrater i ljusrörsljus och buller.
Tänk om vi bara kunde ligga kvar. Vakna när vi ville vakna. Strunta i världen utanför; måsten, borden och plikter. Göra massor av varm choklad och se på film i soffan. Om.
1 kommentar:
låter underbart... tänk om...
Skicka en kommentar