Idag skiner solen. En arbetskamrat har varit här och vi har gått på stan i solen, fikat, lekt i parken och haft det bra. Igår var ingen bra dag. Kommer inte ihåg om solen sken. Jag sov så dåligt natten mellan torsdag och fredag eftersom jag redan fått vibbar om att jag skulle bli ensam med 11 barn på jobbet på fredagen. Nästa gång går jag inte dit om jag får ett sånt förhandsbesked. Jag orkar faktiskt inte det. Om jag inte är sjuk innan så blir jag ju det och det är inte bra att riskera sin hälsa.
Det var inte kaos på jobbet, inte alls, det fanns dessutom snälla hjälpredor på andra avdelningar som ryckte in och hjälpte till med avklädning, lunch 0ch vila. Men ledsna barn som måste bäras, blöjbyten och lyft i och ur vagnar då de skulle sova plus att rensa golvet från leksaker då dagen var slut. Det tär när man inte har någon att dela bördorna med.
Och mest av allt är jag ändå så arg, jag var så arg att jag bestämde mig för att stänga av, ligga lågt, vara frånvarande. Annars hade jag väl gått och sagt upp mig på stubben och det hade väl inte blivit bra för mig själv i längden. Som tur var var det god lunch. Men jag gör inte det här en gång till. Det gör jag inte.
När jag är på jobbet vill jag känna att jag gör ett bra jobb, att jag är duktig, men att spara pengar så att moderatkommunen kan sänka skatten tillgodoser inte mina behov av att vara duktig. Jag vill få möjlighet att utveckla idéer, se barnen, få dem att känna sig trygga och inspirerande samtidigt som deras föräldrar ska kunna känna sig nöjda och trygga med att lämna dem till mig. Men jag är ingen superhjälte, känner mig helt slut av att hållt 11 barn någorlunda nöjda och mätta under en hel dag, men jag tror läroplanen kräver mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar